wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/110

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Därefter hade de inte talat om saken; de har i dag mycket goda

relationer som kollegor.

Nilsson hade ingen förklaring till hur Rönnegård kunnat uppfatta

honom som han gjort. Skälet till att Rönnegård fört uppgifterna vidare

till PU trodde han kunde bero på hänsyn från Rönnegårds sida. Denne

kände till att Nilsson hade genomgått en besvärlig period vid tiden för

det aktuella samtalet. Rönnegård kan ha trott att Nilssons börda vid

tiden var så tung att det fanns risk för att uppgifterna om polisman F

m.m. inte skulle komma att bli framförda på det sätt som Nilsson skulle

ha önskat om han varit vid full vigör. Nilsson trodde därför att

Rönnegård kunde ha agerat av omsorg.

Det sakliga innehållet i de uppgifter om ”södermötet” m.m. som

förekommit saknar enligt Nilsson substans. När han av PU fick höra

om de uppgifter Rönnegård lämnat gjorde han reflektionen ”Grattis till

en privatspanare till”. Hans intryck var att PU dragit samma slutsats,

dvs. att Rönnegårds uppgifter inte var tillförlitliga.

Sammanfattande anmärkningar

Nilsson har en sämre minnesbild än Rönnegård av det samtal som

ostridigt ägt rum mellan honom och Rönnegård. Det behöver inte

betyda att Rönnegårds mer detaljerade uppgifter ligger närmare verk-

ligheten, eftersom det rör sig om händelser, som var gamla redan när

PU försökte belysa dem och som nu ligger än längre tillbaka i tiden. Ett

försök att sammanfoga de berättelser som lämnats leder till följande

bedömning.

Det är ostridigt att Nilsson under tjänsten till Rönnegård framfört

spekulationer om i vart fall polisman A och polisman F och dessas

förehavanden i samband med mordet. Nilsson har inför kommissionen

redogjort för hur han tänkte i dessa frågor och det synes mycket väl

kunna vara liknande tankegångar som han delgav Rönnegård. Att

Nilsson haft funderingar av det aktuella slaget framgår vidare av den

promemoria Ulf Karlsson upprättat efter att ha kontaktats av Nilsson.

Rönnegård har i vart fall enligt vad han numera uppger inte uppfattat

det som sades som annat än spekulationer från Nilssons sida. Upp-

gifterna om att poliser varit inblandade på det sätt som saken sedermera

kommit att framställas i massmedia synes mycket väl kunna ha sitt ur-

sprung i Rönnegårds samtal med Nilsson. (Beträffande uppgifterna i

massmedia finns även möjligheten att Lars B kan ha uppfattat Nilsson

precis på samma sätt som Rönnegård synes ha gjort.) Rönnegård drog

slutsatsen att Nilsson inte skulle ha framfört sina spekulationer om han

inte själv hade tagit dem på visst allvar – en slutsats som vi i så fall