För det första avviker hanteringen inte från huvudmönstret. Bristen
på helhetsgrepp, frånvaron av basanalyser och det reaktiva arbetssättet
präglar stora delar av mordutredningen.
För det andra är polisärendena, i synnerhet under den inledande
perioden, då de under Per-Göran Näss handlades av en för uppgiften
särskilt utvald kriminalinspektör, i allmänhet väl utredda. Den doku-
mentation säkerhetspolisen i denna del efterlämnat skiljer sig genom-
snittligt från övrig utredning från denna tid; den är av högre kvalitet.
Sammantaget tyder det på att särskilt kompetent kraft avdelades för
uppgiften och att den merendels utfördes med omsorg.
För det tredje är det, som redan antytts, påfallande att många
polisärenden – tips angående enskilda polismän – utretts ingående och
ibland ganska bryskt. Som framgått gäller det även tips som kom in
tidigt i utredningen. Det finns i och för sig undantag, framför allt den
otillfredsställande utredningen beträffande polisman A. Helhetsin-
trycket är likväl att de flesta polisärenden avviker från ”genomsnitts-
nivån” i det de är mer grundligt bearbetade än andra uppslag. Det är så
pass tydligt att man måste ställa sig frågan om inte PU i allmänhet an-
vänt mer resurser mot poliser just därför att de är poliser. Det är i så fall
motsatsen till ”kollegial korruption”.
Detta gäller alltså det vi kallar polisärendena. Beträffande polis-
spåret, dvs. tanken på en polisiär konspiration etc, är bilden annorlunda,
eftersom mordutredningen oavsett ledning genomgående avfärdat
denna motivbild/brottshypotes. Som skall framgå i det följande förstår
vi inte den bedömningen, eftersom vi anser att det i så fall finns många
andra uppslag som inte heller hade förtjänat mordutredarnas intresse.
Vi anser med andra ord att med de krav på vad som bör föranleda
utredningsåtgärder, som kan utläsas av utredningsmaterialet i övrigt,
hade även denna motivbild/brottshypotes bort utredas.
De skäl och den argumentation som anfördes vid Juristkommis-
sionens granskning angående polisärendena lade ett särskilt ansvar på
åklagarsidan. Det kan ifrågasättas hur detta ansvar förvaltades. Det
intryck vi fått av förundersökningsledningens inställning till detta ämne
är att man där inte uppfattat frågorna kring polisspåret som särskilt
problematiska. Eftersom ”det saknas koppling till Sveavägen”, har man
sagt, har det inte heller funnits skäl att särskilt intressera sig för denna
brottshypotes.
I de diskussioner vi fört med förundersökningsledningen i denna del
har vi som vår uppfattning framfört att vi i materialet sett två ytterlig-
heter. Å ena sidan PKK, där det med ringa ”koppling till Sveavägen”
gjorts enorma utredningsinsatser utifrån resonemang om brotts-
hypoteser och motivbild. Å andra sidan det s.k. polisspåret där det lika-
ledes finns ringa ”koppling till Sveavägen” och där det över huvud