wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/241

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


på Olof Palme. Mannen, som kallade sig Khalil K, var beredd att träffa

företrädare för mordutredningen i Beirut eller Aman. Den 14 mars

1986 hade mannen på nytt besökt ambassaden. Han hade upprepat sitt

önskemål och uppgivit att mordet utförts av en statlig säkerhetstjänst.

Uppslaget inkom till PU från säkerhetspolisen i februari 1991 och är

därför först då registrerat. Det innehåller en i april 1991 gjord tjänste-

anteckning som lyder ”Det finns vid Säpo inga ytterligare uppgifter

ang. detta tips. Personen med namn Khalil K finns ej registrerad. Av

detta dras slutsatsen att tipset ej är uppföljt/O.P.”

Brev från polsk dam. Ett sent uppslag i avsnittet innehåller ett brev som

via Sveriges ambassad i Warszawa kom in till PU i mars 1995. Brevet

som är skrivet på polska översattes av säkerhetspolisen. Avsändare var

en anonym kvinna som sade sig bo i en namngiven by i sydvästra

Polen. Kvinnan berättade om en fransktalande person med ”mellan-

östernutseende” som i februari 1986 under några dagar bodde hos en

grannfamilj. Mannen, som sades eventuellt vara iranier, indier eller

algerier hade haft ett förhållande med dottern i grannfamiljen. Grann-

frun hade berättat att hon funnit en grovkalibrig revolver gömd i

mannens resväska. Mannen hade, enligt grannfrun, förklarat att ”man

bör slå ihjäl olämpliga ledare”. I grannfamiljen hade det talats om att

mannen skulle resa till Sverige. Två veckor före mordet på Olof Palme

flyttade han ifrån familjen. När ”fantombilden” publicerades tyckte sig

brevskriverskan känna igen mannen som bott hos grannfamiljen. Först

nu vågade hon tillskriva svenska myndigheter om saken. Hon hade

väntat på att grannfamiljen själv skulle anmäla saken. Eftersom grann-

familjen hade goda kontakter med polska myndigheter fruktade hon att

saken skulle ha tystats ner om hon anmält det hela. Myndigheterna

skulle dessutom inte ha kunnat garantera henne något personligt skydd.

Brevskriverskan lämnade namn och adress till grannfamiljen. Hon

lämnade dessutom ett ganska detaljerat signalement på mannen. På den

svenska översättningen finns följande anteckning gjord. ”[Övers. anm.

utifrån språket: Brevskriverskan har ett ”bildat” språk, med bara några

få stavfel. Brevet verkar ”seriöst”, ger inte det så vanliga intrycket av

psykisk störning eller ev. ”hämndlystnad” mot grannarna]”

Det finns – förutom översättningen – inga dokumenterade utred-

ningsåtgärder i ärendet.