wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 1 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/85

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Förutom dessa anmärkningar, som Juristkommissionen redovisar under ”Iakttagelser och analys”, 125 återfinns en del anmärkningsvärt i den föregående faktaredogörelsen, t.ex. följande. o När tipsflödet var som intensivast tvingades tipsmottagarna tidvis

stänga av telefonerna för att hinna med att skriva ned de tips de redan fått. De satt vidare inte samlade. Vissa av dem fick byta tjänsterum varje dag. Först i mitten av mars samlades tipsmottagningen till ett ställe. 126 o I det inledande skedet påbörjade rikskriminalen en egen ärenderegistrering eftersom huvudregistreringen inte fungerade. Registreringen dubblerades på så sätt. Efter det att en samordning skett går det numera inte att avgöra när dessa handlingar registrerades, om

det skedde före den 10 mars 1986.127 o Utredningen kring Olof Palmes person, som enligt Juristkommissionen kom igång för sent, synes till en början ha utförts av Hans Holmér personligen. Han tog den 2 och 3 mars kontakter med Lisbeth Palme, statsministerns sekreterare och annan personal i Statsrådsberedningen, regeringsmedlemmar samt med ledningen för det socialdemokratiska partiet. Någon dokumentation av vad som förekom vid dessa kontakter finns inte. Enligt Hans Holmér var syftet med kontakterna att skapa underlag för och samråda om

utredningen rörande Olof Palmes personliga förhållanden. 128 o När utredningen om Olof Palmes person så småningom kom i gång i

mer ordnad form leddes den av polisöverintendenten Tommy Lindström. Vissa delar av utredningsmaterialet framställdes bara i två exemplar, ett till Tommy Lindström och ett till Hans Holmér. Det registrerades inte. ”Åklagarna fick inte del av allt material rörande den avlidne förrän efter lång tid”, skriver Juristkommissionen. 129

o Behovet av utrikespolitisk sakkunskap löstes av Hans Holmér

genom att han vände sig till den pensionerade diplomaten Sverker Åström och träffade ”en personlig överenskommelse” med denne. Det ledde till att Åström skrev några promemorior. Åström fick

125

A.a.s. 145 ff. 126

A.a.s. 137. 127

A.a.s. 138. 128

A.a.s. 139. 129

A.a.s. 140.