han ansåg Nilsson vara lösmynt. Det hade enligt Rönnegård lett till viss
förvåning inom polisen att Nilsson ägnade tid åt att samtala med
journalisten Lars B. Eftersom Rönnegård vid det aktuella tillfället
egentligen inte ville lyssna på vad Nilsson hade att säga förblev han
stående i rummet. Nilsson ”redovisade ett scenario med en hel del
detaljer” om ”hur det här skulle ha kunnat gå till”. Nilsson känner de
personer han talade om – dvs. de som skulle ha deltagit i den eventuella
konspirationen – väldigt väl. Nilsson har varit länge inom Stockholms-
polisen, är mycket betrodd och få har så bra kontakter som han. De
personer han talade om, bl.a. Jan S, var dessutom hans egna ”skydds-
lingar”, som han inte hade någon anledning att misstänkliggöra på detta
sätt. Rönnegård tog därför de uppgifter som Nilsson lämnade på stort
allvar. ”Varför skulle Nilsson nämna något om detta möte om det inte
ägt rum?” och varför skulle han ”lämna ut sina skyddslingar”? var
frågor som Rönnegård ställde sig när han lyssnade till Nilsson.
På fråga uppgav Rönnegård att han i och för sig uppfattade det så att
Nilsson spekulerade i tänkbara händelseförlopp, men att denne var så
initierad i det han talade om, att det måste tas på allvar. Rönnegård var
dock klar över att det rörde sig om hypoteser.
Det är riktigt att han senare tog kontakt med Nilsson för att kon-
trollera att denne verkligen talat med mordutredarna om det han
berättade för Rönnegård. Rönnegård kunde dock numera inte erinra sig
det samtalet närmare eller hur Nilsson då reagerat.
Rönnegård uppgav att han hade haft kontakt med journalisten Lars
B och talat om ”södermötet” m.m.
Efter det att Rönnegård hade kontaktat PU och såväl Rönnegård
som Nilsson förhörts upplysningsvis blev Rönnegård uppsökt av
Nilsson. Denne var ”fruktansvärt upprörd” över att Rönnegård tagit
kontakt med PU. Rönnegård hade då svarat att Nilsson ju själv uppgett
att mordutredarna var informerade, varför det väl inte fanns något att
vara upprörd över.
På fråga om han idag tror att något ”södermöte” ägt rum eller att
någon polisiär konspiration kan ha legat bakom mordet, svarade
Rönnegård att han idag inte tror det, eftersom det efter så här lång tid
skulle ha läckt ut information om detta i så fall. Men vid den tidpunkt
då samtalet med Nilsson ägde rum ansåg han inte att vare sig det ena
eller andra kunde uteslutas. I det sammanhanget uppgav Rönnegård att
det för hans bedömning kunde ha spelat en viss roll att han var kom-
munalpolitiskt aktiv socialdemokrat och att han kanske var mer vaksam
mot högeravvikelser inom polisen än vad kollegor som inte hade
samma politiska bakgrund var.