wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/17

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


skulle därvid patrullera två och två, men de hade av vakthavande befäl

fått tillstånd att patrullera gemensamt. Om själva händelsen förelåg

olika beskrivningar, men enligt det åtal8 som väcktes mot tre av

poliserna hade en man tagits med i polisbussen, där han, utan att vara

gripen eller lagligen omhändertagen, påsatts handbojor. Han

transporterades sedan till en plats längst ut på Skeppsholmen, där han

lämnades. Mannen hävdade att han misshandlades under färden, vilket

poliserna samstämmigt bestred. Enligt poliserna hade han fått sitta på

golvet i bussen. Handbojor hade inte använts. Domstolarna – målet

gick upp till Högsta domstolen – fann det bevisat att mannen mot sin

vilja förts ut till och lämnats kvar på Skeppsholmen samt att han

betvingats med handbojor. Den polisman som ansågs ha varit den som

de facto förde befäl och den polisman som körde bussen dömdes till

vardera 100 dagsböter för olaga tvång. Även polisman D var åtalad, för

att ha varit den som satte på handfängslet. Åtalet i den delen ogillades.

I påföljdsfrågan skrev tingsrätten, vars påföljdsbestämning varken

hovrätten eller Högsta domstolen fann anledning att frångå, att mannen

utsatts för ett svårartat övergrepp, som kunde vara ägnat att undergräva

allmänhetens förtroende för polisen. Överväganden av det slaget kunde

tala för att fängelsestraff borde utdömas, skrev tingsrätten, men

fortsatte:

Tingsrätten anser sig emellertid böra ta hänsyn till att (befälet och föraren)

tjänstgjort inom ett vaktdistrikt där polismännen är utsatta för särskilt svåra

påfrestningar i sin tjänst. Vidare beaktar tingsrätten att (befälet och föraren)

enligt vad som framkommit av polisinspektören Ericssons vittnesmål utfört

ett energiskt och framgångsrikt arbete som områdespoliser. – Ett kraftigt

bötesstraff får anses utgöra tillräcklig påföljd.

Värt att notera är, förutom själva gärningen, att domstolarna alltså fann

att de ifrågavarande poliserna farit med osanning såväl när det gäller

användningen av handbojor som skälet till att mannen en sen

fredagskväll släpptes av på en mörk och enslig plats långt från det

ställe där han anträffats (de hävdade att han ville gå av där).

Sammanfattande anmärkningar

Syftet med den lämnade bakgrundsredovisningen har varit att ge en be-

skrivning av situationen under åren kring 1986, eftersom förhållanden

8 Åklagare var chefsåklagare K.G. Svensson.