wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/146

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


För det första avviker hanteringen inte från huvudmönstret. Bristen

på helhetsgrepp, frånvaron av basanalyser och det reaktiva arbetssättet

präglar stora delar av mordutredningen.

För det andra är polisärendena, i synnerhet under den inledande

perioden, då de under Per-Göran Näss handlades av en för uppgiften

särskilt utvald kriminalinspektör, i allmänhet väl utredda. Den doku-

mentation säkerhetspolisen i denna del efterlämnat skiljer sig genom-

snittligt från övrig utredning från denna tid; den är av högre kvalitet.

Sammantaget tyder det på att särskilt kompetent kraft avdelades för

uppgiften och att den merendels utfördes med omsorg.

För det tredje är det, som redan antytts, påfallande att många

polisärenden – tips angående enskilda polismän – utretts ingående och

ibland ganska bryskt. Som framgått gäller det även tips som kom in

tidigt i utredningen. Det finns i och för sig undantag, framför allt den

otillfredsställande utredningen beträffande polisman A. Helhetsin-

trycket är likväl att de flesta polisärenden avviker från ”genomsnitts-

nivån” i det de är mer grundligt bearbetade än andra uppslag. Det är så

pass tydligt att man måste ställa sig frågan om inte PU i allmänhet an-

vänt mer resurser mot poliser just därför att de är poliser. Det är i så fall

motsatsen till ”kollegial korruption”.

Detta gäller alltså det vi kallar polisärendena. Beträffande polis-

spåret, dvs. tanken på en polisiär konspiration etc, är bilden annorlunda,

eftersom mordutredningen oavsett ledning genomgående avfärdat

denna motivbild/brottshypotes. Som skall framgå i det följande förstår

vi inte den bedömningen, eftersom vi anser att det i så fall finns många

andra uppslag som inte heller hade förtjänat mordutredarnas intresse.

Vi anser med andra ord att med de krav på vad som bör föranleda

utredningsåtgärder, som kan utläsas av utredningsmaterialet i övrigt,

hade även denna motivbild/brottshypotes bort utredas.

De skäl och den argumentation som anfördes vid Juristkommis-

sionens granskning angående polisärendena lade ett särskilt ansvar på

åklagarsidan. Det kan ifrågasättas hur detta ansvar förvaltades. Det

intryck vi fått av förundersökningsledningens inställning till detta ämne

är att man där inte uppfattat frågorna kring polisspåret som särskilt

problematiska. Eftersom ”det saknas koppling till Sveavägen”, har man

sagt, har det inte heller funnits skäl att särskilt intressera sig för denna

brottshypotes.

I de diskussioner vi fört med förundersökningsledningen i denna del

har vi som vår uppfattning framfört att vi i materialet sett två ytterlig-

heter. Å ena sidan PKK, där det med ringa ”koppling till Sveavägen”

gjorts enorma utredningsinsatser utifrån resonemang om brotts-

hypoteser och motivbild. Å andra sidan det s.k. polisspåret där det lika-

ledes finns ringa ”koppling till Sveavägen” och där det över huvud