wpu.nu

Sida:Ann-1991-09-30 D11614-12 Ulf Lingärde.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


landet fick en borgerlig regering.

IB och "SAF:s hemliga byrå" som det hette i vänsterns mun hade en del beröringspunkter av vikt för fortsättningen.

Två IB-agenter kom att jobba på byrån, och samtidigt hade denna en mullvad i IB:s stab, närmare bestämt i  Wenblad s närhet, denne sorterade då under  Anstrin .

Jag märker att det blir svårt att föra framställningen framåt utan personreferenser, så jag numrerar fortsättningsvis personerna F1, F2,.. efter (F)rihetsrörelsen (eller Frame) som de sammansvurna senare kom att kalla sig.

F1 var chef för byrån (men har idag ett eget företag) och F2 var mullvaden borta på IB.

En del andra personer måste nu föras in i handlingen, främst F3 som först satt som operationschef under F1 men sedan fick flytta till Linköping då massmedia började bli efterhängsna.

F3 skötte (och sköter fortfarande) dels den svarta propagandan, som man såg som moteld mot "socialdemokrati och annan kommunism", och försökte dessutom organisera en liten operationsavdelning för diverse ändamål.

Den senare blev inte så lyckad på grund av bristande personliga kvalifikationer hos de inblandade, men de gjorde sej bemärkta ändå genom att trakassera diverse personer som extraknäckat åt en skum vapenhandlare.

Den svarta propagandan vet jag inte om man- ska betrakta som lyckad, men synlig blev den i varje fall, exempelvis med  Alf Enerström s stolliga framfart.

Jag såg att  Alf  framträdde i Norra magasinet slokörad och med ommöblerad lägenhet. Om filmteamet inte vet om det kan jag berätta att det hos  Hans Ölvebro  finns besvärande vittnesmål mot  Alf  från tiden före mordet, då han och hans uppjagade kumpaner diskuterar vad som ska hända med dem efter mordet.

Hans bostad vid den tiden (han har fyra varav en i Stockholm) var huvudsakligen möblerad med två klädstreck som ledde besökaren i en snitslad gång från dörren till en tronliknande fåtölj där han presiderade. I klädstrecken hängde hans artiklar och annonser i klädnypor och bildade en sammanhängande allé.

Du minns säkerligen IB-affären under åren 1972-73 som initierades av och .

F1 gjorde stora ansträngningar att kompromettera IB03:s register medan tid var, för verksamheten höll på att decentraliseras till partidistrikten.

Olof Palme hade omkring 1970 tappat intresset för de små och obetydliga intelligence-operationerna i Sverige.


Av allt att döma var och scoop dock en ren tillfällighet. Att var gammal ib-agent som rest i Östeuropa var det då inte många som visste.

Decentraliseringen av personregistret var inget vidare argument för (s) att komma med, och man fick genomlida affären till slut.

Men IB-affären kunde gått mycket värre. Den ovannämnde F2 kopierade IB:5 agentförteckning med kassaskåpssprängare och allt, och F1 skickade detta minst sagt graverande dokument til1 DN.

Den historiska slumpen slog till på nytt. Ankommande post blir inte alltid öppnad och läst. När jag långt senare fick infört en artikel på DN Debatt stack ett nyöppnat kuivert i handen på mej innehållande ovannämnda kopior. Det hade upptäckts 15 år senare.

En kriminalteknisk undersökning bekräftade att kopiorna var tagna under 1970-talets första hälft.

Tidigare funderade jag på att skriva en bok om IB-affärens dråpliga interiörer. Det är nämligen inte allmänt känt hur uppgiftslämnaren efter varje möte med genast sprang till och bekände dagens synder.

Han slutade på Hall där han trots eller tack vare sin alkoholism lyckades lura fängelseprästen på hans pengar.

Jag skall nu gå över till händelserna under 1980-talet. Vid 1970-talets slut fanns en grupp militärer inom försvarsmaktens ledning som med oro övervägde socialdemokratins faror för landet på sikt. Man beslöt i all stillhet att börja bygga upp en kuppberedskap mot ett socialistiskt maktövertagande. Det är inte så långsökt som det låter, alla hade