walkie/talkie och de två flickorna på mordplatsen (jfr kapitel 4,
Dekorimamannen).
Dagen därpå besökte Helena Ö Lars Jonsson. Hon kompletterade
sina tidigare uppgifter och berättade att uppgiftslämnaren trodde att N
var av nordiskt ursprung, möjligen finländare med släkt i Sverige. Han
och N blev bekanta 1986. N hade då skrutit om sina kopplingar till
sydafrikanska säkerhetstjänsten. De hade därefter umgåtts relativt
mycket och 1992 hade de startat ett bolag som drev färjetrafik i
Maputo. N hade haft mycket pengar men dessa hade tagit slut 1994.
Han hade då flyttat in i en husvagn i uppgiftslämnarens trädgård. Under
hösten 1996 hade N försvunnit från husvagnen. Han hade lämnat kvar
en väska och en låda. I lådan fann uppgiftslämnaren den mikrokassett
som innehöll ovan nämnda radioprogram. N skulle vidare inneha en
mängd vapen, bl.a. en revolver med kaliber 22, en AK 47:a och en
Glock-pistol 9 mm. Uppgiftslämnaren, som följt mediernas rapporte-
ring om Sydafrikas eventuella inblandning i mordet på Olof Palme,
trodde att Dirk C:s uppgifter om att Anthony W skulle vara mördaren
egentligen avsåg N. N skulle prata svenska.
Samma dag upprättade PU ett promemoria över landet
Mocambique.
I början av april 1997 skickade Helena Ö vissa kompletteringar till
PU från ambassaden i Maputo. Hon hade på nytt uppsökts av sin
uppgiftslämnare, som berättat att N arresterats av mocambikansk polis
den 24 mars. Han hade dessutom överlämnat en del material, som bi-
fogades. Helena Ö hade tagit reda på att polisen bland N:s tillhörigheter
hittat tre pass av sydafrikansk och brittisk nationalitet som alla var
utställda i olika namn men föreställde N. Helena Ö skrev också att det i
en nyhetstidning den 1 april publicerats en notis om arresteringen, som
polisen beskrivit som ”mycket allvarlig”.
Den 9 april 1997 publicerades i tidningen Mediafax i Maputo en
lång artikel med rubriken ”En mycket speciell misstänkt. Vem är den
sydafrikan som hålls fängslad av PIC? Kan han vara Olof Palmes
mördare?”. PU erhöll artikeln via ambassaden i Maputo.
Därefter tog PU kontakt med kommissarien Jan K (se ovan) vid
Sanningskommissionen i Sydafrika. Jan K meddelade i mitten av april
att det inom Sanningskommissionen fanns en akt på och ett intresse för
N. Ett par dagar senare rapporterade Jan K att han kunde gå vidare med
N för Sanningskommissionens räkning. PU höll därefter tät kontakt
med Jan K, som bl.a. utredde N:s rätta identitet.
I slutet av april 1997 åkte Jan K till Maputo. Han kontaktade kort
därefter PU och meddelade att han haft två möten med den lokala polis-
myndigheten. Han hade därvid fått uppgift om att N skulle ha en
revolver Smith & Wesson .357 Magnum.