samma år presenterade han PKK som huvudspåret. Den 15 februari 1987
(måste avse den 5 februari 1987, vår anm.) beslutade regeringen att led-
ningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren. I samband med
att Holmér avgick i mars det året friställdes Per J och Per K som dennes
livvakter. Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK
under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod. Bugg-
ningarna utfördes av FSG inom SÄK. Jan B hade i mars 1986 varit med vid
diskussioner om vilka personer som skulle buggas. Buggningarna upphörde
i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare. Den 5 februari
1987 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret. I
gruppen ingick Walter K och Jan B, vilka båda fortsatte att hålla en
kontinuerlig kontakt med Holmér. Näss tyckte att arbetet gick trögt i
gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper,
varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på
Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme. Walter K och Jan
B bad Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig
negativ till åtgärden. I slutet av november 1987 nämnde Jan B för Näss att
det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet –
men Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt
sidan.
I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där
PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades. Ebbe Carlsson
träffade Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier. Holmér
kontaktade Lidbom och sade att Walter K och Jan B inte fick tillräckliga
resurser för att utreda PKK-spåret. Han redogjorde också för sin upp-
fattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att
man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till
PKK. Ebbe Carlsson bad Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.
Lidbom underrättade i december 1987 Åhmansson om motsättningarna
inom SÄK. Den 11 januari 1988 förklarade Walter K och Jan B för Näss
att de ville ta in källa A till Sverige. Näss blev upprörd och sade att om
källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.
I syfte att sammanföra Åhmansson och Sandström med Lidbom inbjöd
Ebbe Carlsson dem till middag den 13 januari. Under middagen anmodades
Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret. Kort därpå träffades Ebbe
Carlsson, Walter K och Jan B, varvid de diskuterade PKK-spåret och Näss’
avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse. Den 8
februari inledde Näss en föredragning om PKK för Åhmansson och
Sandström. Walter K och Jan B var också närvarande. Sedan Näss
avlägsnat sig för andra ärenden fortsattes föredragningen av Jan B. Därvid
klargjordes enligt Jan B att information om källa A inhämtats genom bugg-
ning. Som ett resultat av föredragningen sade Åhmansson till Sandström att
förstärka resurserna till utredningen om PKK.
Omkring den 10 februari anlände källa A till Sverige och förhördes av
Walter K och Jan B. Några dagar senare sade Åhmansson till Walter K att