på Olof Palme. Mannen, som kallade sig Khalil K, var beredd att träffa
företrädare för mordutredningen i Beirut eller Aman. Den 14 mars
1986 hade mannen på nytt besökt ambassaden. Han hade upprepat sitt
önskemål och uppgivit att mordet utförts av en statlig säkerhetstjänst.
Uppslaget inkom till PU från säkerhetspolisen i februari 1991 och är
därför först då registrerat. Det innehåller en i april 1991 gjord tjänste-
anteckning som lyder ”Det finns vid Säpo inga ytterligare uppgifter
ang. detta tips. Personen med namn Khalil K finns ej registrerad. Av
detta dras slutsatsen att tipset ej är uppföljt/O.P.”
Brev från polsk dam. Ett sent uppslag i avsnittet innehåller ett brev som
via Sveriges ambassad i Warszawa kom in till PU i mars 1995. Brevet
som är skrivet på polska översattes av säkerhetspolisen. Avsändare var
en anonym kvinna som sade sig bo i en namngiven by i sydvästra
Polen. Kvinnan berättade om en fransktalande person med ”mellan-
östernutseende” som i februari 1986 under några dagar bodde hos en
grannfamilj. Mannen, som sades eventuellt vara iranier, indier eller
algerier hade haft ett förhållande med dottern i grannfamiljen. Grann-
frun hade berättat att hon funnit en grovkalibrig revolver gömd i
mannens resväska. Mannen hade, enligt grannfrun, förklarat att ”man
bör slå ihjäl olämpliga ledare”. I grannfamiljen hade det talats om att
mannen skulle resa till Sverige. Två veckor före mordet på Olof Palme
flyttade han ifrån familjen. När ”fantombilden” publicerades tyckte sig
brevskriverskan känna igen mannen som bott hos grannfamiljen. Först
nu vågade hon tillskriva svenska myndigheter om saken. Hon hade
väntat på att grannfamiljen själv skulle anmäla saken. Eftersom grann-
familjen hade goda kontakter med polska myndigheter fruktade hon att
saken skulle ha tystats ner om hon anmält det hela. Myndigheterna
skulle dessutom inte ha kunnat garantera henne något personligt skydd.
Brevskriverskan lämnade namn och adress till grannfamiljen. Hon
lämnade dessutom ett ganska detaljerat signalement på mannen. På den
svenska översättningen finns följande anteckning gjord. ”[Övers. anm.
utifrån språket: Brevskriverskan har ett ”bildat” språk, med bara några
få stavfel. Brevet verkar ”seriöst”, ger inte det så vanliga intrycket av
psykisk störning eller ev. ”hämndlystnad” mot grannarna]”
Det finns – förutom översättningen – inga dokumenterade utred-
ningsåtgärder i ärendet.