wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/379

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


samma år presenterade han PKK som huvudspåret. Den 15 februari 1987

(måste avse den 5 februari 1987, vår anm.) beslutade regeringen att led-

ningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren. I samband med

att Holmér avgick i mars det året friställdes Per J och Per K som dennes

livvakter. Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK

under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod. Bugg-

ningarna utfördes av FSG inom SÄK. Jan B hade i mars 1986 varit med vid

diskussioner om vilka personer som skulle buggas. Buggningarna upphörde

i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare. Den 5 februari

1987 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret. I

gruppen ingick Walter K och Jan B, vilka båda fortsatte att hålla en

kontinuerlig kontakt med Holmér. Näss tyckte att arbetet gick trögt i

gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper,

varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på

Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme. Walter K och Jan

B bad Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig

negativ till åtgärden. I slutet av november 1987 nämnde Jan B för Näss att

det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet –

men Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt

sidan.

I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där

PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades. Ebbe Carlsson

träffade Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier. Holmér

kontaktade Lidbom och sade att Walter K och Jan B inte fick tillräckliga

resurser för att utreda PKK-spåret. Han redogjorde också för sin upp-

fattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att

man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till

PKK. Ebbe Carlsson bad Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.

Lidbom underrättade i december 1987 Åhmansson om motsättningarna

inom SÄK. Den 11 januari 1988 förklarade Walter K och Jan B för Näss

att de ville ta in källa A till Sverige. Näss blev upprörd och sade att om

källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.

I syfte att sammanföra Åhmansson och Sandström med Lidbom inbjöd

Ebbe Carlsson dem till middag den 13 januari. Under middagen anmodades

Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret. Kort därpå träffades Ebbe

Carlsson, Walter K och Jan B, varvid de diskuterade PKK-spåret och Näss’

avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse. Den 8

februari inledde Näss en föredragning om PKK för Åhmansson och

Sandström. Walter K och Jan B var också närvarande. Sedan Näss

avlägsnat sig för andra ärenden fortsattes föredragningen av Jan B. Därvid

klargjordes enligt Jan B att information om källa A inhämtats genom bugg-

ning. Som ett resultat av föredragningen sade Åhmansson till Sandström att

förstärka resurserna till utredningen om PKK.

Omkring den 10 februari anlände källa A till Sverige och förhördes av

Walter K och Jan B. Några dagar senare sade Åhmansson till Walter K att