wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/190

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


tionen varit i kontakt med säkerhetspolisen, som efter några månader hört av sig och sagt att man kontrollerat uppgifterna och nu släppt ärendet.

I TV-programmet intervjuades också biträdande spaningschefen i PU, Ingemar Krusell.

Denne uppgav att det inom PU inte fanns något tips eller uppslag om Karl-Gunnar Bäck:s uppgifter.

I anledning av TV-programmet hade PU gjort en särskild kontroll, varvid konstaterades att Krusells uppgifter stämde, dvs. Karl-Gunnar Bäck:s uppgifter fanns inte i PU-materialet.

Några veckor senare förhördes Karl-Gunnar Bäck av PU.

Han berättade att mannen som kontaktat honom var en brittisk medborgare som han känt sedan början av 1970-talet.

Mannen hade kontaktat honom på måndagen eller tisdagen efter mordet. Han skulle komma till Stockholm dagen därpå och bad då att få träffa Karl-Gunnar Bäck.

För Karl-Gunnar Bäck berättade mannen att engelska underrättelsetjänsten MI 6 fått information om att mördaren skulle sökas bland sydafrikanska kontakter och att det fanns ett samband mellan sydafrikansk vapenhandel och mordet.

En svensk polisman eller poliskälla vid säkerhetspolisen skulle vara inblandad.

Efter det att Karl-Gunnar Bäck mottagit denna information hade han försökt komma i kontakt med PU per telefon men misslyckats. Han hade därför talat in informationen på band.

Bandet hade hans informationssekreterare lovat att lämna till säkerhetspolisen i Uppsala, eftersom denne kände en person som arbetade där.

Bandet lämnades på så sätt till säkerhetspolisen i Uppsala veckan efter mordet.

Efter några månader, i maj-juni, hade Karl-Gunnar Bäck bett informationssekreteraren, som numera var avliden, att kontrollera vad som hänt i ärendet.

Denne hade kommit tillbaka med uppgiften ”att det är utrett och det har inte lett till någonting”.

Mer konkret hade informationen inneburit att Boforsaffären och provisionerna i denna spelat stor roll för mordet.

Ett provisionsföretag A&E Services hade mottagit pengar och ägaren i detta hade bott i Sydafrika och Rhodesia.

Chefen skulle heta Robertson eller Donaldson och skulle bo omväxlande i London och Johannesburg.

I anledning av informationen hade Karl-Gunnar Bäck skrivit en artikel i Civilförsvarstidningen, där han påpekade att vapenhandeln och de pengar som fanns där kunde vara ett spår att nysta i.

Därefter hade något mycket egendomligt inträffat, enligt Karl-Gunnar Bäck.

Han hade blivit uppringd av direktören vid Bofors Martin Ardbo, som försäkrat att detta var absolut felaktigt och att man inte skulle gå vidare på det spåret, eftersom det skulle kunna skapa åtlöje kring civilförsvaret och Karl-Gunnar Bäck.

Ytterligare en vecka senare, i slutet av maj 1994, hörde PU Walter Kegö, som bekräftade att han under aktuell tid var sektionschef vid säkerhetspolisen i Uppsala.

Walter Kegö uppgav att han vid tiden då bandet