I mitten av februari samma år informerade Per-Göran Näss PU om
att säkerhetspolisens utländska kontakter inte hade några uppgifter om
Mr A. En månad senare, i mitten av mars 1988, meddelade säker-
hetspolisen att någon identitetsfastställelse inte kunnat ske beträffande
de tre personerna, eftersom uppgifterna om dem var alltför knapp-
händiga.
I slutet av maj 1988 meddelade ambassaden i Teheran via UD att
Mr A hört av sig per telefon. Han kunde av säkerhetsskäl inte besöka
Teheran, men avslöjade under telefonsamtalet namnet på gärnings-
mannen och var denne nu bodde.
Under sommaren förekom någon enstaka kontakt mellan ambassa-
den i Abu Dhabi och Mr A. Mr A fick bl.a. besked om att de uppgifter
han lämnat inte varit tillräckligt utförliga för att Rikspolisstyrelsen
skulle kunna ta ställning till frågan om att ge honom skydd.
I början av september 1988 meddelade ambassaden i Abu Dhabi att
man på nytt haft besök av Mr A. Han hade berättat att han sedan knappt
två månader tillbaka befunnit sig i Dubai på flykt. Han hade gjort ett
nervöst, slitet intryck och på nytt berättat om mordet. Vissa detaljer i
berättelsen hade skilt sig från vad han tidigare uppgivit. Bl.a. skulle den
utpekade gärningsmannen ha skjutit Olof Palme när Olof Palme var på
väg mot en bil.
I juli 1989, slutligen, meddelade ambassaden i Abu Dhabi att Mr A
hört av sig. Han hade erhållit uppehållstillstånd i Dubai och avsåg att
söka visering till Sverige.
Salah A. I slutet av februari 1988 tog Salah A kontakt med Kram-
forspolisen för att lämna uppgifter om mordet på Olof Palme. Han
berättade följande. I juni 1986 hade han kommit till Sverige som
flykting. Hans asylansökan var ännu inte färdigbehandlad. I början av
juni 1986 hade han besökt Aten som turist. Under denna vistelse hade
han på en cafeteria träffat två irakiska medborgare, Ali K och ”Nabil”.
Dessa hade övertalat Salah A att flytta till deras hotell, Emantena, och
de kom att få lägenheterna bredvid varandra. En kväll hade Salah A
hoppat över till Alis och Nabils balkong för att ”skrämmas”. I lägen-
heten fanns då Nabil och en okänd man. Dessa talade arabiska med
irakisk brytning. Den okände hade burit en större pistol instoppad
innanför byxlinningen. Av samtalet hade framgått att den okände hade
något att göra med den irakiska säkerhetstjänsten och att han var ute
efter att mörda en palestinsk general i Aten. Nabil hade sagt ”det är lätt,
du behöver bara gå tillväga på samma sätt som Mohammed gjorde i
Stockholm med Palme”. Salah A hade fått uppfattningen att det hela
varit ett skämt men dagen därpå hade han läst i tidningen att en
palestinsk general mördats i Aten. Salah A, som blivit rädd, hade där-