wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/219

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


I mitten av februari samma år informerade Per-Göran Näss PU om

att säkerhetspolisens utländska kontakter inte hade några uppgifter om

Mr A. En månad senare, i mitten av mars 1988, meddelade säker-

hetspolisen att någon identitetsfastställelse inte kunnat ske beträffande

de tre personerna, eftersom uppgifterna om dem var alltför knapp-

händiga.

I slutet av maj 1988 meddelade ambassaden i Teheran via UD att

Mr A hört av sig per telefon. Han kunde av säkerhetsskäl inte besöka

Teheran, men avslöjade under telefonsamtalet namnet på gärnings-

mannen och var denne nu bodde.

Under sommaren förekom någon enstaka kontakt mellan ambassa-

den i Abu Dhabi och Mr A. Mr A fick bl.a. besked om att de uppgifter

han lämnat inte varit tillräckligt utförliga för att Rikspolisstyrelsen

skulle kunna ta ställning till frågan om att ge honom skydd.

I början av september 1988 meddelade ambassaden i Abu Dhabi att

man på nytt haft besök av Mr A. Han hade berättat att han sedan knappt

två månader tillbaka befunnit sig i Dubai på flykt. Han hade gjort ett

nervöst, slitet intryck och på nytt berättat om mordet. Vissa detaljer i

berättelsen hade skilt sig från vad han tidigare uppgivit. Bl.a. skulle den

utpekade gärningsmannen ha skjutit Olof Palme när Olof Palme var på

väg mot en bil.

I juli 1989, slutligen, meddelade ambassaden i Abu Dhabi att Mr A

hört av sig. Han hade erhållit uppehållstillstånd i Dubai och avsåg att

söka visering till Sverige.

Salah A. I slutet av februari 1988 tog Salah A kontakt med Kram-

forspolisen för att lämna uppgifter om mordet på Olof Palme. Han

berättade följande. I juni 1986 hade han kommit till Sverige som

flykting. Hans asylansökan var ännu inte färdigbehandlad. I början av

juni 1986 hade han besökt Aten som turist. Under denna vistelse hade

han på en cafeteria träffat två irakiska medborgare, Ali K och ”Nabil”.

Dessa hade övertalat Salah A att flytta till deras hotell, Emantena, och

de kom att få lägenheterna bredvid varandra. En kväll hade Salah A

hoppat över till Alis och Nabils balkong för att ”skrämmas”. I lägen-

heten fanns då Nabil och en okänd man. Dessa talade arabiska med

irakisk brytning. Den okände hade burit en större pistol instoppad

innanför byxlinningen. Av samtalet hade framgått att den okände hade

något att göra med den irakiska säkerhetstjänsten och att han var ute

efter att mörda en palestinsk general i Aten. Nabil hade sagt ”det är lätt,

du behöver bara gå tillväga på samma sätt som Mohammed gjorde i

Stockholm med Palme”. Salah A hade fått uppfattningen att det hela

varit ett skämt men dagen därpå hade han läst i tidningen att en

palestinsk general mördats i Aten. Salah A, som blivit rädd, hade där-