motsvarande uppgifter vidare till Ulf Karlsson. Då hade han även be-
rättat en del om polisman F:s relation till polisman A. Uppgifterna om
polisman F hade han diskuterat med Rönnegård.
När Nilsson konfronterades med Rönnegårds uppgifter ifrågasatte
han om inte denne blandat ihop rykten om möten, vilket man kan ha
talat om, med uppgifterna angående polisman F. Nilsson ifrågasatte
”om det inte slagit lite kullerbyttor i huvudet” på Rönnegård. Vissa
uppgifter i Rönnegårds berättelse var enligt Nilsson uppenbart fel-
aktiga, t.ex. tidpunkten för deras diskussion. Den ägde rum mycket
tidigare än november 1989. I övrigt verkade Nilsson ha kunna tänka sig
att han återgett journalisten Lars B:s teorier och att det är på den
punkten som Rönnegård kan ha blandat ihop saker och ting.
I förhöret med Nilsson uppgav denne att Rönnegård tidigare
”kommit i onåd på olika sätt” hos polisledningen för att han ifrågasatt
pågående förändringsarbete och att han som socialdemokratisk kom-
munpolitiker ”bevisligen mullvadat med politikerna på ett sätt som
starkt irriterat Hjälmroth och Gösta Welander ... Så han har levt på
undantag”. Det fanns absolut inga motsättningar mellan Nilsson och
Rönnegård, tvärtom.
I juni respektive september 1992, dvs. rätt långt senare, hölls förhör
med två av de poliser som utpekats som deltagare i ”Södermötet”.
Bägge tillbakavisade kategoriskt att de skulle ha deltagit i några möten
av det angivna slaget. Förhören är relativt ingående och innehåller
information om de utpekade poliserna och till viss del deras inbördes
relationer. Därvidlag synes utredningen i någon mån ha tagit sikte på
att klarlägga eventuella ”nätverk”. Man kan notera att de poliser som
hörts är de vilkas namn framstår som de mest överraskande i
sammanhanget. Polisman A, Per K och Kjell K är inte hörda i ärendet,
inte heller ”löjtnant X”, som alltså torde vara den åsyftade militären.
Uppgifter som lämnats till kommissionen
Erik Rönnegård har inför kommissionen lämnat en redogörelse som
överensstämmer med vad som framkommit i PU:s utredning, med
följande avvikelser och kompletteringar.
Det som fick Rönnegård att kontakta PU var de uppgifter som
lämnades i TV-programmet Norra Magasinet.
Han kunde inte erinra sig exakt när det första samtalet mellan
honom och Nilsson ägde rum, men det måste ha varit 1990 eller 1991.
Nilsson hade tagit upp ämnet av sig själv. Rönnegård hade varit
obenägen att lyssna till vad Nilsson hade att säga. Han anser över-
huvudtaget att Nilsson pratar väl mycket och uppgav på direkt fråga att