wpu.nu

Uppslag:E19-00-C

Från wpu.nu

Version från den 4 augusti 2022 kl. 15.05 av Utredaren (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Avsnitt
Löpande nr
19-00-C
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Detaljerat dialogförhör med Anna Hage om iakttagelse av gärningsmannen, signalementsuppgifter och händelser på mordplatsen under det att hon som första person kom fram till Olof Palme och påbörjade livräddande åtgärder.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-04-02 11:00
Avslutat
1986-04-02 11:40


Protokoll över vittnesförhör med studerande Anna Birgitta Hage, född - , bor , Södertälje, tfn , studerar vid Tälje gymnasium på vårdlinjen.

Förhöret hållet onsdagen 1986-04-02 på kriminalavdelningens våldsrotel med början klockan 11:00 inför krinsp Lars Jonsson utan tillgång till förhörsvittne.

Anna Hage har tidigare hörts med anledning av mordet på Olof Palme under spaningsuppslag E19-00 respektive E19-00-A.

FHL = Förhörsledaren Lars Jonsson

H = Anna Hage


FHL Lars Jonsson: Anna jag vill att du med egna ord försöker att berätta om den här kvällen och den här händelsen, beträffande gjorda iakttagelser.

Kan du berätta från början, du och en väninna. efter vad jag förstår Karin Johansson, var på bio den här kvällen, kan du börja och berätta vilken föreställning ni såg osv.

Anna Hage: Vi kom till Filmstaden och vi kom lite senare, dom flesta biljetterna var slutsålda och så gick vi på "48 timmar" som började en kvart senare än alla andra och när vi tittade på den var väl klockan cirka elva och min bror som jobbar skift..


FHL Lars Jonsson: Ni besökte en föreställning som slutade klockan 23.00?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Gick ni ifrån biografen exakt klockan elva, vet du, slutade bion...

Anna Hage: Fem över elva.


FHL Lars Jonsson: Sedan gick ni därifrån säger du, vart gick ni då?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Protokoll över vittnesförhör med studerande Anna Birgitta Hage, född - , bor , Södertälje, tfn , studerar vid Tälje gymnasium på vårdlinjen.

Förhöret hållet onsdagen 1986-04-02 på kriminalavdelningens våldsrotel med början klockan 11:00 inför krinsp Lars Jonsson utan tillgång till förhörsvittne.

Anna Hage har tidigare hörts med anledning av mordet på Olof Palme under spaningsuppslag E19-00 respektive E19-00-A.

FHL = Förhörsledaren Lars Jonsson

H = Anna Hage


FHL Lars Jonsson: Anna jag vill att du med egna ord försöker att berätta om den här kvällen och den här händelsen, beträffande gjorda iakttagelser.

Kan du berätta från början, du och en väninna. efter vad jag förstår Karin Johansson, var på bio den här kvällen, kan du börja och berätta vilken föreställning ni såg osv.

Anna Hage: Vi kom till Filmstaden och vi kom lite senare, dom flesta biljetterna var slutsålda och så gick vi på "48 timmar" som började en kvart senare än alla andra och när vi tittade på den var väl klockan cirka elva och min bror som jobbar skift..


FHL Lars Jonsson: Ni besökte en föreställning som slutade klockan 23.00?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Gick ni ifrån biografen exakt klockan elva, vet du, slutade bion...

Anna Hage: Fem över elva.


FHL Lars Jonsson: Sedan gick ni därifrån säger du, vart gick ni då?

Anna Hage: Ja att det kunde varit en kapuschong eller att han hade ett väldigt litet huvud, att han var mörk så där i huvudet, jag vet inte om det kan ha varit någon mörk mössa eller någonting det tänkte jag faktiskt inte på.


FHL Lars Jonsson: Han kan ha haft huvudbonad?

Anna Hage: Han kan ha haft det ja men det var mörkt i alla fall, det var inte ljust, det var mörkt och sen att han hade någon trekvartslång kappa, rock lite längre jacka kanske, det är också så svårt att avgöra men sen just att jag tänkte på att han när han sprang så, det var inte, benen var inte fria helt när han sprang, utan man kunde inte se mellan benen, i och för sig ser man inte så mycket men brukar se lite kontraster däremellan, det var det enda och klä.. färger kan jag inte avgöra alls, för det vet jag inte om det avgjort var mörkt i gränden som gjorde att allt annat vart mörkt men han hade inte vitt på sig i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Inget ljust?

Anna Hage: Nej inget ljust.


FHL Lars Jonsson: Såg du något av hans ansikte?

Anna Hage: Ingenting.


FHL Lars Jonsson: Såg du hans byxor om det skilde sig ljusmässigt i förhållande till rock eller kavaj eller ...

Anna Hage: Nej det var inga stora byxor, dom satt väl inte åt heller direkt, det var vanliga byxben, jag reagerade inte på dom i alla fall, annars kan man ju reagera när dom står utsvängda så där.


FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om den här personens ålder?

Anna Hage: Ja det vara bara också en sak som jag fick som en intuition att det måste varit medelålders någonting, för att man kan se skillnad bakifrån om en människa hur gammal den är när den springer, det är också sånt som är svårt att förklara men en yngling springer oftast som väldigt ung, springer oftast lite antingen väldigt smidigt eller väldigt ryckigt men det var liksom lite mera bestämda steg, det var bara en känsla jag fick att det måste vara en man, ingen kille om man säger så.


FHL Lars Jonsson: Sprang den här personen fort eller ganska sakta?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Ja att det kunde varit en kapuschong eller att han hade ett väldigt litet huvud, att han var mörk så där i huvudet, jag vet inte om det kan ha varit någon mörk mössa eller någonting det tänkte jag faktiskt inte på.


FHL Lars Jonsson: Han kan ha haft huvudbonad?

Anna Hage: Han kan ha haft det ja men det var mörkt i alla fall, det var inte ljust, det var mörkt och sen att han hade någon trekvartslång kappa, rock lite längre jacka kanske, det är också så svårt att avgöra men sen just att jag tänkte på att han när han sprang så, det var inte, benen var inte fria helt när han sprang, utan man kunde inte se mellan benen, i och för sig ser man inte så mycket men brukar se lite kontraster däremellan, det var det enda och klä.. färger kan jag inte avgöra alls, för det vet jag inte om det avgjort var mörkt i gränden som gjorde att allt annat vart mörkt men han hade inte vitt på sig i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Inget ljust?

Anna Hage: Nej inget ljust.


FHL Lars Jonsson: Såg du något av hans ansikte?

Anna Hage: Ingenting.


FHL Lars Jonsson: Såg du hans byxor om det skilde sig ljusmässigt i förhållande till rock eller kavaj eller ...

Anna Hage: Nej det var inga stora byxor, dom satt väl inte åt heller direkt, det var vanliga byxben, jag reagerade inte på dom i alla fall, annars kan man ju reagera när dom står utsvängda så där.


FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om den här personens ålder?

Anna Hage: Ja det vara bara också en sak som jag fick som en intuition att det måste varit medelålders någonting, för att man kan se skillnad bakifrån om en människa hur gammal den är när den springer, det är också sånt som är svårt att förklara men en yngling springer oftast som väldigt ung, springer oftast lite antingen väldigt smidigt eller väldigt ryckigt men det var liksom lite mera bestämda steg, det var bara en känsla jag fick att det måste vara en man, ingen kille om man säger så.


FHL Lars Jonsson: Sprang den här personen fort eller ganska sakta?

Anna Hage: Nej det var väl rätt så fort, med bestämda steg, snabbt men bestämt, precis som om han visste vart...


FHL Lars Jonsson: Målmedvetet?

Anna Hage: Ja målmedvetet, det var inte som man springer för att t ex att man blir jagad i kull eller någonting, då vet man inte vart man ska men det var att han visste, det såg ut på gången ungefär som att han var beredd på att han skulle springa helt enkelt.


FHL Lars Jonsson: Målmedvetet från platsen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Såg du om han hade någonting i sina händer?

Anna Hage: Nej


FHL Lars Jonsson: Såg du händerna?

Anna Hage: Nej


FHL Lars Jonsson: Du säger att du fick uppfattningen att han var mörk, kanske į håret eller möjligtvis hade någon huvudbonad, har du någon uppfattning om han nu hade huvudbonad vad det var för slags huvudbonad?

Anna Hage: Nej det kan jag inte svara på. Det är väldigt svårt att säga. Om han hade haft kapuschongen ner över då får han i och för sig ingen nacke, då kan man ju få ihop det som att det är en helhet, så det kan han ju i och för sig ha haft på sig, det väl det enda som jag skulle kunna tänka mig.


FHL Lars Jonsson: Det här med åldern, kan du närmare precisera vad du menar med medelålders?

Anna Hage: Ja, 35-40-45.


FHL Lars Jonsson: Mellan 35-45 år?

Anna Hage: Ja ungefär men han kan ju även ha varit 25, det beror ju på hur människor är kroppsligt men det var ju ingen 14 åring.


FHL Lars Jonsson: Var det någonting i hans kroppsställning då han springer som du lade märke till?

Anna Hage: Nej bara att han var kraftig, kraftig ryggtavla.


FHL Lars Jonsson: Du vet man kan ju springa rak eller framåtlutad eller lite, var och en har ju sin stil, var det någonting du lade märke till i det avseendet?

Anna Hage: Nej det var väl inget speciellt, det var väl att han kanske sprang, han verkade vara ganska stor, eller det kan ju bara

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Nej det var väl rätt så fort, med bestämda steg, snabbt men bestämt, precis som om han visste vart...


FHL Lars Jonsson: Målmedvetet?

Anna Hage: Ja målmedvetet, det var inte som man springer för att t ex att man blir jagad i kull eller någonting, då vet man inte vart man ska men det var att han visste, det såg ut på gången ungefär som att han var beredd på att han skulle springa helt enkelt.


FHL Lars Jonsson: Målmedvetet från platsen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Såg du om han hade någonting i sina händer?

Anna Hage: Nej


FHL Lars Jonsson: Såg du händerna?

Anna Hage: Nej


FHL Lars Jonsson: Du säger att du fick uppfattningen att han var mörk, kanske į håret eller möjligtvis hade någon huvudbonad, har du någon uppfattning om han nu hade huvudbonad vad det var för slags huvudbonad?

Anna Hage: Nej det kan jag inte svara på. Det är väldigt svårt att säga. Om han hade haft kapuschongen ner över då får han i och för sig ingen nacke, då kan man ju få ihop det som att det är en helhet, så det kan han ju i och för sig ha haft på sig, det väl det enda som jag skulle kunna tänka mig.


FHL Lars Jonsson: Det här med åldern, kan du närmare precisera vad du menar med medelålders?

Anna Hage: Ja, 35-40-45.


FHL Lars Jonsson: Mellan 35-45 år?

Anna Hage: Ja ungefär men han kan ju även ha varit 25, det beror ju på hur människor är kroppsligt men det var ju ingen 14 åring.


FHL Lars Jonsson: Var det någonting i hans kroppsställning då han springer som du lade märke till?

Anna Hage: Nej bara att han var kraftig, kraftig ryggtavla.


FHL Lars Jonsson: Du vet man kan ju springa rak eller framåtlutad eller lite, var och en har ju sin stil, var det någonting du lade märke till i det avseendet?

Anna Hage: Nej det var väl inget speciellt, det var väl att han kanske sprang, han verkade vara ganska stor, eller det kan ju bara

Anna Hage: varit för att han hade kraftig ryggtavla men att det var lite tungt.


FHL Lars Jonsson: Lite lufsigt, klumpigt?

Anna Hage: Ja det var både snabbt och bestämt men lite kraftigt, vad ska man säga, lite kraftigt


FHL Lars Jonsson: Lite tungt klumpigt?

Anna Hage: Jaha, han verkade inte vara någon sprinter direkt om man säger så, inte utövad teknik för att springa.


FHL Lars Jonsson: Anna finns det något mera du kan säga om hur han ser ut, den uppfattningen du fick honom honom, du såg vare sig händer eller ansikte på honom vad jag förstår?

Anna Hage: Nej. Det enda jag tänkte på det var att han verkade ha snygg kropp om man säger så.


FHL Lars Jonsson: Nu måste du förklara dig.

Anna Hage: Att han var kraftig så men...


FHL Lars Jonsson: Välbyggd alltså?

Anna Hage: Ja välbyggd men det kan ju också ha varit någonting med att han hade...


FHL Lars Jonsson: Sådana kläder?

Anna Hage: Att det var rocken eller någonting...


FHL Lars Jonsson: Finns det något mera som du har tänkt på eller kommit på efteråt?

Anna Hage: Jag har försökt tänka väldigt mycket på vad Lisbeth Palme sa på platsen....


FHL Lars Jonsson: Vi kanske ska fortsätta där, när det gäller mannen viker från platsen, ser du honom springa någon längre sträcka, eller ser du honom bara helt kort, någon eller några sekunder?

Anna Hage: Någon sekund bara.


FHL Lars Jonsson: Någon sekund?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Och då befinner han sig tre meter eller mera ifrån Lisbeth och Olof Palme?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: När du ser mannen.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ja. Hur, kan du bedöma hur många meter du ser honom springa sedan innan han försvinner ur ditt synfält?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: varit för att han hade kraftig ryggtavla men att det var lite tungt.


FHL Lars Jonsson: Lite lufsigt, klumpigt?

Anna Hage: Ja det var både snabbt och bestämt men lite kraftigt, vad ska man säga, lite kraftigt


FHL Lars Jonsson: Lite tungt klumpigt?

Anna Hage: Jaha, han verkade inte vara någon sprinter direkt om man säger så, inte utövad teknik för att springa.


FHL Lars Jonsson: Anna finns det något mera du kan säga om hur han ser ut, den uppfattningen du fick honom honom, du såg vare sig händer eller ansikte på honom vad jag förstår?

Anna Hage: Nej. Det enda jag tänkte på det var att han verkade ha snygg kropp om man säger så.


FHL Lars Jonsson: Nu måste du förklara dig.

Anna Hage: Att han var kraftig så men...


FHL Lars Jonsson: Välbyggd alltså?

Anna Hage: Ja välbyggd men det kan ju också ha varit någonting med att han hade...


FHL Lars Jonsson: Sådana kläder?

Anna Hage: Att det var rocken eller någonting...


FHL Lars Jonsson: Finns det något mera som du har tänkt på eller kommit på efteråt?

Anna Hage: Jag har försökt tänka väldigt mycket på vad Lisbeth Palme sa på platsen....


FHL Lars Jonsson: Vi kanske ska fortsätta där, när det gäller mannen viker från platsen, ser du honom springa någon längre sträcka, eller ser du honom bara helt kort, någon eller några sekunder?

Anna Hage: Någon sekund bara.


FHL Lars Jonsson: Någon sekund?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Och då befinner han sig tre meter eller mera ifrån Lisbeth och Olof Palme?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: När du ser mannen.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ja. Hur, kan du bedöma hur många meter du ser honom springa sedan innan han försvinner ur ditt synfält?

Anna Hage: Ja en två, två och en halv, tre...


FHL Lars Jonsson: Två till tre meter?

Anna Hage: Ja det är också svårt att avgöra.


FHL Lars Jonsson: Och sen ser du honom inte mera?

Anna Hage: Nej och jag tänkte inte på det heller, hade jag vetat att det var någonting ...


FHL Lars Jonsson: Han försvinner alltså?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Tunnelgatan österut?

Anna Hage: Hum.


FHL Lars Jonsson: Du beger dig fram till platsen där mannen som sedan visar sig är Olof Palme och där Lisbeth Palme befinner sig och försöker då hjälpa till vad jag förstår, tillsammans med en man, den här som har kommit och hoppat ur annan bil.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du nämnde själv här kommentarer som fälldes, kan du komma ihåg någonting vad Lisbeth Palme säger?


Anna Hage: Jag har för mig att hon säger någonting om vad som hände men jag var så inne i vad jag gjorde men jag vet att hon pratade väldigt mycket på platsen, hon var ju rätt så chockad. Hon pratade mycket om att varför, ja ...


FHL Lars Jonsson: Nämnde hon någonting om den här mannen som hade gjort det här?

Anna Hage: Jag har för mig att hon sa någonting om det men det är, någonting, hon pratade, hon sa någonting om vad som hade hänt, för då tittade jag upp, för jag satt ju på, mot gränden medan jag höll på med hjärtmassagen och då tittade jag upp och då stod hon vid fötterna på honom och var på väg mot trottoaren, så jag tittade upp precis och såg henne gå iväg och sen vände hon igen och då hade jag redan satt igång igen.


FHL Lars Jonsson: Vi stoppar där, vi måste vända bandet.

(Band 1 sid 2 förhör med Anna Hage.)

Ja Anna du är tydligen i uppfattningen att Lisbeth Palme säger någonting om vad som har hänt och kanske någonting om denne mannen också, kan du försöka erinra dig vad hon säger?

Anna Hage: Det har jag tänkt väldigt mycket på vad hon har sagt, för samtidigt som jag tittar upp så står det en tjej mot Dekorima-

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Ja en två, två och en halv, tre...


FHL Lars Jonsson: Två till tre meter?

Anna Hage: Ja det är också svårt att avgöra.


FHL Lars Jonsson: Och sen ser du honom inte mera?

Anna Hage: Nej och jag tänkte inte på det heller, hade jag vetat att det var någonting ...


FHL Lars Jonsson: Han försvinner alltså?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Tunnelgatan österut?

Anna Hage: Hum.


FHL Lars Jonsson: Du beger dig fram till platsen där mannen som sedan visar sig är Olof Palme och där Lisbeth Palme befinner sig och försöker då hjälpa till vad jag förstår, tillsammans med en man, den här som har kommit och hoppat ur annan bil.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du nämnde själv här kommentarer som fälldes, kan du komma ihåg någonting vad Lisbeth Palme säger?


Anna Hage: Jag har för mig att hon säger någonting om vad som hände men jag var så inne i vad jag gjorde men jag vet att hon pratade väldigt mycket på platsen, hon var ju rätt så chockad. Hon pratade mycket om att varför, ja ...


FHL Lars Jonsson: Nämnde hon någonting om den här mannen som hade gjort det här?

Anna Hage: Jag har för mig att hon sa någonting om det men det är, någonting, hon pratade, hon sa någonting om vad som hade hänt, för då tittade jag upp, för jag satt ju på, mot gränden medan jag höll på med hjärtmassagen och då tittade jag upp och då stod hon vid fötterna på honom och var på väg mot trottoaren, så jag tittade upp precis och såg henne gå iväg och sen vände hon igen och då hade jag redan satt igång igen.


FHL Lars Jonsson: Vi stoppar där, vi måste vända bandet.

(Band 1 sid 2 förhör med Anna Hage.)

Ja Anna du är tydligen i uppfattningen att Lisbeth Palme säger någonting om vad som har hänt och kanske någonting om denne mannen också, kan du försöka erinra dig vad hon säger?

Anna Hage: Det har jag tänkt väldigt mycket på vad hon har sagt, för samtidigt som jag tittar upp så står det en tjej mot Dekorima-

Anna Hage: hörnet och då kräks hon, för det ser tydligen rätt oaptitligt ut och då tittar jag upp på Lisbeth igen och då är hon på väg emot mig, sen försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen och hon säger någonting om den där lilla till trottoaren, det är något om att han var dum och så där, någonting men jag har försökt tänka på det men det går inte.


FHL Lars Jonsson: Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igen personen, denne man?

Anna Hage: Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa eller någonting sånt där.


FHL Lars Jonsson: En otäck person, dum?

Anna Hage: Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon sa.


FHL Lars Jonsson: Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något?

Anna Hage: Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden.


FHL Lars Jonsson: Det gjorde hon?

Anna Hage: Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo.


FHL Lars Jonsson: Så hon pekade då Tunnelgatan österut?

Anna Hage: Ja, jo det sa hon , däråt sprang han, jo.


FHL Lars Jonsson: Sa hon vad som hade hänt eller?

Anna Hage: Hon var väldigt så förtegen om vem sin man var och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och sa du ska inte göra det här och då röt jag till till henne och så sa jag att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon bara på mig men jag var ju tvungen att ryta ifrån för hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt så mycket på vad hon har sagt och det är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.


FHL Lars Jonsson: Det sa hon.

Anna Hage: Ja.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: hörnet och då kräks hon, för det ser tydligen rätt oaptitligt ut och då tittar jag upp på Lisbeth igen och då är hon på väg emot mig, sen försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen och hon säger någonting om den där lilla till trottoaren, det är något om att han var dum och så där, någonting men jag har försökt tänka på det men det går inte.


FHL Lars Jonsson: Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igen personen, denne man?

Anna Hage: Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa eller någonting sånt där.


FHL Lars Jonsson: En otäck person, dum?

Anna Hage: Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon sa.


FHL Lars Jonsson: Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något?

Anna Hage: Jo det sa hon, däråt sprang han och så stod hon och pekade mot gränden.


FHL Lars Jonsson: Det gjorde hon?

Anna Hage: Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo.


FHL Lars Jonsson: Så hon pekade då Tunnelgatan österut?

Anna Hage: Ja, jo det sa hon , däråt sprang han, jo.


FHL Lars Jonsson: Sa hon vad som hade hänt eller?

Anna Hage: Hon var väldigt så förtegen om vem sin man var och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och sa du ska inte göra det här och då röt jag till till henne och så sa jag att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon bara på mig men jag var ju tvungen att ryta ifrån för hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt så mycket på vad hon har sagt och det är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.


FHL Lars Jonsson: Det sa hon.

Anna Hage: Ja.

FHL Lars Jonsson: Och pekade också?

Anna Hage: Ja det var tydligen någon man har jag läst efteråt som sprang efter men honom såg jag aldrig.


FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?

Anna Hage: Nej men jag satt i och för sig med ryggen mot gränden.


FHL Lars Jonsson: Du tänkte inte på det, du var engagerad i Olof Palme som låg på marken?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Med ryggen vänd mot Tunnelgatan och gränden ditåt han sprang?

Anna Hage: Ja. Jag försökte att, i och för sig Carin  Johansson  kanske kommer ihåg om vi sitter och pratar om det, men jag har försökt att undvika att prata om just vad hon har sagt för då kan man bli påverkad, så vi har inte pratat någonting om det, jag vet inte alls vad hon...


FHL Lars Jonsson: Vad bra.

Anna Hage: Jag vet inte om hon har hört någonting men jag vet någonting, hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne.


FHL Lars Jonsson: Det blir så väl när man blir chockad...

Anna Hage: Hon fick väl en hysterisk chock som det heter.


FHL Lars Jonsson: Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat?

Anna Hage: Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag.


FHL Lars Jonsson: På vilket sätt låg han när du höll på, låg han då på rygg?

Anna Hage: På rygg ja, i och för sig är det farligt att vända en människa som har invärtes skador på rygg men han låg i framstupa sidoläge och har han ingen puls då spelar det ingen roll om han sitter, ligger eller står...


FHL Lars Jonsson: I vilket läge låg han när du kom fram till...

Anna Hage: Då låg han i framstupa, inte exakt eftersom han hade fallit så.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

FHL Lars Jonsson: Och pekade också?

Anna Hage: Ja det var tydligen någon man har jag läst efteråt som sprang efter men honom såg jag aldrig.


FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?

Anna Hage: Nej men jag satt i och för sig med ryggen mot gränden.


FHL Lars Jonsson: Du tänkte inte på det, du var engagerad i Olof Palme som låg på marken?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Med ryggen vänd mot Tunnelgatan och gränden ditåt han sprang?

Anna Hage: Ja. Jag försökte att, i och för sig Carin  Johansson  kanske kommer ihåg om vi sitter och pratar om det, men jag har försökt att undvika att prata om just vad hon har sagt för då kan man bli påverkad, så vi har inte pratat någonting om det, jag vet inte alls vad hon...


FHL Lars Jonsson: Vad bra.

Anna Hage: Jag vet inte om hon har hört någonting men jag vet någonting, hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne.


FHL Lars Jonsson: Det blir så väl när man blir chockad...

Anna Hage: Hon fick väl en hysterisk chock som det heter.


FHL Lars Jonsson: Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat?

Anna Hage: Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag.


FHL Lars Jonsson: På vilket sätt låg han när du höll på, låg han då på rygg?

Anna Hage: På rygg ja, i och för sig är det farligt att vända en människa som har invärtes skador på rygg men han låg i framstupa sidoläge och har han ingen puls då spelar det ingen roll om han sitter, ligger eller står...


FHL Lars Jonsson: I vilket läge låg han när du kom fram till...

Anna Hage: Då låg han i framstupa, inte exakt eftersom han hade fallit så.

FHL Lars Jonsson: På vilken sida låg han?

Anna Hage: Han låg på höger sida, lutad höger.


FHL Lars Jonsson: Han vilade på höger axel?

Anna Hage: På höger axel och sen så låg något sånt här någonting med huvudet vänt mot gränden låg han, det gjorde han och han så vänster ben lite ovanför det högra.. knät då och då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarna lite grann för det gled ju och Stefan Glans var ju där då också precis samtidigt.

Så att när han kände, man slank på blodet, så jag torkade av med vantarna och sen när jag kände att det var, inte var någon puls helt enkelt så tänkte jag att det bära eller brista man måste ju vända på honom.


FHL Lars Jonsson: Och försöka?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Jag vill fråga på nytt, var det någon människa som kom till platsen som fällde kommentarer avseende vad som hade inträffat sa att det och det hade inträffat? Som tyckte sig ha, antingen haft med saken att göra eller varit vittne till händelsen?

Anna Hage: Jag ser bara det som alla, det kom ju folk dit som stod runt omkring och glodde som människor gör men det var bara direkt efteråt, det bara snurrade i huvudet för jag hade så mycket i tankarna, vad har hänt, vad gör jag, hur ska jag göra, det var väl endast att jag tittade upp en gång till, direkt när det var klart så tittade jag upp, när ambulansen kom och så var det bara taxichauffören som stod där och då frågade jag honom får jag ringa till min bror då, då fick jag hoppa in i bilen och ringa men just när jag höll på, jag vet att det sas väldigt mycket på platsen, det pratades väldigt mycket. vad har hänt, vad är det för något, vem är det, sådan kommentar som dyker upp...


FHL Lars Jonsson: Det var ingen som sa jag såg vad som hände?

Anna Hage: Det kan vara möjligt men...


FHL Lars Jonsson: Inte som du lade märke till?

Anna Hage: Nej, orden har jag väl hört för jag registrerade inte över orden.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

FHL Lars Jonsson: På vilken sida låg han?

Anna Hage: Han låg på höger sida, lutad höger.


FHL Lars Jonsson: Han vilade på höger axel?

Anna Hage: På höger axel och sen så låg något sånt här någonting med huvudet vänt mot gränden låg han, det gjorde han och han så vänster ben lite ovanför det högra.. knät då och då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarna lite grann för det gled ju och Stefan Glans var ju där då också precis samtidigt.

Så att när han kände, man slank på blodet, så jag torkade av med vantarna och sen när jag kände att det var, inte var någon puls helt enkelt så tänkte jag att det bära eller brista man måste ju vända på honom.


FHL Lars Jonsson: Och försöka?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Jag vill fråga på nytt, var det någon människa som kom till platsen som fällde kommentarer avseende vad som hade inträffat sa att det och det hade inträffat? Som tyckte sig ha, antingen haft med saken att göra eller varit vittne till händelsen?

Anna Hage: Jag ser bara det som alla, det kom ju folk dit som stod runt omkring och glodde som människor gör men det var bara direkt efteråt, det bara snurrade i huvudet för jag hade så mycket i tankarna, vad har hänt, vad gör jag, hur ska jag göra, det var väl endast att jag tittade upp en gång till, direkt när det var klart så tittade jag upp, när ambulansen kom och så var det bara taxichauffören som stod där och då frågade jag honom får jag ringa till min bror då, då fick jag hoppa in i bilen och ringa men just när jag höll på, jag vet att det sas väldigt mycket på platsen, det pratades väldigt mycket. vad har hänt, vad är det för något, vem är det, sådan kommentar som dyker upp...


FHL Lars Jonsson: Det var ingen som sa jag såg vad som hände?

Anna Hage: Det kan vara möjligt men...


FHL Lars Jonsson: Inte som du lade märke till?

Anna Hage: Nej, orden har jag väl hört för jag registrerade inte över orden.

FHL Lars Jonsson: Fick du någon uppfattning att det fanns någon av människorna som visste att det skulle hända det som hände, typ att man kände igen den här personen som hade drabbat Olof Palme på det sättet, förstår du hur jag menar?

Anna Hage: Ja, vissa , det var väl några män som stod omkring om man säger så som jag bara hörde, man såg benen, jag såg ju fötter. na och benen på alla men dom tittade bara sen skyndade dom vidare, det fanns ju dom som stod i flera minuter där och tittade, det kan ju vara mycket möjligt att det var någon av dom som visste precis vad som hade hänt men jag hade kontroll på det på marken och Carin ovanför....


FHL Lars Jonsson: Ja Anna jag vet inte, är det någonting ytterligare, förutom vad du nu har berättat och förutom vad du tidigare har berättat om som du har kommit på kring dina iakttagelser?

Anna Hage: Nej det är inget speciellt, det gick ju så fort allting, det är ju bara det som jag har funderat väldigt mycket på, det var ju det vad som sas på platsen, det har jag tänkt på rätt mycket.

För om Lisbeth sagt någonting som t ex jaga honom i någonting, det kunde ju varit mycket hjälp och därför så tänker jag rätt mycket på... jag vet att hon sa någonting.


FHL Lars Jonsson: Det kanske kommer så småningom?

Anna Hage: Ja i så fall ringer jag direkt och talar om det, för det är sådan saker som hon själv kanske inte kommer ihåg att hon har sagt.


FHL Lars Jonsson: Precis. Okej, ja har du inget själv att tillägga så avslutar vi förhöret klockan 11:40 .



Stockholm som ovan

(Namnteckning)
Lars Jonsson
krinsp


TILLÄGG TILL FÖRHÖRET
Anna Hage är vid förhörstillfället klädd i exakt samma kläder som hon hade den aktuella kvällen, en röd jacka och svarta byxor.

Efter förhöret fotograferas Anna Hage.

Vidare kommer hon att medverka i en rekonstruktion av händelseförloppet.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

FHL Lars Jonsson: Fick du någon uppfattning att det fanns någon av människorna som visste att det skulle hända det som hände, typ att man kände igen den här personen som hade drabbat Olof Palme på det sättet, förstår du hur jag menar?

Anna Hage: Ja, vissa , det var väl några män som stod omkring om man säger så som jag bara hörde, man såg benen, jag såg ju fötter. na och benen på alla men dom tittade bara sen skyndade dom vidare, det fanns ju dom som stod i flera minuter där och tittade, det kan ju vara mycket möjligt att det var någon av dom som visste precis vad som hade hänt men jag hade kontroll på det på marken och Carin ovanför....


FHL Lars Jonsson: Ja Anna jag vet inte, är det någonting ytterligare, förutom vad du nu har berättat och förutom vad du tidigare har berättat om som du har kommit på kring dina iakttagelser?

Anna Hage: Nej det är inget speciellt, det gick ju så fort allting, det är ju bara det som jag har funderat väldigt mycket på, det var ju det vad som sas på platsen, det har jag tänkt på rätt mycket.

För om Lisbeth sagt någonting som t ex jaga honom i någonting, det kunde ju varit mycket hjälp och därför så tänker jag rätt mycket på... jag vet att hon sa någonting.


FHL Lars Jonsson: Det kanske kommer så småningom?

Anna Hage: Ja i så fall ringer jag direkt och talar om det, för det är sådan saker som hon själv kanske inte kommer ihåg att hon har sagt.


FHL Lars Jonsson: Precis. Okej, ja har du inget själv att tillägga så avslutar vi förhöret klockan 11:40 .



Stockholm som ovan

(Namnteckning)
Lars Jonsson
krinsp


TILLÄGG TILL FÖRHÖRET
Anna Hage är vid förhörstillfället klädd i exakt samma kläder som hon hade den aktuella kvällen, en röd jacka och svarta byxor.

Efter förhöret fotograferas Anna Hage.

Vidare kommer hon att medverka i en rekonstruktion av händelseförloppet.

Stockholm som ovan


(Namnteckning)
Lars Jonsson
krinsp



I hörbara delar rätt avskrivet intygas:

(Namnteckning)
Cristina Lundin

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Stockholm som ovan


(Namnteckning)
Lars Jonsson
krinsp



I hörbara delar rätt avskrivet intygas:

(Namnteckning)
Cristina Lundin

Anna Hage: Vi gick ner mot Norrlandsgatan till en telefonkiosk där och skulle ringa till min bror, för att han skulle komma och hämta mig klockan tolv på centralen.


FHL Lars Jonsson: Och din bror han jobbade i skift den här kvällen har du berättat tidigare.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: I Solna?

Anna Hage: Ja eller i Sundbyberg, någonting på s...


FHL Lars Jonsson: På ett dataföretag?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du skulle åka med honom klockan 24:00 från centralstation hem till Södertälje?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Så ni träffade överenskommelse på telefon att träffas vid 24:00 -tiden?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Utanför centralen?

Anna Hage: Ja. Då när jag ringde till honom var klockan kvart över elva.


FHL Lars Jonsson: När du ringde samtalet från Norrlandsgatan var klockan 23:15 ?

Anna Hage: Ja. Men när vi stod i telefonkiosken så kom slumpvis tre kompisar som vi, som tyckte att dom kunde skjutsa oss, för det var ju ett bra tag tills min bror skulle komma och hämta mig, så dom tyckte att vi kunde sätta oss på Clock restaurang på Kungsgatan mittemot Hötorget och då skulle dom skjutsa oss dit.


FHL Lars Jonsson: Vilka kompisar var det?

Anna Hage: Det var Åke Larsson, Elisabeth Johansson och sen så en tjej som heter Cilla och henne vet jag inget mer om.


FHL Lars Jonsson: Dom träffade ni på Norrlandsgatan?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: Var hade dom varit?

Anna Hage: Dom hade också varit på bio, på "Morrhår och Ärtor".


FHL Lars Jonsson: Dom hade sett en annan föreställning på en annan biograf?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Så ni fick lift med dom ner till Clock?

Anna Hage: Ja.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Vi gick ner mot Norrlandsgatan till en telefonkiosk där och skulle ringa till min bror, för att han skulle komma och hämta mig klockan tolv på centralen.


FHL Lars Jonsson: Och din bror han jobbade i skift den här kvällen har du berättat tidigare.

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: I Solna?

Anna Hage: Ja eller i Sundbyberg, någonting på s...


FHL Lars Jonsson: På ett dataföretag?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du skulle åka med honom klockan 24:00 från centralstation hem till Södertälje?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Så ni träffade överenskommelse på telefon att träffas vid 24:00 -tiden?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Utanför centralen?

Anna Hage: Ja. Då när jag ringde till honom var klockan kvart över elva.


FHL Lars Jonsson: När du ringde samtalet från Norrlandsgatan var klockan 23:15 ?

Anna Hage: Ja. Men när vi stod i telefonkiosken så kom slumpvis tre kompisar som vi, som tyckte att dom kunde skjutsa oss, för det var ju ett bra tag tills min bror skulle komma och hämta mig, så dom tyckte att vi kunde sätta oss på Clock restaurang på Kungsgatan mittemot Hötorget och då skulle dom skjutsa oss dit.


FHL Lars Jonsson: Vilka kompisar var det?

Anna Hage: Det var Åke Larsson, Elisabeth Johansson och sen så en tjej som heter Cilla och henne vet jag inget mer om.


FHL Lars Jonsson: Dom träffade ni på Norrlandsgatan?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: Var hade dom varit?

Anna Hage: Dom hade också varit på bio, på "Morrhår och Ärtor".


FHL Lars Jonsson: Dom hade sett en annan föreställning på en annan biograf?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Så ni fick lift med dom ner till Clock?

Anna Hage: Ja.

FHL Lars Jonsson: Kan du berätta hur ni var placerade i den här bilen sedan som Åke Larsson tydligen körde.

Anna Hage: Sen satt hans flickvän Elisabeth Johansson i framsätet bredvid honom, sen satt jag på höger sida i baksätet mot dörren och bredvid mig hade jag Karin Johansson som då satt i mitten och sen Cilla satt längst ut till vänster.


FHL Lars Jonsson: Den här bilen, det är en personbil som Åke Larsson har?

Anna Hage: Ja det är en personbil.


FHL Lars Jonsson: Vad är det för färg på den?

Anna Hage: Det är svårt att säga, den är väl vit eller gråblå, ingen stark färg.


FHL Lars Jonsson: Vet du vad det är för fabrikat?

Anna Hage: Nej.


FHL Lars Jonsson: Det vet du inte. Är det en tvådörrars eller fyrdörrars?

Anna Hage: Fyradörrars.


FHL Lars Jonsson: Så du sitter alltså till höger i baksätet på den här fyrdörrars personbilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Klockan är ungefär 23:15 när du har ringt till din bror. Hur mycket är klockan när du träffar dom här kompisarna?

Anna Hage: Kvart över.


FHL Lars Jonsson: Det är kvart över också.

Anna Hage: Och vi åkte iväg direkt.


FHL Lars Jonsson: Ni åkte direkt?

Anna Hage: Bilen stod bara en tio meter därifrån.


FHL Lars Jonsson: Så ni åkte strax efter 23:15 från platsen Norrlandsgatan?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vilken väg körde Åke Larsson sedan? Kan du med hjälp av en karta som vi har här försöka att visa vilken väg han körde.

Anna Hage: Antingen Mäster Samuelsgatan eller Hamngatan.


FHL Lars Jonsson: Antingen så körde han Norrlandsgatan fram till Mäster Samuelsgatan och den till höger eller Norrlandsgatan fram till Hamngatan och den till höger vidare upp till Sveavägen och den gatan Sveavägen till höger alltså?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Kan du berätta sedan fortsättningsvis hur färden går vidare. Ni hade för avsikt att först åka till restaurang Clock säger

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

FHL Lars Jonsson: Kan du berätta hur ni var placerade i den här bilen sedan som Åke Larsson tydligen körde.

Anna Hage: Sen satt hans flickvän Elisabeth Johansson i framsätet bredvid honom, sen satt jag på höger sida i baksätet mot dörren och bredvid mig hade jag Karin Johansson som då satt i mitten och sen Cilla satt längst ut till vänster.


FHL Lars Jonsson: Den här bilen, det är en personbil som Åke Larsson har?

Anna Hage: Ja det är en personbil.


FHL Lars Jonsson: Vad är det för färg på den?

Anna Hage: Det är svårt att säga, den är väl vit eller gråblå, ingen stark färg.


FHL Lars Jonsson: Vet du vad det är för fabrikat?

Anna Hage: Nej.


FHL Lars Jonsson: Det vet du inte. Är det en tvådörrars eller fyrdörrars?

Anna Hage: Fyradörrars.


FHL Lars Jonsson: Så du sitter alltså till höger i baksätet på den här fyrdörrars personbilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Klockan är ungefär 23:15 när du har ringt till din bror. Hur mycket är klockan när du träffar dom här kompisarna?

Anna Hage: Kvart över.


FHL Lars Jonsson: Det är kvart över också.

Anna Hage: Och vi åkte iväg direkt.


FHL Lars Jonsson: Ni åkte direkt?

Anna Hage: Bilen stod bara en tio meter därifrån.


FHL Lars Jonsson: Så ni åkte strax efter 23:15 från platsen Norrlandsgatan?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vilken väg körde Åke Larsson sedan? Kan du med hjälp av en karta som vi har här försöka att visa vilken väg han körde.

Anna Hage: Antingen Mäster Samuelsgatan eller Hamngatan.


FHL Lars Jonsson: Antingen så körde han Norrlandsgatan fram till Mäster Samuelsgatan och den till höger eller Norrlandsgatan fram till Hamngatan och den till höger vidare upp till Sveavägen och den gatan Sveavägen till höger alltså?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Kan du berätta sedan fortsättningsvis hur färden går vidare. Ni hade för avsikt att först åka till restaurang Clock säger

Sid. 4 FU 231

FHL Lars Jonsson: du på Kungsgatan, vilket nummer ligger den på vet du det?

Anna Hage: 21 tror jag mittemot Hötorget i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Varför skulle ni åka dit?

Anna Hage: Jo jag har jobbat där förut så jag tänkte att det kanske kunde jobba någon som man känner så man kan sitta där medans, för det tar ett tag innan min bror skulle komma, det var så kallt ute så vi ville inte vara ute.


FHL Lars Jonsson: Ni hade god tid på er?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du skulle träffa din bror klockan 24:00 först vid centralen?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva hur färden går och vad som händer. Ni färdas alltså Sveavägen norrut efter vad jag förstår fram till korsningen Kungsgatan och sedan vidare, kan du beskriva när och var och hur du först iakttar någonting?

Anna Hage: Det är rött ljus vid, det var rött ljus vid Sveavägen, där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sen satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott men när jag, en reflexrörelse, bara titta sig omkring när man sitter i en bil gjorde att jag såg att, av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis.


FHL Lars Jonsson: Kan du närmare utveckla det?

Anna Hage: Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig precis ner mot honom och det såg precis ut som att det hänt någonting, det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Du såg inte när han föll omkull?

Anna Hage: Nej, precis när han tog i marken kan man säga.


FHL Lars Jonsson: Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting hände?

Anna Hage: Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt.


FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva hur kvinnan befinner sig i förhållande till den här mannen som ligger?

Anna Hage: Hon står vid vänster sida om hans ben står hon mot Sveavägen.


FHL Lars Jonsson: Ut mot gatan?

Anna Hage: Ja ut mot gatan.

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Sid. 4 FU 231

FHL Lars Jonsson: du på Kungsgatan, vilket nummer ligger den på vet du det?

Anna Hage: 21 tror jag mittemot Hötorget i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Varför skulle ni åka dit?

Anna Hage: Jo jag har jobbat där förut så jag tänkte att det kanske kunde jobba någon som man känner så man kan sitta där medans, för det tar ett tag innan min bror skulle komma, det var så kallt ute så vi ville inte vara ute.


FHL Lars Jonsson: Ni hade god tid på er?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du skulle träffa din bror klockan 24:00 först vid centralen?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva hur färden går och vad som händer. Ni färdas alltså Sveavägen norrut efter vad jag förstår fram till korsningen Kungsgatan och sedan vidare, kan du beskriva när och var och hur du först iakttar någonting?

Anna Hage: Det är rött ljus vid, det var rött ljus vid Sveavägen, där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sen satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott men när jag, en reflexrörelse, bara titta sig omkring när man sitter i en bil gjorde att jag såg att, av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis.


FHL Lars Jonsson: Kan du närmare utveckla det?

Anna Hage: Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig precis ner mot honom och det såg precis ut som att det hänt någonting, det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall.


FHL Lars Jonsson: Du såg inte när han föll omkull?

Anna Hage: Nej, precis när han tog i marken kan man säga.


FHL Lars Jonsson: Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting hände?

Anna Hage: Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt.


FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva hur kvinnan befinner sig i förhållande till den här mannen som ligger?

Anna Hage: Hon står vid vänster sida om hans ben står hon mot Sveavägen.


FHL Lars Jonsson: Ut mot gatan?

Anna Hage: Ja ut mot gatan.

FHL Lars Jonsson: Med ryggen mot gatan?

Anna Hage: Med ryggen mot gatan över honom.


FHL Lars Jonsson: Ser du i detta moment någonting annat, någon annan människa?

Anna Hage: Ja det är ju att det är någon som springer ifrån.


FHL Lars Jonsson: Kan du närmare beskriva det?

Anna Hage: För jag började fundera över vad som hade hänt, om det var en hjärtinfarkt eller om det var någonting...


FHL Lars Jonsson: Den tanken hann du att tänka så att säga?

Anna Hage: Ja att vad har hänt och så tittade jag mig omkring på platsen då såg jag att det var någon som sprang iväg, det här hände ju på bara någon tiondels sekund så att och då tänkte jag att vad konstigt att han springer från platsen och just springer, att, man springer inte från en plats där någonting har hänt och i så fall går man lugnt och sakta, då förstod jag på ett ungefär att det måste ha hänt någonting annat, det måste ha varit något rån eller något.


FHL Lars Jonsson: Den här mannen som springer, när du iakttar honom, då iakttar du samtidigt den här mannen som just tar mark och att kvinnan som befinner sig vid sidan hukar sig över mannen, du samtidigt denne mannen springande från platsen?

Anna Hage: Ja för att jag ser ju allting, det blir i samma blickfång.


FHL Lars Jonsson: Det blir det.

Anna Hage: Ja behöver bara titta upp en aning så ser jag..


FHL Lars Jonsson: Du ser allt i ett skeende?

Anna Hage: Ja för jag sitter ju ner i bilen och då ser jag allting lite högre upp.


FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur långt ifrån den här springande mannen befinner sig den liggande mannen när du ser honom?

Anna Hage: Ja det är ett par meter, han förflyttar sig ju hela tiden så det är svårt att säga, men han var inte närmare än tre och en halv meter ifrån.


FHL Lars Jonsson: Så det kan vara tre meter och mera?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: I vilken riktning springer mannen?

Anna Hage: Uppför trapporna vid Tunnelgatan.


FHL Lars Jonsson: Kan du se det från den plats där du sitter?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

FHL Lars Jonsson: Med ryggen mot gatan?

Anna Hage: Med ryggen mot gatan över honom.


FHL Lars Jonsson: Ser du i detta moment någonting annat, någon annan människa?

Anna Hage: Ja det är ju att det är någon som springer ifrån.


FHL Lars Jonsson: Kan du närmare beskriva det?

Anna Hage: För jag började fundera över vad som hade hänt, om det var en hjärtinfarkt eller om det var någonting...


FHL Lars Jonsson: Den tanken hann du att tänka så att säga?

Anna Hage: Ja att vad har hänt och så tittade jag mig omkring på platsen då såg jag att det var någon som sprang iväg, det här hände ju på bara någon tiondels sekund så att och då tänkte jag att vad konstigt att han springer från platsen och just springer, att, man springer inte från en plats där någonting har hänt och i så fall går man lugnt och sakta, då förstod jag på ett ungefär att det måste ha hänt någonting annat, det måste ha varit något rån eller något.


FHL Lars Jonsson: Den här mannen som springer, när du iakttar honom, då iakttar du samtidigt den här mannen som just tar mark och att kvinnan som befinner sig vid sidan hukar sig över mannen, du samtidigt denne mannen springande från platsen?

Anna Hage: Ja för att jag ser ju allting, det blir i samma blickfång.


FHL Lars Jonsson: Det blir det.

Anna Hage: Ja behöver bara titta upp en aning så ser jag..


FHL Lars Jonsson: Du ser allt i ett skeende?

Anna Hage: Ja för jag sitter ju ner i bilen och då ser jag allting lite högre upp.


FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur långt ifrån den här springande mannen befinner sig den liggande mannen när du ser honom?

Anna Hage: Ja det är ett par meter, han förflyttar sig ju hela tiden så det är svårt att säga, men han var inte närmare än tre och en halv meter ifrån.


FHL Lars Jonsson: Så det kan vara tre meter och mera?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: I vilken riktning springer mannen?

Anna Hage: Uppför trapporna vid Tunnelgatan.


FHL Lars Jonsson: Kan du se det från den plats där du sitter?

Anna Hage: Nej jag sprang ut samtidigt.


FHL Lars Jonsson: Samtidigt som han springer Tunnelgatan...

Anna Hage: Öppnar jag dörren, han springer uppåt mot gränden, jag vet inte om han springer uppför trapporna eller om han gömmer sig men han springer uppför gränden.


FHL Lars Jonsson: Men du är säker på att du ser mannen springa från platsen från din position i bilens baksäte?

Anna Hage: Nej jag såg först mannen från bilens baksäte men sen gick jag så snabbt ut och då tittade jag samtidigt som jag sprang fram en bit, för bilen står ju inte så att man kan se rakt in i gränden.


FHL Lars Jonsson: Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller?

Anna Hage: Ja jag håller på och skall öppna dörren.


FHL Lars Jonsson: Du rusar ut, ser du honom springa sedan också?

Anna Hage: Nej sen tänker jag inte mera på det.


FHL Lars Jonsson: Så du ser honom bara i ett skede?

Anna Hage: Ja och jag tror att jag, det är också en sak som jag är osäker på men jag har för mig i alla fall att han sprang på vänster sida, på vänster sida, först trodde jag att det var någon kiosk eller någonting som hade stått där, det står i den uppgiften men sen när jag varit där senare på platsen så har jag förstått att det var en byggnadsställning men det tänker man inte på då.


FHL Lars Jonsson: Men du är i uppfattning att du ser mannen springa från platsen då du fortfarande befinner dig i eller vid bilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du öppnar dörren efter vad jag förstår i samma moment som du gör iakttagelsen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Och hoppar ur bilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Varför gör du det?

Anna Hage: Varför jag reagerade


FHL Lars Jonsson: På det sättet ja?

Anna Hage: Genom att lägga märke till honom eller att jag springer ut

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Nej jag sprang ut samtidigt.


FHL Lars Jonsson: Samtidigt som han springer Tunnelgatan...

Anna Hage: Öppnar jag dörren, han springer uppåt mot gränden, jag vet inte om han springer uppför trapporna eller om han gömmer sig men han springer uppför gränden.


FHL Lars Jonsson: Men du är säker på att du ser mannen springa från platsen från din position i bilens baksäte?

Anna Hage: Nej jag såg först mannen från bilens baksäte men sen gick jag så snabbt ut och då tittade jag samtidigt som jag sprang fram en bit, för bilen står ju inte så att man kan se rakt in i gränden.


FHL Lars Jonsson: Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller?

Anna Hage: Ja jag håller på och skall öppna dörren.


FHL Lars Jonsson: Du rusar ut, ser du honom springa sedan också?

Anna Hage: Nej sen tänker jag inte mera på det.


FHL Lars Jonsson: Så du ser honom bara i ett skede?

Anna Hage: Ja och jag tror att jag, det är också en sak som jag är osäker på men jag har för mig i alla fall att han sprang på vänster sida, på vänster sida, först trodde jag att det var någon kiosk eller någonting som hade stått där, det står i den uppgiften men sen när jag varit där senare på platsen så har jag förstått att det var en byggnadsställning men det tänker man inte på då.


FHL Lars Jonsson: Men du är i uppfattning att du ser mannen springa från platsen då du fortfarande befinner dig i eller vid bilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Du öppnar dörren efter vad jag förstår i samma moment som du gör iakttagelsen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Och hoppar ur bilen?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Varför gör du det?

Anna Hage: Varför jag reagerade


FHL Lars Jonsson: På det sättet ja?

Anna Hage: Genom att lägga märke till honom eller att jag springer ut

Anna Hage: över huvud taget?


FHL Lars Jonsson: Ja?

Anna Hage: Jag vet det faktiskt inte, det var bara en intuition att hjälpa till, det bara kom i mitt huvud, Åke, hans bil är ju ny så han vart ju lite osäker att det skulle komma någon bil för jag slog upp dörren så där men för det första snurrade det i huvudet detta att varför springer han därifrån, annars skulle jag aldrig lagt märke till honom om det inte vore någonting.


FHL Lars Jonsson: Får jag fråga en annan sak? Du ser alltså mannen som just tar mark, kvinnan som hukar sig och mannen som springer, fanns det någon annan person i närheten i ditt synfält när du gör den här iakttagelsen?

Anna Hage: Det är en ung man som kommer springande.


FHL Lars Jonsson: Var kommer han springande?

Anna Hage: Från en bil.


FHL Lars Jonsson: Från en bil?

Anna Hage: Ja. Han kommer ungefär fram samtidigt som jag men jag ser att det är någon bil som stannar.


FHL Lars Jonsson: Var stannar den bilen?

Anna Hage: Den stannar vid trottoaren nästan.


FHL Lars Jonsson: På vilken gata?

Anna Hage: Det är också på Sveavägen.


FHL Lars Jonsson: I vilken riktning stannar den bilen?

Anna Hage: Den kom söderut.


FHL Lars Jonsson: Den körde söderut?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Sveavägen söderut?

Anna Hage: Och så vände den på något sätt.


FHL Lars Jonsson: Så den snurrade runt på Sveavägen, gör en s k taxisväng?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Men den färdades Sveavägen söderut?

Anna Hage: Ja men sen så svängde den till, den förstod väl också att det var någonting som hade hänt.


FHL Lars Jonsson: Och ur den bilen hoppade det ur en man, en yngre man?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ser du den mannen senare?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: över huvud taget?


FHL Lars Jonsson: Ja?

Anna Hage: Jag vet det faktiskt inte, det var bara en intuition att hjälpa till, det bara kom i mitt huvud, Åke, hans bil är ju ny så han vart ju lite osäker att det skulle komma någon bil för jag slog upp dörren så där men för det första snurrade det i huvudet detta att varför springer han därifrån, annars skulle jag aldrig lagt märke till honom om det inte vore någonting.


FHL Lars Jonsson: Får jag fråga en annan sak? Du ser alltså mannen som just tar mark, kvinnan som hukar sig och mannen som springer, fanns det någon annan person i närheten i ditt synfält när du gör den här iakttagelsen?

Anna Hage: Det är en ung man som kommer springande.


FHL Lars Jonsson: Var kommer han springande?

Anna Hage: Från en bil.


FHL Lars Jonsson: Från en bil?

Anna Hage: Ja. Han kommer ungefär fram samtidigt som jag men jag ser att det är någon bil som stannar.


FHL Lars Jonsson: Var stannar den bilen?

Anna Hage: Den stannar vid trottoaren nästan.


FHL Lars Jonsson: På vilken gata?

Anna Hage: Det är också på Sveavägen.


FHL Lars Jonsson: I vilken riktning stannar den bilen?

Anna Hage: Den kom söderut.


FHL Lars Jonsson: Den körde söderut?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Sveavägen söderut?

Anna Hage: Och så vände den på något sätt.


FHL Lars Jonsson: Så den snurrade runt på Sveavägen, gör en s k taxisväng?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Men den färdades Sveavägen söderut?

Anna Hage: Ja men sen så svängde den till, den förstod väl också att det var någonting som hade hänt.


FHL Lars Jonsson: Och ur den bilen hoppade det ur en man, en yngre man?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ser du den mannen senare?

Anna Hage: Ja det var han (Stefan Glantz som gjorde mun-mot-mun metoden.


FHL Lars Jonsson: Det var han som hjälpte till också. Är det riktigt uppfattat, att ingen annan människa är i närheten än mannen som faller just tar mark, kvinnan vid sidan som hukar sig och den från platsen springande mannen?

Anna Hage: Ur mitt konkreta synsätt, jag vet inte jag har för mig att det står någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit ifrån.


FHL Lars Jonsson: Kan du visa här på kartan?

Anna Hage: Där.


FHL Lars Jonsson: Du visar vid, här finns ju en butik...

Anna Hage: Dekorima ja.


FHL Lars Jonsson: Dekorima en butik, är det på samma sida?

Anna Hage: Ja samma sida.


FHL Lars Jonsson: Men längre bort?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vid Skandiahuset?

Anna Hage: Ja ungefär men jag såg det ungefär som ett litet äldre par någonting, att gå i armkrok eller någonting men det kan ju vara en missuppfattning men det bara tittade jag mig omkring kvickt när jag springer över gatan för att se så det inte kom några bilar.


FHL Lars Jonsson: Men du uppfattar att det finns människor borta i periferin?

Anna Hage: Ja men inte många, det var bara någon enstaka.


FHL Lars Jonsson: En man och en kvinna möjligtvis?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vilket avstånd befinner dom sig på i förhållande till den här mannen som ligger på trottoaren eller på gatan?

Anna Hage: Fem-sex meter ungefär.


FHL Lars Jonsson: Längre bort Sveavägen norrut så att säga?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: På den östra trottoaren?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ser du dom människorna senare eller bara just då?

Anna Hage: Det är bara just då.


FHL Lars Jonsson: Fick du någon känsla av att dom hade med saken att göra på något sätt?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Ja det var han (Stefan Glantz som gjorde mun-mot-mun metoden.


FHL Lars Jonsson: Det var han som hjälpte till också. Är det riktigt uppfattat, att ingen annan människa är i närheten än mannen som faller just tar mark, kvinnan vid sidan som hukar sig och den från platsen springande mannen?

Anna Hage: Ur mitt konkreta synsätt, jag vet inte jag har för mig att det står någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit ifrån.


FHL Lars Jonsson: Kan du visa här på kartan?

Anna Hage: Där.


FHL Lars Jonsson: Du visar vid, här finns ju en butik...

Anna Hage: Dekorima ja.


FHL Lars Jonsson: Dekorima en butik, är det på samma sida?

Anna Hage: Ja samma sida.


FHL Lars Jonsson: Men längre bort?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vid Skandiahuset?

Anna Hage: Ja ungefär men jag såg det ungefär som ett litet äldre par någonting, att gå i armkrok eller någonting men det kan ju vara en missuppfattning men det bara tittade jag mig omkring kvickt när jag springer över gatan för att se så det inte kom några bilar.


FHL Lars Jonsson: Men du uppfattar att det finns människor borta i periferin?

Anna Hage: Ja men inte många, det var bara någon enstaka.


FHL Lars Jonsson: En man och en kvinna möjligtvis?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Vilket avstånd befinner dom sig på i förhållande till den här mannen som ligger på trottoaren eller på gatan?

Anna Hage: Fem-sex meter ungefär.


FHL Lars Jonsson: Längre bort Sveavägen norrut så att säga?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: På den östra trottoaren?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Ser du dom människorna senare eller bara just då?

Anna Hage: Det är bara just då.


FHL Lars Jonsson: Fick du någon känsla av att dom hade med saken att göra på något sätt?

Anna Hage: Nej ingenting.


FHL Lars Jonsson: Fick du någon uppfattning...

Anna Hage: Dom gick mot platsen.


FHL Lars Jonsson: Dom gick mot platsen.

Anna Hage: Dom hade huvudet mot platsen. Jag vet inte, det är svårt att säga men ungefär som man har en ljusare halsduk mot en mörkare kappa, att man lägger märke till att det var framåt.

Men sen så tänkte jag inte på att titta efter dom för jag var så inne i vad jag gjorde så jag lade inte märke till mer.


FHL Lars Jonsson: Men du fick en första känsla av att det var ett par som promenerade i riktning Sveavägen söderut?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: På den östra trottoaren?

Anna Hage: Ja, jag kan inte förklara närmare för jag ser dom bara suddigt


FHL Lars Jonsson: Och du uppskattar att dom befann sig då en fem-sex meter ifrån mannen som du ser liggande på gatan?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Anna, du ser alltså en man som springer in på Tunnelgatan från den här platsen, kan du så detaljerat som möjligt försöka beskriva denne person.

Anna Hage: Längden är svårt att säga men varken kort eller lång, medellängd.


FHL Lars Jonsson: Vad menar du med medellängd?

Anna Hage: Ja, 170-180 cm ungefär, jag tänkte aldrig på att han var direkt lång, inte att han var kort utan ganska normal, ganska normal kroppsbyggnad, förutom att han var bredaxlad, kraftig över axlarna, axelpartiet och direkt efteråt när polisen förhörde mig på polishuset här då tyckte jag att han hade så litet huvud jämfört mot axlarna precis som en människa som styrketränar men när jag gjorde en, bilder, fick titta på när dom kom till mig och jag fick titta på bilder och jag såg en kropp med en kapuschong så kunde jag tänka mig att det kunde varit det.


FHL Lars Jonsson: Alltså en hög krage eller...

Anna Hage: Ja för jag såg... som gjorde .....


FHL Lars Jonsson: Som gjorde att du fick intrycket av att han hade litet huvud?

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-04-02 1100 E19-00-C Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage: Nej ingenting.


FHL Lars Jonsson: Fick du någon uppfattning...

Anna Hage: Dom gick mot platsen.


FHL Lars Jonsson: Dom gick mot platsen.

Anna Hage: Dom hade huvudet mot platsen. Jag vet inte, det är svårt att säga men ungefär som man har en ljusare halsduk mot en mörkare kappa, att man lägger märke till att det var framåt.

Men sen så tänkte jag inte på att titta efter dom för jag var så inne i vad jag gjorde så jag lade inte märke till mer.


FHL Lars Jonsson: Men du fick en första känsla av att det var ett par som promenerade i riktning Sveavägen söderut?

Anna Hage: Ja


FHL Lars Jonsson: På den östra trottoaren?

Anna Hage: Ja, jag kan inte förklara närmare för jag ser dom bara suddigt


FHL Lars Jonsson: Och du uppskattar att dom befann sig då en fem-sex meter ifrån mannen som du ser liggande på gatan?

Anna Hage: Ja.


FHL Lars Jonsson: Anna, du ser alltså en man som springer in på Tunnelgatan från den här platsen, kan du så detaljerat som möjligt försöka beskriva denne person.

Anna Hage: Längden är svårt att säga men varken kort eller lång, medellängd.


FHL Lars Jonsson: Vad menar du med medellängd?

Anna Hage: Ja, 170-180 cm ungefär, jag tänkte aldrig på att han var direkt lång, inte att han var kort utan ganska normal, ganska normal kroppsbyggnad, förutom att han var bredaxlad, kraftig över axlarna, axelpartiet och direkt efteråt när polisen förhörde mig på polishuset här då tyckte jag att han hade så litet huvud jämfört mot axlarna precis som en människa som styrketränar men när jag gjorde en, bilder, fick titta på när dom kom till mig och jag fick titta på bilder och jag såg en kropp med en kapuschong så kunde jag tänka mig att det kunde varit det.


FHL Lars Jonsson: Alltså en hög krage eller...

Anna Hage: Ja för jag såg... som gjorde .....


FHL Lars Jonsson: Som gjorde att du fick intrycket av att han hade litet huvud?




Förhör
Kort sammanfattning
Dublett
Förhöret påbörjat
1986-03-01 00:00
Avslutat


C

Protokoll över vittnesförhör med studerande Anna Birgitta Hage, fd, borstuderarFörhöret hållet onsdagen den 2 april 1986 på kriminalavdelningens våldsrotel med början klockan 11.00 inför krinsp Lars Jonsson utan tillgång till förhörsvittne.

Anna Hage har tidigare hörts med anledning av mordet på Olof Palme under spaningsuppslag E 19 respektive E 19-A.

FE

Förhörsledaren

HE

Hage, Anna

F: Anna jag vill att du med egna ord försöker att berätta om den här kvällen och den här händelsen, beträffande jorda iakttagelser. Kan du berätta från början, du och en väninna, efter vad jag förstårvar på bio den här kvällen, kan du börja och berätta vilken föreställning ni såg osv. Vi kom till Filmstaden och vi kom lite senare, dom flesta biljetterna var slutsålda och så gick vi på 48 timmar som började en kvart senare än alla andra och när vi tittade på den var väl klockan ca elva och min bror som jobbar skift... Vi besökte en föreställning som slutade klockan 23.00?
H:


F:
H: Ja.


F: Gick ni ifrån biografen exakt klockan elva, vet du, slutade bion... Fem över elva. Sedan gick ni därifrån säger du, vart gick ni då?
H:


F: qb

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

C

Protokoll över vittnesförhör med studerande Anna Birgitta Hage, fd, borstuderarFörhöret hållet onsdagen den 2 april 1986 på kriminalavdelningens våldsrotel med början klockan 11.00 inför krinsp Lars Jonsson utan tillgång till förhörsvittne.

Anna Hage har tidigare hörts med anledning av mordet på Olof Palme under spaningsuppslag E 19 respektive E 19-A.

FE

Förhörsledaren

HE

Hage, Anna

F: Anna jag vill att du med egna ord försöker att berätta om den här kvällen och den här händelsen, beträffande jorda iakttagelser. Kan du berätta från början, du och en väninna, efter vad jag förstårvar på bio den här kvällen, kan du börja och berätta vilken föreställning ni såg osv. Vi kom till Filmstaden och vi kom lite senare, dom flesta biljetterna var slutsålda och så gick vi på 48 timmar som började en kvart senare än alla andra och när vi tittade på den var väl klockan ca elva och min bror som jobbar skift... Vi besökte en föreställning som slutade klockan 23.00?
H:


F:
H: Ja.


F: Gick ni ifrån biografen exakt klockan elva, vet du, slutade bion... Fem över elva. Sedan gick ni därifrån säger du, vart gick ni då?
H:


F: qb

H:


F:
H:


F:
H:


F: Ja att det kunde varit en kapuschong eller att han hade ett väldigt litet huvud, att han var mörk så där i huvudet, jag vet inte om det kan ha varit någon mörk mössa eller någonting det tänkte jag faktiskt inte på. Han kan ha haft huvudbonad? Han kan ha haft det ja men det var mörkt i alla fall, det var inte ljust, det var mörkt och sen att han hade någon trekvartslång kappa, rock lite längre jacka kanske, det är också så svårt att avgöra men sen just att jag tänkte på att han när han sprang så, det var inte, benen var inte fria helt när han sprang, utan man kunde inte se mellan benen, i och för sig ser man inte så mycket men brukar se. lite kontraster däremellan, det var det enda och klä.. färger kan jag inte avgöra alls, för det vet jag inte om det avgjort var mörkt i gränden som gjorde att allt annat vart mörkt men han hade inte vitt på sig i alla fall. Inget ljust? Nej inget ljust. Så du något av hans ansikte? Ingenting. Såg du hans byxor om det skilde sig ljusmässigt i förhållande till rock eller kavaj eller Nej det var inga stora byxor, dom satt väl inte åt heller direkt, det var vanliga byxben, jag reagerade inte på dom i alla fall, annars kan man ju reagera när dom står utsvängda så där. Har du någon uppfattning om den här personens ålder? Ja det vara bara också en sak som jag fick som en intution att det måste varit medelålders någonting, för att man kan se skillnad bakifrån om en människa hur gammal den är när den springer, det är också sånt som är svårt att förklara men en yngling springer oftast som väldigt ung, springer oftast lite antingen väldigt smidigt eller väldrigt ryckigt men det var liksom lite mera bestämda steg, det var bara en känsla jag fick att det måste vara en man, ingen kille om man säger så. Sprang den här personen fort eller ganska sakta?
H:


F:
H:


F:
H:

F:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H:


F:
H:


F: Ja att det kunde varit en kapuschong eller att han hade ett väldigt litet huvud, att han var mörk så där i huvudet, jag vet inte om det kan ha varit någon mörk mössa eller någonting det tänkte jag faktiskt inte på. Han kan ha haft huvudbonad? Han kan ha haft det ja men det var mörkt i alla fall, det var inte ljust, det var mörkt och sen att han hade någon trekvartslång kappa, rock lite längre jacka kanske, det är också så svårt att avgöra men sen just att jag tänkte på att han när han sprang så, det var inte, benen var inte fria helt när han sprang, utan man kunde inte se mellan benen, i och för sig ser man inte så mycket men brukar se. lite kontraster däremellan, det var det enda och klä.. färger kan jag inte avgöra alls, för det vet jag inte om det avgjort var mörkt i gränden som gjorde att allt annat vart mörkt men han hade inte vitt på sig i alla fall. Inget ljust? Nej inget ljust. Så du något av hans ansikte? Ingenting. Såg du hans byxor om det skilde sig ljusmässigt i förhållande till rock eller kavaj eller Nej det var inga stora byxor, dom satt väl inte åt heller direkt, det var vanliga byxben, jag reagerade inte på dom i alla fall, annars kan man ju reagera när dom står utsvängda så där. Har du någon uppfattning om den här personens ålder? Ja det vara bara också en sak som jag fick som en intution att det måste varit medelålders någonting, för att man kan se skillnad bakifrån om en människa hur gammal den är när den springer, det är också sånt som är svårt att förklara men en yngling springer oftast som väldigt ung, springer oftast lite antingen väldigt smidigt eller väldrigt ryckigt men det var liksom lite mera bestämda steg, det var bara en känsla jag fick att det måste vara en man, ingen kille om man säger så. Sprang den här personen fort eller ganska sakta?
H:


F:
H:


F:
H:

F:

H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej det var väl rätt så fort, med bestämda steg, snabbt men bestämt, precis som om han visste vart... Målmedvetet? Ja målmedvetet; det var inte som man springer för att t ex att man blir jagad i kull eller någonting, då vet man inte vart man ska men det var att han visste, det såg ut på gången ungefär som att han var beredd på att han skulle springa helt enkelt. Målmedvetet från platsen? Ja. Såg du om han hade någonting i sina händer? Nej. Såg du händerna? Nej: Du säger att du fick uppfattningen att han var mörk, kanske i håret eller möjligtvis hade någon huvudbonad, har du någon uppfattning om han nu hade huvudbonad vad det var för slags huvudbonad? Nej det kan jag inte svara på. Det är väldigt svårt att säga. Om han hade haft kapuschongen ner över då får han i och för sig ingen nacke, då kan man ju få ihop det som att det är en helhet, så det kan han ju i och för sig ha haft på sig, det väl det enda som jag skulle kunna tänka mig. Det här med åldern, kan du närmare precisera vad du menar med medelålders? Ja 35-40-45. Mellan 35-45 år? Ja ungefär men han kan ju även ha varit 25, det beror ju på "hur människor är kroppsligt men det var ju ingen 14 åring. Var det någonting i hans kroppsställning då han springer som du lade märke till? Nej bara att han var kraftig, kraftig ryggtavla. Du vet man kan ju springa rak eller framåtlutad eller lite, var och en har ju sin stil; var det någonting du lade märke till i det avseendet? Nej det var väl inget speciellt, det var väl att han kanske sprang, han verkade vara ganska stor, eller det kan ju bara


F:
H:


F: Kompl
H:


F:
H:


F:
H:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej det var väl rätt så fort, med bestämda steg, snabbt men bestämt, precis som om han visste vart... Målmedvetet? Ja målmedvetet; det var inte som man springer för att t ex att man blir jagad i kull eller någonting, då vet man inte vart man ska men det var att han visste, det såg ut på gången ungefär som att han var beredd på att han skulle springa helt enkelt. Målmedvetet från platsen? Ja. Såg du om han hade någonting i sina händer? Nej. Såg du händerna? Nej: Du säger att du fick uppfattningen att han var mörk, kanske i håret eller möjligtvis hade någon huvudbonad, har du någon uppfattning om han nu hade huvudbonad vad det var för slags huvudbonad? Nej det kan jag inte svara på. Det är väldigt svårt att säga. Om han hade haft kapuschongen ner över då får han i och för sig ingen nacke, då kan man ju få ihop det som att det är en helhet, så det kan han ju i och för sig ha haft på sig, det väl det enda som jag skulle kunna tänka mig. Det här med åldern, kan du närmare precisera vad du menar med medelålders? Ja 35-40-45. Mellan 35-45 år? Ja ungefär men han kan ju även ha varit 25, det beror ju på "hur människor är kroppsligt men det var ju ingen 14 åring. Var det någonting i hans kroppsställning då han springer som du lade märke till? Nej bara att han var kraftig, kraftig ryggtavla. Du vet man kan ju springa rak eller framåtlutad eller lite, var och en har ju sin stil; var det någonting du lade märke till i det avseendet? Nej det var väl inget speciellt, det var väl att han kanske sprang, han verkade vara ganska stor, eller det kan ju bara


F:
H:


F: Kompl
H:


F:
H:


F:
H:

F:
H:


F:
H: man


F:
H:


F:
H:


F: varit för att han hade kraftig ryggtavla men att det var lite tungt. Lite lufsigt, klumpigt? Ja det var både snabbt och bestämt men lite kraftigt, vad ska man säga, lite kraftigt ... Lite tungt klumpigt? Jaha, han verkade inte vara någon sprinter direkt om säger så, 'inte utövad teknik för att springa. Anna finns det något mera du kan säga om hur han ser ut, den uppfattningen du fick honom honom, du såg vare sig händer eller ansikte på honom vad jag förstår? Nej. Det enda jag tänkte på det var väl att han verkade ha snygg kropp om man säger så. Nu måste du förklara dig. Att han var kraftig så men... Välbyggd alltså? Ja välbyggd men det kan ju också ha varit någonting med att han hade... Sådana kläder? Att det var rocken eller någontig... Finns det något mera som du har tänkt på eller kommit på efteråt? Jag har försökt tänka väldigt mycket på vad Lisbet Palme sa på platsen.... Vi kanske ska fortsätta där, när det gäller mannen viker från platsen, 'ser du honom springa någon längre sträcka, eller ser du honom bara helt kort, någon eller några sekunder? Någon sekund bara. Någon sekund? Ja. Och då befinner han sig tre meter eller mera ifrån Lisbet och Olof Palme ?
H:


F:
H:


F:
H:


F: som av
H: H: H: Ja.


F: När du ser mannen.
H:


F: Ja. Hur, kan du bedöma hur många meter du ser honom springa sedan innan han försvinner ur ditt synfält?

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F:
H: man


F:
H:


F:
H:


F: varit för att han hade kraftig ryggtavla men att det var lite tungt. Lite lufsigt, klumpigt? Ja det var både snabbt och bestämt men lite kraftigt, vad ska man säga, lite kraftigt ... Lite tungt klumpigt? Jaha, han verkade inte vara någon sprinter direkt om säger så, 'inte utövad teknik för att springa. Anna finns det något mera du kan säga om hur han ser ut, den uppfattningen du fick honom honom, du såg vare sig händer eller ansikte på honom vad jag förstår? Nej. Det enda jag tänkte på det var väl att han verkade ha snygg kropp om man säger så. Nu måste du förklara dig. Att han var kraftig så men... Välbyggd alltså? Ja välbyggd men det kan ju också ha varit någonting med att han hade... Sådana kläder? Att det var rocken eller någontig... Finns det något mera som du har tänkt på eller kommit på efteråt? Jag har försökt tänka väldigt mycket på vad Lisbet Palme sa på platsen.... Vi kanske ska fortsätta där, när det gäller mannen viker från platsen, 'ser du honom springa någon längre sträcka, eller ser du honom bara helt kort, någon eller några sekunder? Någon sekund bara. Någon sekund? Ja. Och då befinner han sig tre meter eller mera ifrån Lisbet och Olof Palme ?
H:


F:
H:


F:
H:


F: som av
H: H: H: Ja.


F: När du ser mannen.
H:


F: Ja. Hur, kan du bedöma hur många meter du ser honom springa sedan innan han försvinner ur ditt synfält?

H:


F:
H:


F: Ja en två, två och en halv, tre... Två till tre meter? Ja det är också svårt att avgöra. Och sen ser du honom inte mera? Nej och jag tänkte inte på det heller, hade jag vetat att det var någonting... Han försvinner alltså?
H:


F:
H: Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Tunnelgatan österut? Hum. Du berger dig fram till platsen där mannen som sedan visar sig är Olof Palme och där Lisbet Palme befinner sig och försöker då hjälpa till vad jag förstår, tillsam

ammans med en man, den här som har kommit och hoppat ur en annan bil. Ja. Du nämnde själv här kommentarer som fälldes, kan du komma ihåg någonting vad Lisbet Palme säger? Jag har för mig att hon säger någonting om vad som hände men jag var så inne i vad jag gjorde men jag vet att hon pratade väldigt mycket på platsen, hon var ju rätt så chockad. Hon pratade mycket om att varför, ja ... Nämnde hon någonting om den här mannen som hade gjort det här? Jag har för mig att hon sa någonting om det men det är, någonting, hon pratade, hon sa' någonting om vad som hade hänt, för då tittade jag upp, för jag satt ju på, mot gränden medan jag höll på med hjärtmassagen och då tittade jag upp och då stod hon vid fötterna på honom och var på väg mot trottoaren, så jag tittade upp precis och såg henne gå iväg och sennvände hon igen och då hade jag redan satt igång igen. Vi stoppar där, vi måste vända bandet. Band 1 sid 2 förhör med Anna Hage. Ja Anna du är tydligen i uppfattningen att Lisbet Palme säger någonting om vad som har hänt och kanske någonting om denne mannen också, kan du försöka erinra dig vad hon säger? Det har jag tänkt väldigt mycket på vad hon har sagt, för samtidigt som jag tittar upp så står det en tjej mot Dekorima
H:


F:
H:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H:


F: Ja en två, två och en halv, tre... Två till tre meter? Ja det är också svårt att avgöra. Och sen ser du honom inte mera? Nej och jag tänkte inte på det heller, hade jag vetat att det var någonting... Han försvinner alltså?
H:


F:
H: Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Tunnelgatan österut? Hum. Du berger dig fram till platsen där mannen som sedan visar sig är Olof Palme och där Lisbet Palme befinner sig och försöker då hjälpa till vad jag förstår, tillsam

ammans med en man, den här som har kommit och hoppat ur en annan bil. Ja. Du nämnde själv här kommentarer som fälldes, kan du komma ihåg någonting vad Lisbet Palme säger? Jag har för mig att hon säger någonting om vad som hände men jag var så inne i vad jag gjorde men jag vet att hon pratade väldigt mycket på platsen, hon var ju rätt så chockad. Hon pratade mycket om att varför, ja ... Nämnde hon någonting om den här mannen som hade gjort det här? Jag har för mig att hon sa någonting om det men det är, någonting, hon pratade, hon sa' någonting om vad som hade hänt, för då tittade jag upp, för jag satt ju på, mot gränden medan jag höll på med hjärtmassagen och då tittade jag upp och då stod hon vid fötterna på honom och var på väg mot trottoaren, så jag tittade upp precis och såg henne gå iväg och sennvände hon igen och då hade jag redan satt igång igen. Vi stoppar där, vi måste vända bandet. Band 1 sid 2 förhör med Anna Hage. Ja Anna du är tydligen i uppfattningen att Lisbet Palme säger någonting om vad som har hänt och kanske någonting om denne mannen också, kan du försöka erinra dig vad hon säger? Det har jag tänkt väldigt mycket på vad hon har sagt, för samtidigt som jag tittar upp så står det en tjej mot Dekorima
H:


F:
H:

F:
H:


F:
H:


F:
H: hörnet och dåhon, för det ser tydligen rättut och då tittar jag upp på lisbet igen och då är hon på väg emot mig, sen försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen och hon säger någonting om den där lilla till trotoo ren, det är något om att han var dum och så där, någonting men jag har försökt tänka på det men det går inte. Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igen personen, denne man? Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa eller någonting sånt där. En otäck person, dum? Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon. sa. Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något? Jo det sa hon, därát sprang han och så stod hon och pekade mot gränden. Det gjorde hon? Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo. Så hon pekade då Tunnelgatan österut? Ja, jo det sa hon däråt sprang han, jo. Sa hon vad som hade hänt eller? Hon var väldigt så förtegen om vem sin man var och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och du ska inte göra det här och då röt jag till till henne och så sa jag att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon bara på mig men jag var ju tvungen att ryta ifrån för hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt så mycket på vad hon har sagt och det är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.


F:
H:


F:
H: 9


F:
H: sa


F: Det sa hon.
H:

Ja.

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F:
H:


F:
H: hörnet och dåhon, för det ser tydligen rättut och då tittar jag upp på lisbet igen och då är hon på väg emot mig, sen försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen och hon säger någonting om den där lilla till trotoo ren, det är något om att han var dum och så där, någonting men jag har försökt tänka på det men det går inte. Säger hon någonting typ att det verkar som att hon kände igen personen, denne man? Det var någonting om att hon sa att han en ruggig människa eller någonting sånt där. En otäck person, dum? Ja någonting om att det var någon buse eller något sånt där. Det är så svårt, det står helt stilla i huvudet när man väl vill ta fram där och det ligger på tungan hela tiden, att det är någonting hon. sa. Yttrade hon någonting om att det var han som gjorde det, däråt sprang han eller något? Jo det sa hon, därát sprang han och så stod hon och pekade mot gränden. Det gjorde hon? Det gjorde hon ja, nu när du säger det, jo. Så hon pekade då Tunnelgatan österut? Ja, jo det sa hon däråt sprang han, jo. Sa hon vad som hade hänt eller? Hon var väldigt så förtegen om vem sin man var och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och du ska inte göra det här och då röt jag till till henne och så sa jag att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon bara på mig men jag var ju tvungen att ryta ifrån för hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt så mycket på vad hon har sagt och det är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.


F:
H:


F:
H: 9


F:
H: sa


F: Det sa hon.
H:

Ja.

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Och pekade också? Ja det var tydligen någon man har jag läst efteråt som sprang efter men honom såg jag aldrig. Det gjorde du inte? Nej men jag satt i och för sig med ryggen mot gränden. Du tänkte inte på det, du var engagerad i Olof Palme som låg på marken? Ja. Med ryggen vänd mot Tunnelgatan och gränden ditåt han sprang? Ja. Jag försökte att, i och för sigkanske kommer ihåg om vi sitter och pratar om det, men jag har försökt att undvika att prata om just vad hon har sagt för då kan man bli på verkad, så vi har inte pratat någonting om det, jag vet inte alls vad hon... Vad bra. Jag vet inte om hon har hört någonting men jag vet någonting hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne. Det blir så väl nä man blir chockad... Hon fick väl en hysterisk chock som det heter. Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat? Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag. På vilket sätt låg han när du höll på, låg han då på rygg? På rygg ja, i och för sig är det farligt att vända en människa som har invärtes skador på rygg men han låg i framstupa sidoläge och har han ingen puls då spelar det ingen roll om han sitter, ligger eller står... I vilket läge låg han när du kom fram till... Då låg han i framstupa, inte exakt eftersom han hade fallit så.
H:


F: it : F:
H:


F:
H:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Och pekade också? Ja det var tydligen någon man har jag läst efteråt som sprang efter men honom såg jag aldrig. Det gjorde du inte? Nej men jag satt i och för sig med ryggen mot gränden. Du tänkte inte på det, du var engagerad i Olof Palme som låg på marken? Ja. Med ryggen vänd mot Tunnelgatan och gränden ditåt han sprang? Ja. Jag försökte att, i och för sigkanske kommer ihåg om vi sitter och pratar om det, men jag har försökt att undvika att prata om just vad hon har sagt för då kan man bli på verkad, så vi har inte pratat någonting om det, jag vet inte alls vad hon... Vad bra. Jag vet inte om hon har hört någonting men jag vet någonting hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne. Det blir så väl nä man blir chockad... Hon fick väl en hysterisk chock som det heter. Hörde du någon annan människa i närheten som fällde kommentarer om vad som hade inträffat? Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag. På vilket sätt låg han när du höll på, låg han då på rygg? På rygg ja, i och för sig är det farligt att vända en människa som har invärtes skador på rygg men han låg i framstupa sidoläge och har han ingen puls då spelar det ingen roll om han sitter, ligger eller står... I vilket läge låg han när du kom fram till... Då låg han i framstupa, inte exakt eftersom han hade fallit så.
H:


F: it : F:
H:


F:
H:

F:
H:


F:
H: På vilken sida låg han? Han låg på hġger sida, lutad höger. Han vilade på höger axel? På höger axel och sen så låg något sånt här någonting med huvudet vänt mot gränden låg han, det gjorde han och han så vänster b en lite ovanför det högra.. knät då och då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarx na lite grann för det gled ju ochvar ju där då också precis samtidigt. Så att när han kände, man slank på blodet, så jag torkade av med vantarna och sen när jag kände att det var, inte var någon puls helt enkelt så tänkte jag att det bära eller brista man måste ju vända på honom. Och försöka ? р P


F:
H: Ja.


F: SOM sa
H: Jag vill fråga på nytt, var det någon människa som kom till platsen som fällde kommentarer avseende vad som hade inträffat, att det och det hade inträffat? Som tyckte sig ha, antingen haft med saken att göra eller varit vittne till händelsen? Jag ser bara det som alla, det kom ju folk dit som stod runt omkring och glodde som människor gör men det var bara direkt efteråt, det bara snurrade i huvudet för jag hade så mycket i tankarna, vad har hänt, vad gör jag , hur ska jag göra, det var väl endast att jag tittade upp en gång till, direkt när det var klart så tittade jag upp, när ambulansen kom och så vat det bara taxichauffören som stod där och då frågade jag honom får jag ringa till min bror då, då fick jag hoppa in i bilen och ringa men just när jag höll på, jag vet att det sas väldigt mycket på platsen, det pratades väldigt mycketvad har hänt, vad är det för något, vem är det, sådan kommentar som dyker upp... Det var ingen som sa jag såg vad som hände? Det kan vara möjligt men... Inte som du lade märke till? Nej, orden har jag väl hört för jag registrerade inte över orden. Р


F: R:
H:

in Anka E 9979:3

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F:
H: På vilken sida låg han? Han låg på hġger sida, lutad höger. Han vilade på höger axel? På höger axel och sen så låg något sånt här någonting med huvudet vänt mot gränden låg han, det gjorde han och han så vänster b en lite ovanför det högra.. knät då och då när jag kände på pulsen var jag tvungen att torka bort med vantarx na lite grann för det gled ju ochvar ju där då också precis samtidigt. Så att när han kände, man slank på blodet, så jag torkade av med vantarna och sen när jag kände att det var, inte var någon puls helt enkelt så tänkte jag att det bära eller brista man måste ju vända på honom. Och försöka ? р P


F:
H: Ja.


F: SOM sa
H: Jag vill fråga på nytt, var det någon människa som kom till platsen som fällde kommentarer avseende vad som hade inträffat, att det och det hade inträffat? Som tyckte sig ha, antingen haft med saken att göra eller varit vittne till händelsen? Jag ser bara det som alla, det kom ju folk dit som stod runt omkring och glodde som människor gör men det var bara direkt efteråt, det bara snurrade i huvudet för jag hade så mycket i tankarna, vad har hänt, vad gör jag , hur ska jag göra, det var väl endast att jag tittade upp en gång till, direkt när det var klart så tittade jag upp, när ambulansen kom och så vat det bara taxichauffören som stod där och då frågade jag honom får jag ringa till min bror då, då fick jag hoppa in i bilen och ringa men just när jag höll på, jag vet att det sas väldigt mycket på platsen, det pratades väldigt mycketvad har hänt, vad är det för något, vem är det, sådan kommentar som dyker upp... Det var ingen som sa jag såg vad som hände? Det kan vara möjligt men... Inte som du lade märke till? Nej, orden har jag väl hört för jag registrerade inte över orden. Р


F: R:
H:

in Anka E 9979:3

F:
H:


F: Fick du någon uppfattning att det fanns någon av människorna Som visste att det skulle hända det som hände, typ att man kände igen den här personen som hade drabbat Olof Palme på det sättet, förstår du hur jag menar? Ja, vissa , det var väl några män som stod omkring om man säger så som jag bara hörde, man såg benen, jag såg ju fötterna och benen på alla men dom tittade bara sen skyndade dom vidare, det fanns ju dom som stod i flera minuter där och tittade, det kan ju vara mycket möjligt att det var någon av dom som visste precis vad som hade hänt men jag hade kontroll på det på marken ochovanför.... Ja Anna jag vet inte, är det någonting ytterligare, förutom vad du nu har berättat och förutom vad du tidigare har berättat om som du har kommit på kring dina iakttagelser? Nej det är inget speciellt, det gick ju så fort allting, det är ju bara det som jag har funderat väldigt mycket på, det var ju det vad som sas på platsen, det har jag tänkt på rätt mycket. För om Lisbet sagt någonting som t ex jaga honom i någonting, det kunde ju varit mycket hjälp och därför så tänker jag rätt mycket på... jag vet att hon sa någonting. Det kanske kommer så småningom? Ja i så fall ringer jag direkt och talar om det, för det är sådan saker som hon själv kanske inte kommer ihåg att hon har sagt. Precis. Okej, ja har du inget själv att tillägga så avslutar vi förhöret klockan 11.40.
H:


F:
H:


F: Storholm son ovan C harse ndry Lars Jonsson krinsp Р P TILLÄGG TILL FÖRHÖRET Anna Hage är vid förhörstillfället klädd i exakt samma kläder som hon hade den aktuella kvällen, en röd jacka och svarta byxor. Efter förhöret fotograferas Anna Hage. Vidare kommer hon att medverka i en rekonstruktion av händelseförloppet. Komph

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F: Fick du någon uppfattning att det fanns någon av människorna Som visste att det skulle hända det som hände, typ att man kände igen den här personen som hade drabbat Olof Palme på det sättet, förstår du hur jag menar? Ja, vissa , det var väl några män som stod omkring om man säger så som jag bara hörde, man såg benen, jag såg ju fötterna och benen på alla men dom tittade bara sen skyndade dom vidare, det fanns ju dom som stod i flera minuter där och tittade, det kan ju vara mycket möjligt att det var någon av dom som visste precis vad som hade hänt men jag hade kontroll på det på marken ochovanför.... Ja Anna jag vet inte, är det någonting ytterligare, förutom vad du nu har berättat och förutom vad du tidigare har berättat om som du har kommit på kring dina iakttagelser? Nej det är inget speciellt, det gick ju så fort allting, det är ju bara det som jag har funderat väldigt mycket på, det var ju det vad som sas på platsen, det har jag tänkt på rätt mycket. För om Lisbet sagt någonting som t ex jaga honom i någonting, det kunde ju varit mycket hjälp och därför så tänker jag rätt mycket på... jag vet att hon sa någonting. Det kanske kommer så småningom? Ja i så fall ringer jag direkt och talar om det, för det är sådan saker som hon själv kanske inte kommer ihåg att hon har sagt. Precis. Okej, ja har du inget själv att tillägga så avslutar vi förhöret klockan 11.40.
H:


F:
H:


F: Storholm son ovan C harse ndry Lars Jonsson krinsp Р P TILLÄGG TILL FÖRHÖRET Anna Hage är vid förhörstillfället klädd i exakt samma kläder som hon hade den aktuella kvällen, en röd jacka och svarta byxor. Efter förhöret fotograferas Anna Hage. Vidare kommer hon att medverka i en rekonstruktion av händelseförloppet. Komph

Stockholm som ovan

mm

Lár's Pons s01? krinsp

I hörbara delar rätt avskrivet intygas:

Cristina Lundin

Cristina Lundin

660403

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Stockholm som ovan

mm

Lár's Pons s01? krinsp

I hörbara delar rätt avskrivet intygas:

Cristina Lundin

Cristina Lundin

660403

H: P Vi gick ner mot Norrlandsgatan till en telefonkiosk där och skulle ringa till min bror, för att han skulle komma och hämta mig klockan tolv på centralen. Och din bror han jobbade i skift den här kvällen har du berättat tidigare. H: Ja.


F: 2
H: I Solna? Ja eller i Sundbyberg, någonting på S... På ett data företag?


F:
H:


F: Ja. Du skulle åka med honom klockan 24.00 från centralstation hem till Södertälje?
H: Ja.


F: Så ni träffade överenskommelse på telefon att träffas vid 24.00-tiden?
H: Ja.


F:
H:


F:
H: Utanför centralen? Ja. Då när jag ringde till honom var klockan kvart över elva. När du ringde samtalet från Norrlandsgatan var klockan 23.15? Ja. Men när vi stod i telefonkiosken så kom slumpvis tre kompisar som vi, som tyckte att dom kunde skjutsa oss, för det var ju ett bra tag tills min bror skulle komma och hämta mig, så dom tyckte att vi kunde sätta oss på Clock restaurang på Kungsgatan mittemot Hötorget och då skulle dom skjutsa oss dit. Vilka kompisar var det? Det varoch sen så en tjej som hete Ioch henne vet jag inget mer Dom träffade ni på Norrlandsgatan?


F:
H: om.


F:
H: Ja. F : H: Var hade dom varit? Dom hade också varit på bio, på Morrhår och ärtor. Dom hade sett en annan föreställning på en annan biograf?


F:
H: Ja.


F: Så ni fick lift med dom ner till clock?
H:

Ja.

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H: P Vi gick ner mot Norrlandsgatan till en telefonkiosk där och skulle ringa till min bror, för att han skulle komma och hämta mig klockan tolv på centralen. Och din bror han jobbade i skift den här kvällen har du berättat tidigare. H: Ja.


F: 2
H: I Solna? Ja eller i Sundbyberg, någonting på S... På ett data företag?


F:
H:


F: Ja. Du skulle åka med honom klockan 24.00 från centralstation hem till Södertälje?
H: Ja.


F: Så ni träffade överenskommelse på telefon att träffas vid 24.00-tiden?
H: Ja.


F:
H:


F:
H: Utanför centralen? Ja. Då när jag ringde till honom var klockan kvart över elva. När du ringde samtalet från Norrlandsgatan var klockan 23.15? Ja. Men när vi stod i telefonkiosken så kom slumpvis tre kompisar som vi, som tyckte att dom kunde skjutsa oss, för det var ju ett bra tag tills min bror skulle komma och hämta mig, så dom tyckte att vi kunde sätta oss på Clock restaurang på Kungsgatan mittemot Hötorget och då skulle dom skjutsa oss dit. Vilka kompisar var det? Det varoch sen så en tjej som hete Ioch henne vet jag inget mer Dom träffade ni på Norrlandsgatan?


F:
H: om.


F:
H: Ja. F : H: Var hade dom varit? Dom hade också varit på bio, på Morrhår och ärtor. Dom hade sett en annan föreställning på en annan biograf?


F:
H: Ja.


F: Så ni fick lift med dom ner till clock?
H:

Ja.

F: som
H: Kan du berätta hur ni var placerade i den här bilen sedantydligen körde. Sen satt hans flickväni framsätet bredvid honom, sen satt jag på höger sida i baksätet mot dörren och bredvid mig hade jagsom då satt i mitten och sensatt längst ut till vänster. Den här bilen, det är en personbil som har? Ja det är en personbil. Vad är det för färg på den? Det är svårt att säga, den är väl vit eller gråblå, ingen stark färg. Vet du vad det är för fabrikat?


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej


F:
H: Det vet du inte. Är det en tvådörrars eller fyrdörrars? Fyradörrars. Så du sitter alltså till höger i baksätet på den här fyrdörrars personbilen?


F:
H: Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Klockan är ungefär 23.15 när du har ringt till din bror. Hur mycket är klockan när du träffar dom här kompisarna? Kvart över. Det är kvart över också. Och vi åkte iväg direkt. Ni åkte direkt? Bilen stod bara en tio meter därifrån. Så ni åkte strax efter 23.15 från platsen Norrlandsgatan? Ja. Vilken väg körde sedan? Kan du med hjälp av en karta som vi har här försöka att visa vilken väg han körde. Antingen Mäster Samuelsgatan eller Hamngatan. Antingen så körde han Norrlandsgatan fram till Mäster gatan och den till höger eller Norrlandsgatan fram till Hamngatan och den till höger vidare upp till Sveavägen och den gatan Sveavägen till höger alltså ? Ja. Kan du berätta sedan fortsättningvis hur färden går vidare. Ni hade för avsikt att först åka till restaurang Clock säger
H:


F:
H:

F:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F: som
H: Kan du berätta hur ni var placerade i den här bilen sedantydligen körde. Sen satt hans flickväni framsätet bredvid honom, sen satt jag på höger sida i baksätet mot dörren och bredvid mig hade jagsom då satt i mitten och sensatt längst ut till vänster. Den här bilen, det är en personbil som har? Ja det är en personbil. Vad är det för färg på den? Det är svårt att säga, den är väl vit eller gråblå, ingen stark färg. Vet du vad det är för fabrikat?


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej


F:
H: Det vet du inte. Är det en tvådörrars eller fyrdörrars? Fyradörrars. Så du sitter alltså till höger i baksätet på den här fyrdörrars personbilen?


F:
H: Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F: Klockan är ungefär 23.15 när du har ringt till din bror. Hur mycket är klockan när du träffar dom här kompisarna? Kvart över. Det är kvart över också. Och vi åkte iväg direkt. Ni åkte direkt? Bilen stod bara en tio meter därifrån. Så ni åkte strax efter 23.15 från platsen Norrlandsgatan? Ja. Vilken väg körde sedan? Kan du med hjälp av en karta som vi har här försöka att visa vilken väg han körde. Antingen Mäster Samuelsgatan eller Hamngatan. Antingen så körde han Norrlandsgatan fram till Mäster gatan och den till höger eller Norrlandsgatan fram till Hamngatan och den till höger vidare upp till Sveavägen och den gatan Sveavägen till höger alltså ? Ja. Kan du berätta sedan fortsättningvis hur färden går vidare. Ni hade för avsikt att först åka till restaurang Clock säger
H:


F:
H:

F:

H:


F:
H: du på Kungsgatan, vilket nummer ligger den på vet du det? 21 tror jag mittemot Hötorget i alla fall. Varför skulle ni åka dit? Jo jag har jobbat där förut så jag tänkte att det kanske kunde jobba någon som man känner så man kan sitta där medans, för det tar ett tag innan min bror skulle komma, det var så kallt ute så vi ville inte vara ute. Ni hade god tid på er?


F:
H: Ja.


F: Du skulle träffa din bror klockan 24.00 först vid centralen?
H:


F:
H:


F:
H:

Ja. Kan du beskriva hur färden går och vad som händer. Ni färdas alltså Sveavägen norrut efter vad jag förstår fram till korsningen Kungsgatan och sedan vidare. Kan du beskriva när och var och hur du först iakttar någonting? Det är rött ljus vid, det var rött ljus vid Sveavägen, där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sen satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott men när jag, en reflexrörelse, bara titta sig omkring när man sitter ien bil gjorde att jag. såg att, av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis. Kan du närmare utveckla det? Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig precis ner honom och det såg precis ut som att det hänt någonting, det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall. Du såg inte när han föll omkull? Nej precis när han tog i marken kan man säga. Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting hände? Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt. Kan du beskriva hur kvinnan befinner sig i förhållande till den här mannen som ligger? Hon står vid vänster sida om hans ben står hon mot Sveavägen. Ut mot gatan? Ja ut mot gatan.'

mot

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H: du på Kungsgatan, vilket nummer ligger den på vet du det? 21 tror jag mittemot Hötorget i alla fall. Varför skulle ni åka dit? Jo jag har jobbat där förut så jag tänkte att det kanske kunde jobba någon som man känner så man kan sitta där medans, för det tar ett tag innan min bror skulle komma, det var så kallt ute så vi ville inte vara ute. Ni hade god tid på er?


F:
H: Ja.


F: Du skulle träffa din bror klockan 24.00 först vid centralen?
H:


F:
H:


F:
H:

Ja. Kan du beskriva hur färden går och vad som händer. Ni färdas alltså Sveavägen norrut efter vad jag förstår fram till korsningen Kungsgatan och sedan vidare. Kan du beskriva när och var och hur du först iakttar någonting? Det är rött ljus vid, det var rött ljus vid Sveavägen, där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sen satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott men när jag, en reflexrörelse, bara titta sig omkring när man sitter ien bil gjorde att jag. såg att, av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis. Kan du närmare utveckla det? Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig precis ner honom och det såg precis ut som att det hänt någonting, det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall. Du såg inte när han föll omkull? Nej precis när han tog i marken kan man säga. Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting hände? Ja och att kvinnan lutar sig över hastigt. Kan du beskriva hur kvinnan befinner sig i förhållande till den här mannen som ligger? Hon står vid vänster sida om hans ben står hon mot Sveavägen. Ut mot gatan? Ja ut mot gatan.'

mot

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Med ryggen mot gatan? Med ryggen mot gatan över honom. Ser du i detta moment någonting annat, någon annan människa? Ja det är ju att det är någon som springer ifrån. Kan du närmare beskriva det? För jag började fundera över vad som hade hänt, om det var en hjärtinfarkt eller om det var någonting... Den tanken hann du att tänka så att säga? Ja att vad har hänt och så tittade jag mig omkring på platsen då såg jag att det var någon som sprang iväg, det här hände ju på bara någon tiondels sekund så att och då tänkte jag att vad konstigt att han springer från platsen och just springer, att, man springer inte från en plats där någonting har hänt och i så fall går man lugnt och sakta, då förstod jag på ett ungefär att det måste ha hänt någonting annat, det måste ha varit något rån eller något. Den här mannen som springer, när du iakttar honom, då iakttar du samtidigt den här mannen som just tar mark och att kvinnan som befinner sig vid sidan hukar sig över mannen, ser du tidigt denne mannen springande från platsen? Ja för att jag ser ju allting, det blir i samma blickfång. Det blir det. Ja behöver bara titta upp en aning så ser jag... Du ser allt i ett skeende? Ja för jag sitter ju ner i bilen och då ser jag allting lite högre upp. Har du någon uppfattning om hur långt ifrån den här springande mannen befinner sig den liggande mannen när du ser honom? Ja det är ett par meter, han förflyttar sig ju hela tiden så det är svårt att säga, men han var inte närmare än tre och en halv meter ifrån. Så det kan vara tre meter och mera? F : samH:


F:
H:


F:
H: F : H:


F:
H: Ja.


F:
H:

I vilken riktning springer mannen? Uppför trapporna vid Tunnelgatan. Kan du se det från den plats där du sitter?

F:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Med ryggen mot gatan? Med ryggen mot gatan över honom. Ser du i detta moment någonting annat, någon annan människa? Ja det är ju att det är någon som springer ifrån. Kan du närmare beskriva det? För jag började fundera över vad som hade hänt, om det var en hjärtinfarkt eller om det var någonting... Den tanken hann du att tänka så att säga? Ja att vad har hänt och så tittade jag mig omkring på platsen då såg jag att det var någon som sprang iväg, det här hände ju på bara någon tiondels sekund så att och då tänkte jag att vad konstigt att han springer från platsen och just springer, att, man springer inte från en plats där någonting har hänt och i så fall går man lugnt och sakta, då förstod jag på ett ungefär att det måste ha hänt någonting annat, det måste ha varit något rån eller något. Den här mannen som springer, när du iakttar honom, då iakttar du samtidigt den här mannen som just tar mark och att kvinnan som befinner sig vid sidan hukar sig över mannen, ser du tidigt denne mannen springande från platsen? Ja för att jag ser ju allting, det blir i samma blickfång. Det blir det. Ja behöver bara titta upp en aning så ser jag... Du ser allt i ett skeende? Ja för jag sitter ju ner i bilen och då ser jag allting lite högre upp. Har du någon uppfattning om hur långt ifrån den här springande mannen befinner sig den liggande mannen när du ser honom? Ja det är ett par meter, han förflyttar sig ju hela tiden så det är svårt att säga, men han var inte närmare än tre och en halv meter ifrån. Så det kan vara tre meter och mera? F : samH:


F:
H:


F:
H: F : H:


F:
H: Ja.


F:
H:

I vilken riktning springer mannen? Uppför trapporna vid Tunnelgatan. Kan du se det från den plats där du sitter?

F:

H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej jag sprang ut samtidigt. Samtidigt som han springer Tunnelgatan... Öppnar jag dörren, han springer uppåt mot gränden, jag vet inte om han springer uppför trapporna eller om han gömmer sig men han springer uppför gränden. Men du är säker på att du ser mannen springa från platsen från din position i bilens baksäte? Nej jag såg först mannen från bilens baksäte men sen fick jag så snabbt ut och då tittade jag samtidigt som jag sprang fram en bit, för bilen står ju inte så att man kan se rakt in i gränden. Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller? Ja jag håller på och skall öppna dörren. Du rusar ut, ser du honom springa sedan också? Nej sen tänker jag inte mera på det. Så du ser honom bara i ett skede? Ja och jag tror att jag, det är också en sak som jag är osäker på men jag har för mig i alla fall att han sprang på vänster sida, på vänster sida, först trodde jag att det var någon kiosk eller någonting som hade stått där; det står i den uppgiften men sen när jag varit där senare på platsen så har jag förstått att det var en byggnadsställning men det tänker man inte på då. Men du är i uppfattning att du ser mannen springa från platsen då du fortfarande befinner dig i eller vid bilen? Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Du öppnar dörren efter vad jag förstår i samma moment som du ** görsiakttagelsen? Ja. Och hoppar ur bilen? Ja. Varför gör du det? Varför jag reagerade På det sättet ja? Genom att lägga märke till honom eller att jag springer ut


F:
H:


F:
H:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Nej jag sprang ut samtidigt. Samtidigt som han springer Tunnelgatan... Öppnar jag dörren, han springer uppåt mot gränden, jag vet inte om han springer uppför trapporna eller om han gömmer sig men han springer uppför gränden. Men du är säker på att du ser mannen springa från platsen från din position i bilens baksäte? Nej jag såg först mannen från bilens baksäte men sen fick jag så snabbt ut och då tittade jag samtidigt som jag sprang fram en bit, för bilen står ju inte så att man kan se rakt in i gränden. Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller? Ja jag håller på och skall öppna dörren. Du rusar ut, ser du honom springa sedan också? Nej sen tänker jag inte mera på det. Så du ser honom bara i ett skede? Ja och jag tror att jag, det är också en sak som jag är osäker på men jag har för mig i alla fall att han sprang på vänster sida, på vänster sida, först trodde jag att det var någon kiosk eller någonting som hade stått där; det står i den uppgiften men sen när jag varit där senare på platsen så har jag förstått att det var en byggnadsställning men det tänker man inte på då. Men du är i uppfattning att du ser mannen springa från platsen då du fortfarande befinner dig i eller vid bilen? Ja.


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Du öppnar dörren efter vad jag förstår i samma moment som du ** görsiakttagelsen? Ja. Och hoppar ur bilen? Ja. Varför gör du det? Varför jag reagerade På det sättet ja? Genom att lägga märke till honom eller att jag springer ut


F:
H:


F:
H:

F:
H: 7


F: över huvud taget? Ja? Jag vet det faktiskt inte, det var bara en intution att hjälpa till, det bara kom i mitt huvud, hans bil är ju ny så han vart ju lite osäker att det skulle kommannågon bil för jag slog upp dörren så där men för det första snurrade det i huvudet detta att varför springer han därifrån, annars skulle jag aldrig lagt märke till honom om det inte vore någonting. Får jag fråga en annan sak? Du ser alltså mannen som just tar mark, kvinnan som hukar si och mannen som springer, fanns det någon annan person i närheten i ditt synfält när du gör den här iakttagelsen? Det är en ung man som kommer springande. Var kommer han springande? Från en bil. från en bil? Ja. Han kommer ungefär fram samtidigt som jag men jag ser att det är någon bil som stannar. Var stannar den bilen? Den stannar vid trottoaren nästan. På vilken gata? Det är också på Sveavägen. I vilken riktning stannar den bilen? Den kom söderut. Den körde söderut?
H:


F:
H:


F:
H: F : H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Ja. Sveavägen söderut? Och så vände den på något sätt. Så den snurrade runt på Sveavägen, gör en sk taxisväng? Ja. Men den färdades Sveavägen söderut? Ja men sen så svängde den till, den förstod väl också att det var någonting som hade hänt. Och UC den bilen hoppade det man, en yngre man?


F:
H:


F: ur en
H: Ja.


F: Ser du den mannen senare?

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

F:
H: 7


F: över huvud taget? Ja? Jag vet det faktiskt inte, det var bara en intution att hjälpa till, det bara kom i mitt huvud, hans bil är ju ny så han vart ju lite osäker att det skulle kommannågon bil för jag slog upp dörren så där men för det första snurrade det i huvudet detta att varför springer han därifrån, annars skulle jag aldrig lagt märke till honom om det inte vore någonting. Får jag fråga en annan sak? Du ser alltså mannen som just tar mark, kvinnan som hukar si och mannen som springer, fanns det någon annan person i närheten i ditt synfält när du gör den här iakttagelsen? Det är en ung man som kommer springande. Var kommer han springande? Från en bil. från en bil? Ja. Han kommer ungefär fram samtidigt som jag men jag ser att det är någon bil som stannar. Var stannar den bilen? Den stannar vid trottoaren nästan. På vilken gata? Det är också på Sveavägen. I vilken riktning stannar den bilen? Den kom söderut. Den körde söderut?
H:


F:
H:


F:
H: F : H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H:


F:
H: Ja. Sveavägen söderut? Och så vände den på något sätt. Så den snurrade runt på Sveavägen, gör en sk taxisväng? Ja. Men den färdades Sveavägen söderut? Ja men sen så svängde den till, den förstod väl också att det var någonting som hade hänt. Och UC den bilen hoppade det man, en yngre man?


F:
H:


F: ur en
H: Ja.


F: Ser du den mannen senare?

H:


F:
H: B


F:
H:


F:
H:


F: Ja det var han som gjorde mun-mot-mun metoden. Det var han som hjälpte till också. Är det riktigt uppfattat, att ingen annan människa är i närheten än mannen som faller just tar mark, kvinnan vid sidan som hukar sig och den från platsen springande mannen? Ur mitt konkreta synsätt, jag vet inte jag har för mig att det står någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit ifrån. Kan du visa här på kartan? Där. Du visar vid, här finns ju en butik... Dekorima ja. Dekorima en butik, är det på samma sida? Ja samma sida. Men längre bort? Ja. Vid Skandiahuset? Ja ungefär men jag såg det ungefär som ett litet äldre par någonting, att gå i armkrok eller någonting men det kan ju en missuppfattning men det bara tittade jag mig omkring kvickt när jag springer över gatan för att se så det inte kom några bilar. Men du uppfattar att det finns människor borta i periferin? Ja men inte många, det var bara någon enstaka. En man och en kvinna möjligtvis?
H:


F:
H: H: vara


F:
H:


F:
H: Ja.


F: . Vilket avstånd befinner dom sig på i förhållande till den här mannen som ligger på trottoaren eller på gatan? Fem-sex meter ungefär. Längre bort Sveavägen norrut så att säga?
H: E: H: Ja.


F: På den östra trottoaren?
H: Ja.


F:
H:

Ser du dom människorna senare eller bara just då? Det är bara just då. Fick du någon känsla av att dom hade med saken att göra på något sätt?

F:

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H:


F:
H: B


F:
H:


F:
H:


F: Ja det var han som gjorde mun-mot-mun metoden. Det var han som hjälpte till också. Är det riktigt uppfattat, att ingen annan människa är i närheten än mannen som faller just tar mark, kvinnan vid sidan som hukar sig och den från platsen springande mannen? Ur mitt konkreta synsätt, jag vet inte jag har för mig att det står någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit ifrån. Kan du visa här på kartan? Där. Du visar vid, här finns ju en butik... Dekorima ja. Dekorima en butik, är det på samma sida? Ja samma sida. Men längre bort? Ja. Vid Skandiahuset? Ja ungefär men jag såg det ungefär som ett litet äldre par någonting, att gå i armkrok eller någonting men det kan ju en missuppfattning men det bara tittade jag mig omkring kvickt när jag springer över gatan för att se så det inte kom några bilar. Men du uppfattar att det finns människor borta i periferin? Ja men inte många, det var bara någon enstaka. En man och en kvinna möjligtvis?
H:


F:
H: H: vara


F:
H:


F:
H: Ja.


F: . Vilket avstånd befinner dom sig på i förhållande till den här mannen som ligger på trottoaren eller på gatan? Fem-sex meter ungefär. Längre bort Sveavägen norrut så att säga?
H: E: H: Ja.


F: På den östra trottoaren?
H: Ja.


F:
H:

Ser du dom människorna senare eller bara just då? Det är bara just då. Fick du någon känsla av att dom hade med saken att göra på något sätt?

F:

H: sen H:


F: Ja. man
H: Nej ingenting.


F: Fick du någon uppfattning... Dom gick mot platsen. Dom gick mot platsen.
H: Dom hade huvudet mot platsen. Jag vet inte, det är svårt att säga men ungefär som man har en ljusare halsduk mot en mörkare kappa, att man lägger märke till att det var framåt. Men så tänkte jag inte på att titta efter dom för jag var så inne i vad jag gjorde så jag lade inte märke till mer.


F: Men du fick en första känsla av att det var ett par som promenerade i riktning Sveavägen söderut? Ja. På den östra trottoaren?
H: Ja, jag kan inte förklara närmare för jag ser dom bara F:: Och du uppskattar att dom befann sig då en fem-sex meter. ifrån mannen som du ser liggande på gatan? H:


F: Anna, du ser alltså en som springer in på Tunnelgatan från den här platsen, kan du så detaljerat som möjligt försöka beskriva denne person.
H: Längden är svårt att säga men varken kort eller lång, medellängd.


F: VAD menar du med medellängd?
H: Ja 170-180 cm ungefär, jag tänkte aldrig på att han var direkt lång, inte att han var kort utan ganska normal, ganska normal kroppsbyggnad, förutom att han var bredaxlad, kraftig över axlarna, axelpartiet och direkt efteråt när polisen förhörde mig på polishuset här då tyckte jag att han hade så litet huvud jämfört mot axlarna precis som en människa som styrketränar men när jag gjorde en, bilder, fick titta på när dom kom till mig och jag fick titta på bilder och jag såg en kropp med en kapuschong så kunde jag tänka mig att det kunde varit det.


F: Alltså en hög krage eller...
H: Ja för jag såg... som gjorde


F: Som gjorde att du fick intrycket av att han hade litet huvud? po Komph . . .

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

Pol-1986-04-02 E19-00-C Förhör-Anna-Hage.pdf

H: sen H:


F: Ja. man
H: Nej ingenting.


F: Fick du någon uppfattning... Dom gick mot platsen. Dom gick mot platsen.
H: Dom hade huvudet mot platsen. Jag vet inte, det är svårt att säga men ungefär som man har en ljusare halsduk mot en mörkare kappa, att man lägger märke till att det var framåt. Men så tänkte jag inte på att titta efter dom för jag var så inne i vad jag gjorde så jag lade inte märke till mer.


F: Men du fick en första känsla av att det var ett par som promenerade i riktning Sveavägen söderut? Ja. På den östra trottoaren?
H: Ja, jag kan inte förklara närmare för jag ser dom bara F:: Och du uppskattar att dom befann sig då en fem-sex meter. ifrån mannen som du ser liggande på gatan? H:


F: Anna, du ser alltså en som springer in på Tunnelgatan från den här platsen, kan du så detaljerat som möjligt försöka beskriva denne person.
H: Längden är svårt att säga men varken kort eller lång, medellängd.


F: VAD menar du med medellängd?
H: Ja 170-180 cm ungefär, jag tänkte aldrig på att han var direkt lång, inte att han var kort utan ganska normal, ganska normal kroppsbyggnad, förutom att han var bredaxlad, kraftig över axlarna, axelpartiet och direkt efteråt när polisen förhörde mig på polishuset här då tyckte jag att han hade så litet huvud jämfört mot axlarna precis som en människa som styrketränar men när jag gjorde en, bilder, fick titta på när dom kom till mig och jag fick titta på bilder och jag såg en kropp med en kapuschong så kunde jag tänka mig att det kunde varit det.


F: Alltså en hög krage eller...
H: Ja för jag såg... som gjorde


F: Som gjorde att du fick intrycket av att han hade litet huvud? po Komph . . .