wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/153

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


på att ”tvångsåtgärden” skall vidtas för att bevisa den för tvånget

utsattes oskuld, i helt annan riktning.

Den övervakning av E som säkerhetspolisen kom att genomföra var

måhända inte olaglig men den stod inte i rimlig proportion till vad som

hade framkommit. Det ter sig olustigt att säkerhetspolisen så lättvindigt

satte igång den operationen. Än mer olustigt är det att säkerhetspolisen

illegalt – med användande av falska identitetshandlingar – och lika

lättvindigt skaffade sig nyckel till E:s lägenhet och förberedde åtgärder

i E:s hem. I förening med vad som senare blivit känt om säkerhets-

polisens verksamhet väcker förfaringssättet associationer till olovlig

avlyssning, inklusive hemfridsbrott. Bortsett från den självklarhet med

vilken allt detta verkar ha iscensatts reser händelseförloppet frågor om

polismaktens självständighet i förhållande till politiska beslutsfattare

och opinionsmässigt tryck. I detta fall synes ju de sakligt och rättsligt

sett tvivelaktiva aktiviteterna och planerna ha utlösts av att en ledamot

av polisstyrelsen var angelägen om att förhållandena kring polisman E

belystes. Slutet blev att E utsattes för en rättskränkning.

Polisman F. Ingångstipset innehöll inte mycket substans. Polisman F

har solitt alibi; han satt i den piketbuss, som anlände till mordplatsen

som andra polispatrull. Hans vapen är, sent men ändock, provskjutet.

Polisman F:s uppträdande före och efter mordet väcker i och för sig

frågor. Uppgifterna om obalanserat uppträdande och stark aversion mot

Olof Palme förekommer från flera källor, även kollegor (se utredningen

kring ”södermötet”). De uppgifter F lämnat om hur han tog sig upp på

Malmskillnadsgatan vid förföljandet av gärningsmannen är mot-

sägelsefulla; ena gången stod han still i rulltrappan och åkte baklänges,

andra gången sprang han så att han fick lov att kräkas. Det hade an-

kommit på de respektive förhörsledarna att klara ut denna motsägelse,

som nu i stället är ägnad att väcka den typ av misstro som kommit att

ge polisspåret näring. Det kan övervägas om dessa förhållanden kanske

ännu skulle kunna redas ut.

”Löjtnant X”. Uppslaget är inte definitionsmässigt ett polisärende. Det

kan höra till polisspåret om man tänker sig ett samarbete mellan X och

poliser. Som framgår av uppslaget kan man det. X hade i alla händelser

alibi och synes inför mordet ha varit sysselsatt med aktiviteter som gör

det osannolikt att han samtidigt ägnade sig åt förberedelser för ett

statsministermord.

Uppslaget angående polisman H reser en fråga om provskjutnings-

aktionen (se om denna i kapitel 3). Det är anmärkningsvärt att den

första provskjutningen genomfördes på ett felaktigt sätt. Om nu kulorna

skulle sändas till SKL borde självfallet ”rätt” ammunition ha använts.