wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Pol-YYYY-MM-DD OKÄND UPPSLAGSKOD PM 17 Per Kjellsson S PO.pdf/2"

Från wpu.nu

Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 5: Rad 5:
 
(Uppgifterna hämtade ur Säpo-kommitténs delbetänkande sou 1988:16, och Stockholms tingsrätts, avd. 16, dom den 20 december 1990, DB 632)
 
(Uppgifterna hämtade ur Säpo-kommitténs delbetänkande sou 1988:16, och Stockholms tingsrätts, avd. 16, dom den 20 december 1990, DB 632)
  
Sedan år 1965 är polisen i sin helhet statlig. Huvuddelen av polisverksamheten bedrevs vid de lokala polismyndigheterna, vilka var 118 till antalet. Den centrala myndigheten på polisområdet var, och är fortfarande, Rikspolisstyrelsen (RPS), som leds av en styrelse och verkschef, rikspolischefen. Rikspolischef var vid tiden i fråga Holger Romander. Under rikspolischefen fanns en överdirektör, verkskansli och tre avdelningar. Säkerhetspolisen (Säpo) utgjorde en avdelning inom RPS, säkerhetsavdelningen. Varje avdelning förestods av en avdelningschef. Chef för säkerhetsavdelningen var till den 15 september 1987 SvenÅke Hjälmroth. Sedan en omorganisation gjorts den i oktober 1985 fanns inom Säpo ett sekretariat, två byråer och en fältorganisation med regions- och länssektioner på olika orter. Under avdelningschefen ansvarade tre byråchefer, som förestod sekretariatet respektive de två byråerna. En av byråcheferna, P G Näss, vilken vid tiden för mordet var chef för sekretariatet, var tillika avdelningschefens ställföreträdare. Med hänsyn till de funktioner som sorterade under byråchefen för sekretariatet kunde P G Näss få ett övergripande inflytande över den operativa verksamheten. Den ena av byråerna kallades E-byrån eller den operativa byrån. Byråchef på den byrån var Christer Ekberg. Verksamheten där var inriktad på säkerhetsunderrättelsetjänst med olika funktioner för kontraspionage, terrorismbekämpning och åtgärder mot subversiv (omstörtande) verksamhet. Inom denna byrå återfanns bl.a. spaningssektioner och en sektion i vilken terroristroteln ingick. Den andra byrån
+
Sedan år 1965 är polisen i sin helhet statlig.
 +
 
 +
Huvuddelen av polisverksamheten bedrevs vid de lokala polismyndigheterna, vilka var 118 till antalet.  
 +
 
 +
Den centrala myndigheten på polisområdet var, och är fortfarande, Rikspolisstyrelsen (RPS), som leds av en styrelse och verkschef, rikspolischefen.
 +
 
 +
Rikspolischef var vid tiden i fråga Holger Romander.  
 +
 
 +
Under rikspolischefen fanns en överdirektör, verkskansli och tre avdelningar.  
 +
 
 +
Säkerhetspolisen (Säpo) utgjorde en avdelning inom RPS, säkerhetsavdelningen.  
 +
 
 +
Varje avdelning förestods av en avdelningschef.  
 +
 
 +
Chef för säkerhetsavdelningen var till den 15 september 1987 [[Sven-Åke Hjälmroth]].  
 +
 
 +
Sedan en omorganisation gjorts den i oktober 1985 fanns inom Säpo ett sekretariat, två byråer och en fältorganisation med regions- och länssektioner på olika orter.  
 +
 
 +
Under avdelningschefen ansvarade tre byråchefer, som förestod sekretariatet respektive de två byråerna.  
 +
 
 +
En av byråcheferna, P G Näss, vilken vid tiden för mordet var chef för sekretariatet, var tillika avdelningschefens ställföreträdare.  
 +
 
 +
Med hänsyn till de funktioner som sorterade under byråchefen för sekretariatet kunde P G Näss få ett övergripande inflytande över den operativa verksamheten.  
 +
 
 +
Den ena av byråerna kallades E-byrån eller den operativa byrån. Byråchef på den byrån var Christer Ekberg.  
 +
 
 +
Verksamheten där var inriktad på säkerhetsunderrättelsetjänst med olika funktioner för kontraspionage, terrorismbekämpning och åtgärder mot subversiv (omstörtande) verksamhet.  
 +
 
 +
Inom denna byrå återfanns bl.a. spaningssektioner och en sektion i vilken terroristroteln ingick.  
 +
 
 +
Den andra byrån

Versionen från 21 maj 2022 kl. 16.39

Den här sidan har korrekturlästs


SÄPO

Översiktligt om Säpo:s organisation vid tiden för mordet

(Uppgifterna hämtade ur Säpo-kommitténs delbetänkande sou 1988:16, och Stockholms tingsrätts, avd. 16, dom den 20 december 1990, DB 632)

Sedan år 1965 är polisen i sin helhet statlig.

Huvuddelen av polisverksamheten bedrevs vid de lokala polismyndigheterna, vilka var 118 till antalet.

Den centrala myndigheten på polisområdet var, och är fortfarande, Rikspolisstyrelsen (RPS), som leds av en styrelse och verkschef, rikspolischefen.

Rikspolischef var vid tiden i fråga Holger Romander.

Under rikspolischefen fanns en överdirektör, verkskansli och tre avdelningar.

Säkerhetspolisen (Säpo) utgjorde en avdelning inom RPS, säkerhetsavdelningen.

Varje avdelning förestods av en avdelningschef.

Chef för säkerhetsavdelningen var till den 15 september 1987 Sven-Åke Hjälmroth.

Sedan en omorganisation gjorts den i oktober 1985 fanns inom Säpo ett sekretariat, två byråer och en fältorganisation med regions- och länssektioner på olika orter.

Under avdelningschefen ansvarade tre byråchefer, som förestod sekretariatet respektive de två byråerna.

En av byråcheferna, P G Näss, vilken vid tiden för mordet var chef för sekretariatet, var tillika avdelningschefens ställföreträdare.

Med hänsyn till de funktioner som sorterade under byråchefen för sekretariatet kunde P G Näss få ett övergripande inflytande över den operativa verksamheten.

Den ena av byråerna kallades E-byrån eller den operativa byrån. Byråchef på den byrån var Christer Ekberg.

Verksamheten där var inriktad på säkerhetsunderrättelsetjänst med olika funktioner för kontraspionage, terrorismbekämpning och åtgärder mot subversiv (omstörtande) verksamhet.

Inom denna byrå återfanns bl.a. spaningssektioner och en sektion i vilken terroristroteln ingick.

Den andra byrån