wpu.nu

Sida:Ann-1991-09-30 D11614-12 Ulf Lingärde.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


sakta men säkert stryptes av sanktionerna samtidigt som stödet till ANC envist vägrade låta sej slås ner.

I kniptången mellan sanktioner och ett ANC med folkstöd och en karismatisk ledargestalt i form av Nelson Mandela höll tiden på att rinna ut. Raseriet vändes mot socialistinternationalen och mot Olof Palme i synnerhet.

Och det var bråttom. Någonting måste göras, och fort. Via en hög svensk affärsman F10 med rötterna i Afrika fick man kontakt med Frihetsrörelsen. Och ett hit-team organiserades snabbt, bestående av legoknektar och några svenska poliser som brukade resa till Sydafrika på betald semester.

Dessa semestrar hade tidigare organiserats för att svenska legosoldater skulle kunna resa hem ett slag i annans namn. Förutom fri resa, kost och uppehälle ingick en tortyrafton som lockbete.

Äntligen hade man tillgång till kompetent folk för ett attentat.

Själva utförandet var relativt enkelt. Palme måste avlyssnas för att få litet kläm på hans rörelser. En insatsgrupp kunde rycka ut med kort varsel.

Ursprungligen hade man tänkt att bara glutta på den aylyssning som ändå skedde hos F11 vid Säpo. Men F12, F1:s specielle förtrogne, sade med sitt speciella språkbruk:

- Vem som helst kan räkna ut att avlyssning skett. Och sen sitter vi här allihop i piss upp till halsen!


Avlyssningen sköttes istället via televerkets säkerhetsavdelning.

I slutet av februari 1986 visste man att OP planerade ett biobesök med

Det blev verkligen av och attentatet kunde varit banalt att slutföra. En för allmänheten okänd polisman F13 var operationschef. Men det höll på att gå alldeles galet. När tillslaget skulle ske på Sveavägen stod skytten, en legosoldat, fryst till is medan paret Palme ovetande promenerade förbi.

En lång tystlåten polisman F14 gick då på eget initiativ med raska steg ner till Tunnelgatan och sköt Olof Palme i ryggen när han passerade. Sedan sprang uppför trappan och norrut på Kungsgatan och förenade sej med gruppen. Och alla som var med eller sett på fick brått att komma undan.

Innan historien avslutas måste något nämnas om palmerum. Ovannämnde F12 satt med i palmerummet, trots att han inte är nämnd i , och förankrade kurdspåret. F12 och jag känner varandra ganska väl och jag pikade honom en gång för att han inte nämndes i boken.

- Jajaja, jag var bara med ett par gånger, sedan måste jag ta itu med omorganisationen av Säpo ...

- Du satt i palmerummet ända fram till sommaren.

- ... det minns jag inte.

Jag kan lösa några smärre gåtor som den om t.

känd som en synnerligen stöddig person, men så är inte fallet i alla sammanhang.

I vissa situationer är han hundlikt undergiven.


I dagens palmegrupp finns fortfarande en mullvad F15. Jag har talat om för vem det är, men han kan inte göra så mycket åt det.

Däremot har mycket väl begripit att något är sjukt på polissidan, och har tillsatt en mycket diskret grupp som utreder "desinformation om polisens inblandning".

Nu slutar jag detta långa aktstycke. Det kunde vara bättre planerat och formulerat, men är å andra sidan högst spontant. Så det får vara som det är. Namnen F1-E15 kan du få muntligt vid tillfälle när jag är i Stockholm någon gång.

har jag under resans gång informerat personligen om