wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/148

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ningen avseende polismän, att han vid flera tillfällen gått igenom

materialet och att han därvid föredragit resultatet för förundersöknings-

ledningen. Som framgått ovan har Anders Helin upprättat promemorior

i anledning av denna granskning. Dessa är emellertid enligt vår mening

inte användbara som underlag för en efterföljande granskning; den

information de innehåller säger inte mera än att Anders Helin uppger

sig ha granskat vissa, ej specificerade, uppslag och att han inte funnit

skäl till vidare åtgärder. Vi anser att det är anmärkningsvärt att för-

undersökningsledningen inte i sak dokumenterat dessa genomgångar.

Parlamentariska kommissionen uttalade i sin redovisning att ett an-

tal polisärenden var under granskning eller att PU utlovat att de skulle

granskas i sinom tid. Det hade kunnat förväntas att dessa ärenden

skulle ha följts upp av förundersökningsledningen. Som framgått av vår

redovisning har emellertid utredningsföresatser som Parlamentariska

kommissionen förespeglades aldrig blivit utförda.

Enligt vår mening har förundersökningsledningen såväl beträffande

polisärendena som ”polisspåret” försummat sin uppgift. Det är så

mycket mera anmärkningsvärt som denna sak särskilt lyftes fram av

Juristkommissionen, som pekade på det ansvar som hade bort åvila

åklagaren beträffande denna del av utredningen.57 Saken har vidare

tidigt tilldragit sig stor uppmärksamhet och alltså föranlett ett särskilt

initiativ av Parlamentariska kommissionen. Enligt vår mening är detta

ett tydligt exempel på att förundersökningsledningen sådan den utövats

under Riksåklagaren i praktiken inte uppfattat sig som ansvarig för hela

brottsutredningen. Ledningsansvaret har därmed inte fungerat.

Sammanfattning

Som framgått anser vi att ett helhetsgrepp borde ha tagits med in-

riktning på vissa grupper inom polisen, varvid en basanalys borde ha

gjorts och eventuella nätverk kartlagts. Beroende på resultatet av ett

sådant arbete och den kunskap som ett mer aktivt sökande hade kunnat

leda fram till, skulle det eventuellt även ha varit befogat med aktiva

utredningsåtgärder mot vissa polismän. Som likaledes framgått anser vi

att ett sådant arbete i så fall skulle ha utförts 1986 eller i vart fall under

åren närmast efter mordet. Vår ståndpunkt är föranledd av en jäm-

förelse med vilka omständigheter som i andra sammanhang föranlett

57 Så här skrev Juristkommissionen (även citerat i kapitel 1): ”Med hänsyn till

de syften som ligger bakom särregleringen av utredningar om brottspåståenden

som riktas mot polismän skulle det enligt vår mening ha varit en fördel om

dessa utredningar hade särbehandlats på det sättet att åklagaren hade tagit

direkt ledning över utredningsarbetet i denna del.” (SOU 1987:72 s. 161).