wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 1 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/241

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


uppgivit att Iran var inblandat i mordet.

I ett meddelande till Ulf Karlsson den 2 december 1987 skrev Nils G Rosenberg att han efter samråd med kabinettssekreteraren Pierre Schori föreslog mordutredningen att i detta fall i stället söka utnyttja de polisiära kanalerna. Rosenberg avslutade:

Vår tveksamhet beror på att om Paris-ambassaden tog kontakt med Banisadr skulle detta kunna utnyttjas i politiska syften, vilket skulle kunna skada förbindelserna till Iran. En rent polisiär kontakt som uppföljning av Banisadrs uppgifter kan inte gärna misstänkliggöras utan får mer karaktären av rutin.

I en promemoria ett halvår senare, 20 juni 1988, upprättad av kanslirådet Sven-Olof Pettersson (anledningen till dess upprättande framgår inte), redogörs i två punkter för kontakter mellan mordutredningen och UD angående Banisadr."(not 17) I den första punkten beskrivs den nyssnämnda propån från december och UD:s avböjande svar. I den andra punkten heter det:

I februari återkom spaningsledningen med förfrågan huruvida ett polisförhör med Banisadr kunde hållas på ambassaden. UD svarade med ledning av tidigare överväganden att det vore att föredra om förhöret kunde skötas på annan plats. Spaningsledningen återkom därefter inte mera i denna fråga. Däremot fortsatte samarbetet med frekventa kontakter mellan UD och spaningsledningen i en rad andra frågor med anknytning till mordutredningen.

(Se även kapitel 5, Avsnitt Q - ”Vapenhandel Bofors”.)

3.3.4 Vissa allmänna synpunkter som framförts

till kommissionen Såväl Sverker Åström, Nils G Rosenberg som Jan Eliasson har gett uttryck för uppfattningen att de utrikespolitiska analyserna i mordutredningen inte blivit tillräckligt djupgående.

Enligt Nils G Rosenberg var det så att inom UD ansåg han själv, Jan Eliasson och Pierre Schori att vissa tips borde följas upp. UD gjorde försök att trycka på mordutredningen men det ledde inte till något; ”det behövs”, som Nils G Rosenberg uttryckte det, "två för en dialog”. I vissa fall lät UD göra egna uppföljningar och i ett fall vidtogs närmast

Not 17

Den s.k. Ebbe Carlsson-affären nådde offentligheten den 1 juni 1988. I Ebbe Carlssons uppdrag ingick att tala med Banisadr, vilket han också gjorde.