wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/101

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


detta kan hävdas att konspiratörerna kanske hade tänkt sig en större

marginal, men att detta omöjliggjordes av att samtalet från LAC till Jan

H ”avslöjade” den pågående fördröjningen. Det skulle i så fall visa på

flera svagheter i brottsplanen, t.ex. att man inte styrde inkommande

samtal och att i vart fall inte Jan H tillhörde de sammansvurnas krets.

Om en eventuell fördröjning i stället för att vara ett centralt moment

bara var ett av flera sätt för personer inom polisen att ”kasta grus” i

spaningsmaskineriet skulle den framstå som mer tjänlig och logisk. Då

borde emellertid även fler medhjälpare ha dykt upp för att från olika

håll försvåra arbetet. Det kan hävdas att det var just vad som skedde.

dvs. det osystematiska eftersöket, den otillräckliga avspärrningen, de

fragmentariska vittnesuppgiftsanteckningarna, kaoset på sambands-

centralen, det felaktiga rikslarmet och så vidare, fram till ”villospår”

som Viktor G och PKK – allt detta skulle då vara belägg för att polisen

på många håll gjorde vad den kunde för att försvåra spaning och

utredning. Det skulle förutsätta att poliser överallt i Stockholm varit

mer eller mindre införstådda med att statsministern skulle mördas.

Blotta möjligheten av ett par minuters fördröjning av larmet i sam-

bandscentralen är mycket långt från att kunna tolkas som ett tecken på

detta.

Det sagda innebär inte att förhållandena på sambandscentralen och

tidsuppgifterna kring polisens ankomst till mordplatsen m.m. är till-

fredsställande utredda. Det framstår till en början som svårbegripligt att

polisen inte på samma sätt som LAC registrerade såväl kommunikation

som tidsuppgifter. Om det skett skulle hela diskussionen kring den

eventuella fördröjningen kunnat inskränkas till en uppspelning av

bandet. Lika anmärkningsvärt är att man inom sambandscentralen fäste

så liten vikt vid att datorernas klockor visade exakt och rätt tid. Som vi

påpekat på annat ställe har datorklockorna visat fel tid bägge gångerna

kommissionen besökt sambandscentralen. Dessutom visade olika

datorer olika tid, vilket gav ett ungefärligt intryck åt en verksamhet där

precision rimligen måste eftersträvas.

Anmärkningsvärt är också att den s.k. logglistan från mordkvällen

och mordnatten inte bevarades. En automatisk utskrift av alla note-

ringar i sambandscentralens dator görs fortlöpande. Den har i normal-

fallet endast betydelse då datorsystemet på något sätt havererar. I detta

fall skulle den ha kunnat sparas för att användas som bevismedel.

Till dessa missförhållanden kommer att polisen inte gjort några

försök att rekonstruera sitt eget arbete under den första tiden efter

mordet. Det stod ju mycket tidigt klart att de inledande åtgärderna

fungerat dåligt och, bl.a. genom Gösta Söderströms redogörelse och

uppfattning om tidsförhållandena, att frågor kring polisens ankomst till

mordplatsen skulle komma att ställas. Trots det saknas det helt