wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 1 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/260

Från wpu.nu

Version från den 25 augusti 2021 kl. 14.48 av Utredaren (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har korrekturlästs


Bengt Åke Jonsson, som på kommissionens uppdrag granskat förhören med Lisbeth Palme, har efter sin granskning konstaterat följande.

Lisbeth Palme har förhörts vid många tillfällen av en rad olika förhörsledare.

Något verkligt ingående, ”fördjupat”, detaljrikt förhör rörande hennes iakttagelser på mordplatsen har emellertid aldrig genomförts såvitt jag kunnat finna.

Inte heller har något förhör hållts som på ett ingående sätt gått in på offrets personliga förhållanden, eventuella fiender och andra för spaningsarbetet väsentliga omständigheter.

Dessa förhållanden, och då inte minst de som gäller förhållandena på mordkvällen, framstår som en mycket allvarlig brist i utredningen.

Omständigheterna kring förhörsåtgärder m.m. under medverkan av Lisbeth Palme diskuteras vidare i kapitel 6, Särskilt om förhörsåtgärder m.m. under medverkan av målsäganden Lisbeth Palme.

Bengt Åke Jonsson granskade även övrigt material i privatdelen. Han påpekade efter sin granskning att förhören i denna del vissa gånger varit kortfattade och hastiga.

Han noterade bl.a. följande.

I spaningsuppslag (förhör med Ingvar Carlsson den 1986-03-20 )anges förhörstiden till klockan 12:20-12:40 .

Det torde enligt min erfarenhet ha varit en omöjlighet att genomföra ett ingående förhör med en av statsministerns närmaste medarbetare, som dessutom kunde antas sitta inne med detaljerade upplysningar om Olof Palmes livsvanor, eventuella fiender m.m., inom loppet av tjugo minuter.

Spaningsuppslag upptar förhör med Ulf Dahlsten, den säkerhetsansvarige i regeringskansliet.

Vid förhöret hänvisar Dahlsten på en fråga från förhörsledaren till vad han tidigare uttalat sig om inför Hans Holmér. Vad Dahlsten egentligen sagt till Holmér framgår inte vidare av materialet.

Jag får här intrycket att ingen planmässighet vid kartläggningen av Olof Palmes liv och bakgrund m.m. förekommer.

Polismän höll förhör med personer på den ”lägre nivån” medan Holmér själv höll förhör med personer ”högre upp” på rangskalan.

Det finns således tydliga brister beträffande utredningen av Olof Palmes privata förhållanden.

Den kom i gång med fördröjning och är begränsad till vissa områden; någon egentlig "kartläggning” av Olof Palmes privatliv finns aldrig gjord.

Detta var även Bengt Åke Jonssons slutsats.

Normalt sett är kartläggningen av offrets privatliv och personliga förhållanden högt prioriterad i en mordutredning, eftersom motivet vid

not

nämndes i föregående not. Beträffande Lisbeth Palme och familjen Palme i övrigt har någon sådan uppdelning inte skett och det finns således för hennes del inga särskilda förhörsprotokoll som gäller privatlivet.