Chefsåklagaren Per-Håkan Bondestam lade den 1 juli 1983 ned
förundersökningen mot polisman D och polisman E, med motiveringen
att det inte kunde styrkas att någon av dem förfarit brottsligt. Knappt ett
år senare fann JO, som anslöt sig till Per-Håkan Bondestams bedöm-
ning i åtalsfrågan, att polisman D:s och polisman E:s underlåtenhet att
sörja för tillräcklig tillsyn av Rolf Machnow i OT-rummet var så all-
varlig att de inte borde undgå disciplinärt ansvar. Han förde därför
denna fråga till polisstyrelsen.
Polisstyrelsen handlade ärendet den 18 juni 1984. Föredragande var
länspolismästaren Hans Holmér, som yrkade att polisman D och
polisman E inte skulle åläggas någon disciplinpåföljd, vilket också blev
polisstyrelsens beslut. JO förde då frågan vidare till Arbetsdomstolen,
som i januari 1985 beslöt att inte ålägga polisman D och polisman E
disciplinansvar. Domstolen ansåg att de inte visat det goda omdöme
som kunde ha krävts av dem, men att det fel de begått inte skulle för-
anleda någon disciplinpåföljd. Två ledamöter i AD var skiljaktiga och
ansåg att disciplinpåföljd för tjänsteförseelse skulle utgå.
JO uttalade även kritik i en del andra hänseenden, han skrev bl.a.:
Utöver det --- redovisade finner jag det påkallat att något uppehålla mig
vid ett yttrande som polisman D fällde vid ett förhör den 15 september
1983 i här aktuell utredning. På fråga från förhörsledaren om polisman D
ville lyssna på den bandinspelning som gjorts vid förhöret svarade han
följande. ”Nej, men jag skulle gärna vilja skicka en hälsning till JO och
massmedia och be dom att inte trakassera oss så mycket”. Med den
försöka hindra att Machnow skulle falla ned på golvet. Han hann dock
endast få armarna under Machnow samtidigt som denne slog i golvet.
Ungefär samtidigt som detta hände anlände de polismän som skulle biträda
med transporten. Chef för den patrullen var polisinspektören Håkan
Olsson. Av hans berättelse framgår bl. a. att Machnow låg på golvet medan
polisman D och polisman E satt vid skrivbordet då han och polisassistenten
Christina Jorinder kom in i OT-rummet. Det sades då inte någonting om att
Machnow var skadad. Olsson tyckte dock att den omhändertagne såg
konstig ut och dessutom fanns det blod på golvet. Med hjälp av Olsson och
Jorinder satte sig Machnow på bänken men sjönk omgående ihop. Han
föreföll då vara helt borta och polismännen såg att han hade ett sår i
huvudet. Olsson ringde efter ambulans och i väntan på den lades Machnow
ned på golvet. Då ambulanspersonalen anlände visade Machnow svaga
livstecken och man gav honom då luft och syrgas. Utöver den behand-
lingen satte ambulanspersonalen igång med hjärtkompression. Behand-
lingen fortsatte under transporten till Sabbatsbergs sjukhus, dit han in-
fördes kl. 17.55 och kl. 18.15 konstaterade en läkare att Machnow hade
avlidit.