wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 1 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/41

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


organisation, förhållandet mellan polis och åklagare samt vissa regeringsåtgärder.

I korthet innebar beslutet att såväl Hans Holmér som K.G. Svensson kritiserades, även om problemen dem emellan väsentligen karakteriserades som orsakade av personliga motsättningar av äldre datum. Någon rättskränkning av Viktor G hade enligt JK inte förekommit, med undantag för att en passansökan otillbörligen fördröjts, en fördröjning som enligt JK dock var utan praktisk betydelse. I de delar JK:s bedömningar berörde det som granskades av Juristkommissionen fogas kommentarer härom till redogörelsen för den kommissionens granskning nedan.

Juristkommissionen om händelserna efter mordet på statsminister Olof Palme

Den 22 maj 1986 tillsatte regeringen den s.k. Juristkommissionen, som bestod av justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson (ordförande), hovrättspresidenten Carl-Ivar Skarstedt och ordföranden i arbetsdomstolen Olof Bergqvist. Nilsson avgick som justitieombudsman i juni 1987 och entledigades då också på egen begäran från sitt uppdrag i Juristkommissionen. Skarstedt blev därefter ordförande.

Juristkommissionens uppdrag var, enligt de direktiv som gavs i regeringens beslut, att i anledning av mordet granska hur berörda myndigheter och andra samhällsorgan utfört sina uppgifter. Juristkommissionen skulle

D studera hur säkerhetsskyddet för statsråd m.fl. liksom organisationen för att förebygga terrorism och liknande angrepp fungerat o undersöka de frågor som berört de centrala samhällsfunktionerna

den närmaste tiden efter mordet, med uppmärksamhet bl.a. på

rutinerna för beredskap och säkerhetsskydd o studera aktuella sambands- och informationsfrågor O granska brottsutredningen

Juristkommissionen skulle i övrigt ha stor frihet när det gällde granskningsarbetets närmare inriktning och uppläggning.

Det kan noteras att Juristkommissionen hade många fler uppgifter än att granska brottsutredningen och att denna del av uppdraget nämndes sist av de uppgifter som uttryckligen tilldelades Juristkommissionen. Vid den här tidpunkten – knappt tre månader efter mordet – torde intresset ha varit mer riktat mot frågor av typen: hur kunde detta ske? och: varför fungerade det inledande polisarbetet så dåligt?