wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/27

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Efter JO:s beslut framställde polisman B sedermera skadeståndsanspråk

mot staten. 1994 beslöt JK att skadestånd skulle utgå (se JK-Beslut

1994 s. 161). Polisstyrelsens agerande innebar enligt JK förtal av

polismannen; de uppgifter som lämnats om honom hade varit ägnade

att utsätta honom för andras missaktning. Det hade heller inte varit i

lagens förtalsbestämmelses mening försvarligt att uttala sig på det sätt

som polisstyrelsen gjort. JK beslöt därför att staten skulle ersätta polis-

mannen med 20 000 kronor som ideellt skadestånd.

kollegan --- har sedan tillmätts oanade proportioner i senare utredningar

rörande disponibilitet. Jag bedömde inte samtalet då, och inte heller nu, som

särskilt anmärkningsvärt, utan snarare som ett störande privatsamtal från en

troligen salongsberusad kollega. Hade jag funnit samtalet anmärkningsvärt och

intressant för skeendet, hade jag omedelbart kontaktat närmaste chef. Nu ingick

uppgiften endast som en av många vid en regelbundet återkommande

”morgonbön” två dygn efter händelsen. Samtalet bedömdes således inte av mig

som anmärkningsvärt, utan har framställts så i den vidare handläggningen, i

vilken jag ej deltagit. Jag har ej ens blivit formellt hörd i frågan.” – I ett ytt-

rande till JO skrev polisstyrelsen att uppgifterna från det vakthavande befälet

inhämtats per telefon via dennes chef, som höll i luren och förmedlade frågor

och svar. Upprättade anteckningar hade senare, efter JO-anmälan, bekräftats av

såväl befälet som chefen. Det vakthavande befälet hade dessutom själv fram-

trätt i massmedia och berättat om samtalet. Polisstyrelsen framhöll vidare att

det var ostridigt att vakthavande befäl rapporterat samtalet till avdelnings-

chefen och att uppgiften sedan vidarebefordrades till mordutredningen.

Vad sedan gäller de sammankomster som anordnats av X sägs varken i

arbetsgruppens rapport eller i polisstyrelsens yttrande något närmare om

arten av det material som man lagt till grund för sina slutsatser. Det finns

emelletid anledning att tro att rapportens uttalanden om vad som före-

kommit vid sammankomsterna åtminstone delvis grundats på anonyma

uppgifter och andra upplysningar av tvivelaktig kvalitet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att handläggningen av ärendet

avseende X inte uppfyllt de befogade krav som kunnat ställas på den från

rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt. Arbetsgruppens och polisstyrel-

sens handlande framstår som särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att

detta avsett områden som omgärdas med ett särskilt skydd genom rege-

ringsformens regler om yttrandefrihet och mötesfrihet.