ställts till de grekiska myndigheterna. Det framgick att fyra personer
med arabiska namn bott på hotellet. En av dessa hette Mohamad T och
var från Syrien. De övriga var okända. Vidare erhölls namnet på en
irakier som sades ha arbetat på hotellet under juni 1986. Denne skulle
därefter ha flyttat till USA.
Den sista handlingen, som registrerats under uppslaget, är en av
säkerhetspolisen i januari 1990 upprättad promemoria. I den konstate-
rades bl.a. att Salah A bott på hotell Emantina under perioden den 8-13
juni 1986. Under perioden den 28 maj-5 juni samma år hade tre
personer med namnet Mohamed bott där. Ingen Nabil eller Ali K hade
bott på hotellet. I promemorian konstaterades också, att 1986 hade
generalen vid PLO, Abu Ghazala, dödats av en bilbomb i Grekland.
Attentatet hade dock inte inträffat förrän i oktober 1986.
Iransk-kurdisk kvinna. Den 24 oktober 1988 kontaktade en iransk-
kurdisk kvinna PU. Hon berättade bl.a. följande.
Under shahens tid var hon genom sin familj nära knuten till shahens
säkerhetstjänst. Efter revolutionen hamnade hon i fängelse där hon
tillbringade två år. Hon räddade sitt liv genom att lovprisa Ayatollah
Khomeyni. Nio nära anhöriga och släktingar till henne avrättades. Efter
frigivningen involverades hon i revolutionsgardisternas styrkor. Hon
blev uttagen att verka i den urbana terroristverksamheten, för att utföra
mord och andra terrorhandlingar utomlands i den muslimska gruppe-
ringen Hizbullah. I denna hade hon verkat i Syrien, Libanon och
Libyen. I kvinnans grupp ingick den i Iran mycket kände Mashalla G,
vilket på svenska betyder ”slaktaren” eller ”charkuteristen” samt
dennes bror Hassan, som var en känslokall massmördare. Hassan hade
förekommit på tidningsbilder i Teheran Times under tiden september
1979-januari 1980.
En kort tid innan han mördades höll Olof Palme ett tal på Sergels
torg. Kvinnan hade vid tillfället ifråga passerat förbi Sergels torg och
promenerat Drottninggatan fram mot Åhléns. Utanför Åhléns hade hon
lagt märke till tre kvinnor, som pratade hennes hemlands språk. När
hon tittade närmare på kvinnorna hade hon känt igen en av dem som
Hassans fästmö eller hustru. Kvinnan hade blivit mycket rädd. Hon
hade aldrig tidigare sett fästmön i Sverige och hon fick uppfattningen
att denna känt igen henne. Kvinnan arbetade vid detta tillfälle i när-
heten. Strax efter händelsen hade det enligt hennes arbetskamrater
kommit in en svartmuskig man och frågat efter henne. Mannen hade
sökt igenom lokalen, men inte lämnat något meddelande. Kvinnan hade
efter denna händelse slutat sitt arbete och bytt bostad på grund av
rädsla.