Visa källa för Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/417

<noinclude><pagequality level="1" user="" /></noinclude>reaktivt. Under rubriken har på geografisk, nationell eller etnisk grund

insorterats uppslag, som i övrigt inte har någon uppenbar gemensam

nämnare. Den politiskt inriktade bakgrund och analys, som man utifrån

avsnittets rubricering skulle kunna vänta sig, lyser i allt väsentligt med

sin frånvaro (jfr om basanalys nedan).

Beträffande de enskilda uppslagen är följande värt att notera.

Uppslaget om Professor Robert H talar för sig självt. Robert H måste

rimligen betraktas som en ”informationssvindlare” och har i denna

egenskap fått uppta ett alltför stort utrymme. PU hade på ett ganska

tidigt stadium kunnat avföra hans uppgifter. Istället har man fört långa

samtal med honom och därmed belastat utredningen. I detta fall, liksom

beträffande andra ”informationssvindlare”, efterlyser vi från polisens

sida en mer professionell bedömning angående uppgiftslämnarens

informationskapacitet, tillförlitlighet och trovärdighet. I uppslaget

Jocop M har PU efter tio år hållit förhör med två personer. Förhören

synes ha varit befogade men de borde rimligen ha hållits långt tidigare.

Uppslaget Anmälan till Radionämnden har inte något att göra med

mordet på Olof Palme, vilket också noterades när uppslaget i oktober

1987 kom in till PU. I mars 1994 – sju år efter mordet – har PU gjort en

registerslagning på den programledare som i det anmälda programmet

”Rakt på sak från Religionsredaktionen” rapporterat om Olof Palmes

tal i Storkyrkan. Även om det i ett helhetsperspektiv är en detalj finner

vi detta anmärkningsvärt. I uppslaget Brev från polsk dam redovisas

innehållet i ett brev. Detta ärende har inte föranlett någon utredning

alls. Vi nämner det som ett exempel på att PU kanske inte alltid hållit

en rakt igenom konsekvent utredningsnivå.

”Sydafrika”. Det förekom tidigt flera påstötningar till utredningen om

att den sydafrikanska regimen eller något organ i dess hägn skulle

kunna vara inblandat i mordet. Uppgifterna var delvis konkreta och

innefattade namngivna personer, som kunde vara av intresse. Skrivel-

serna från Sydafrikakännaren Per W och FN-ambassadören Anders

Ferm inkom kort efter mordet. Då förelåg även resultatet av Sverker

Åströms sonderingar i ämnet. Inget av detta tycks ha föranlett någon

aktivitet. Ferms promemoria registrerades inte i utredningen förrän

1992 medan Per W hördes först 1996. Trots att det alltså fanns

uppenbara indikationer på att den ”sydafrikanska” motivbilden var av

intresse utfördes inte någon basanalys (jfr om basanalys nedan).

Att så inte skedde är anmärkningsvärt. Bristen kan inte helt

repareras i efterhand. Värdet av en sådan analys är större ju närmare

mordet den sker, eftersom förutsättningarna för de fortsatta utrednings-

åtgärder som kan ligga i analysens förlängning är bättre ju tidigare de

kan göras. Detta illustreras tydligt av de svårigheter att komma vidare<noinclude></noinclude>