wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/15

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Chefsåklagaren Per-Håkan Bondestam lade den 1 juli 1983 ned

förundersökningen mot polisman D och polisman E, med motiveringen

att det inte kunde styrkas att någon av dem förfarit brottsligt. Knappt ett

år senare fann JO, som anslöt sig till Per-Håkan Bondestams bedöm-

ning i åtalsfrågan, att polisman D:s och polisman E:s underlåtenhet att

sörja för tillräcklig tillsyn av Rolf Machnow i OT-rummet var så all-

varlig att de inte borde undgå disciplinärt ansvar. Han förde därför

denna fråga till polisstyrelsen.

Polisstyrelsen handlade ärendet den 18 juni 1984. Föredragande var

länspolismästaren Hans Holmér, som yrkade att polisman D och

polisman E inte skulle åläggas någon disciplinpåföljd, vilket också blev

polisstyrelsens beslut. JO förde då frågan vidare till Arbetsdomstolen,

som i januari 1985 beslöt att inte ålägga polisman D och polisman E

disciplinansvar. Domstolen ansåg att de inte visat det goda omdöme

som kunde ha krävts av dem, men att det fel de begått inte skulle för-

anleda någon disciplinpåföljd. Två ledamöter i AD var skiljaktiga och

ansåg att disciplinpåföljd för tjänsteförseelse skulle utgå.

JO uttalade även kritik i en del andra hänseenden, han skrev bl.a.:

Utöver det --- redovisade finner jag det påkallat att något uppehålla mig

vid ett yttrande som polisman D fällde vid ett förhör den 15 september

1983 i här aktuell utredning. På fråga från förhörsledaren om polisman D

ville lyssna på den bandinspelning som gjorts vid förhöret svarade han

följande. ”Nej, men jag skulle gärna vilja skicka en hälsning till JO och

massmedia och be dom att inte trakassera oss så mycket”. Med den

försöka hindra att Machnow skulle falla ned på golvet. Han hann dock

endast få armarna under Machnow samtidigt som denne slog i golvet.

Ungefär samtidigt som detta hände anlände de polismän som skulle biträda

med transporten. Chef för den patrullen var polisinspektören Håkan

Olsson. Av hans berättelse framgår bl. a. att Machnow låg på golvet medan

polisman D och polisman E satt vid skrivbordet då han och polisassistenten

Christina Jorinder kom in i OT-rummet. Det sades då inte någonting om att

Machnow var skadad. Olsson tyckte dock att den omhändertagne såg

konstig ut och dessutom fanns det blod på golvet. Med hjälp av Olsson och

Jorinder satte sig Machnow på bänken men sjönk omgående ihop. Han

föreföll då vara helt borta och polismännen såg att han hade ett sår i

huvudet. Olsson ringde efter ambulans och i väntan på den lades Machnow

ned på golvet. Då ambulanspersonalen anlände visade Machnow svaga

livstecken och man gav honom då luft och syrgas. Utöver den behand-

lingen satte ambulanspersonalen igång med hjärtkompression. Behand-

lingen fortsatte under transporten till Sabbatsbergs sjukhus, dit han in-

fördes kl. 17.55 och kl. 18.15 konstaterade en läkare att Machnow hade

avlidit.