wpu.nu

Sida:Pol-1996-11-18 HBG4818-00 Boris-Ersson-Stander-PM-förhör.pdf/15

Från wpu.nu

Version från den 28 december 2020 kl. 18.09 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


Tillfrågad om hans planer, att spela in främst intervjuer med offer satte igång med en gång han kom till Sydafrika. Ersson uppger, att efter det han träffat Per Wästberg i Kapstaden, så begav man sig omedelbart till: IDAF:s kontor i Kapstaden, benämnt Maybuye Center, vilket är beläget

i ett universitet som heter University of Western Cape. Ersson uppger, att under tiden IDAF fungerade i London, så byggde man upp en samling, världens största samling av dokument om kampen mot apartheid. Man hade också en mycket omfattande fotodokumentation. När den hemliga kampen upphörde under 1990-1991, så började man förbereda att föra över dessa dokument till Sydafrika och som också så småningom gjordes. Dessa förvaras i dag på det tidigare nämnda

universitetet.

Tillfrågad om Maybuye Center, så uppger Ersson, att detta är beläget i universitetet och då i en källarregion, där således IDAF i dag finns. Ersson vill också tillägga, att en del särskilt känsliga dokument, om bl.a. advokater som hjälpt IDAF, förvaras fortfarande i London.

Ersson tillfrågas om det är när han börjar sitt arbete med de tidigare nämna offren, som han träffar på olika polisers namn som han senare kommer att bli intresserad av. Ersson säger, att den offerlista på 50

namn som han har kommer från en lista på flera tusen offer. Dessa personer var spridda över hela Sydafrika. Han säger vidare, att han kom att inrikta sig på offer i Kapstaden samt Port Elisabeth. Ersson säger, att Port Elisabeth var väl den plats som han mest kom att ägna sig åt. Där

hade rent traditionellt ANC haft sitt starkaste fäste och där fanns de mest

kända fallen, bl.a. nämner han Steve Biko råkat ut för polisens grymhet.