lämnade bostaden för att bege sig till biografen Grand. Ulla S uppgav
sig ha iakttagit två personer – en på tunnelbaneperrongen och en i en
närliggande gränd – som talat i walkie-talkies. I massmedia har det
ibland sagts att hennes iakttagelser inte utretts tillräckligt eller att de
avfärdats på ett osakligt sätt.
Ulla S lämnade sina uppgifter till polisen den 5 mars 1986, då det
upprättades ett spaningsuppslag. Den 6 mars hördes hon per telefon.
Den 11 mars sammanträffade hon med två polismän på platsen för
hennes iakttagelser. I protokollet från det förhör som då hölls finns
även uppgifter om vad som uppgetts av en kriminalinspektör Torbjörn
S vid Nacka polisdistrikt och polismännens kommentarer angående
vittnets trovärdighet. Därefter finns inget dokumenterat förrän i januari
1990, dvs. efter den friande domen mot Christer P. Det hölls då ett
kompletterande förhör med Ulla S samt ett kontrollförhör med Stig L,
Hotell Gamla Stan. I februari 1990 hölls ett nytt förhör med Stig L och
även ett förhör med hotellreceptionisten Kenneth G. I april 1990 hölls
förhör med polismannen Claes B, som tjänstgjorde civilt i det aktuella
området på mordkvällen. Drygt två år senare, i maj 1992, förhördes
Claes B igen. Det gällde det tidigare förhöret och var påkallat av en JO-
anmälan från journalisten Sven A. I uppslaget finns även skrivelser från
Sven A (inklusive utskrift från samtal denne haft med Ulla S).
Ulla S:s uppgifter är relativt detaljerade. Enligt protokollet från
förhöret den 11 mars 1986 berättade hon följande. Hon hade arbetat på
Svenska Dagbladet, där hon jobbade med försäljning, till ungefär
klockan 20. Hon tog tunnelbanan från Fridhemsplan mot Gamla stan kl
20.22. Hon minns tidpunkten eftersom hon tittade på klockan. Tåget
anlände till Gamla stan 20.32-34. På perrongen såg hon en man, som
hade proppar i öronen och ett spröt som stack upp ur rocken. Hon
passerade mannen och när hon kommit 5-6 meter från honom hörde
hon ett brus. När hon då vände sig om såg hon hur han vänd mot
Riddarfjärden pratade i en lur med vita knappar på. Hon gick sedan
nedför trapporna och ut genom spärren. Hon skulle upp till Lilla
Nygatan, till hotell Gamla Stan, där hon arbetade extra och hade inne-
stående lön att hämta ut. Hon gick Schönfeldts gränd. Där iakttog hon
en man som ställde sig i en dörr intill en affär och sysselsatte sig med
en lur av något slag. I ett tidigare förhör sade hon att mannen talade i
en walkie-talkie, men att hon inte hörde vad han sa. – Hon beskrev
utförligt hur och var männen stått och hur de uppträtt.
På originaluppslaget har antecknats ”Männen är kollegor från KEE”
(KEE var enligt uppgift beteckningen för den s.k. eko-roteln). En mot-
svarande anteckning finns på förhöret från den 6 mars. Senare tycks PU
ha varit inne på att Ulla S iakttagit spanare som haft i uppdrag att
övervaka skinheads, därav förhöret med Claes B 1990. I dagsläget