wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/284

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


polisen. I ett förhör den 11 april 1986 uppgav han att han mordkvällen

vid 22.30-tiden sett den som ”fantombilden” i massmedierna efterlysta

personen på Sveavägen.)

K.G. Svensson beslöt efter förhöret med Ibrahim D att Viktor G

skulle försättas på fri fot. Viktor G var emellertid fortfarande misstänkt

för mordet på Olof Palme och samma dag beslutade tingsrätten på K.G.

Svenssons begäran om telefonavlyssning beträffande Viktor G. Avlyss-

ningen pågick därefter till den 30 april.

För att klarlägga om Viktor G haft något att göra med mordet

tillsattes efter frigivningen en särskild grupp av utredningsmän som

bara skulle arbeta med dessa misstankar. Gruppen höll ett stort antal

förhör med personer som förekom i Viktor G:s mycket omfattande tele-

fonbok eller som på annat sätt kände, hade träffat eller sett denne.

Ytterligare några förhör hölls med Viktor G själv. Vidare gjordes en

genomgång av de restauranger och liknande ställen som han brukat be-

söka och dörrknackning utfördes på hans bostadsadress.

Genom utredningen växte en bild fram av den misstänkte. Han var

uppvuxen i södra Sverige, frireligiös, utåtriktad och mycket intresserad

av politik och samhällsfrågor. Han hade gjort vapenfri tjänst i det

militära och hade försörjt sig på tillfälliga arbeten, bl.a. som väktare

och lärare. Viktor G talade ett flertal språk och hade rest runt i världen.

Han var proamerikansk. Hörda personer beskrev honom med ord som

”snäll”, ”ofarlig”, ”lättledd”, ”levde i en egen verklighet”, ”fantiseran-

de”, ”sjukligt ljugande”, ”manodepressiv” m.m.

SKL konstaterade i ett undersökningsprotokoll från den 10 april be-

träffande de rökpartiklar som hittats på Viktor G:s parkas att den

mindre partikeln inte härrörde från Winchester-Western-ammunition

med samma tändsatsinnehåll som referensmaterialet. Den större

partikeln kunde, enligt SKL, härröra från en sådan patron men hade en

tändsatskombination som förekommer i många andra patronfabrikat.

I slutet av april hölls efter beslut av K.G. Svensson konfrontationer

med 22 vittnen. Polisen hade begärt att 74 vittnen skulle delta i kon-

frontationerna. Efter det att K.G. Svenssons beslut kommit till riks-

åklagaren Magnus Sjöbergs kännedom överprövade denne efter vissa

turer beslutet och bestämde att konfrontationer skulle äga rum med

ytterligare 28 vittnen. Sex av dessa kom av olika skäl inte att äga rum.

Övriga genomfördes i mitten av maj. Turerna kring konfrontationerna

har behandlats utförligt i Juristkommissionens rapport18 och av JK.19

Vid en av konfrontationerna i slutet av april pekade en person,

Kerstin N, ut Viktor G som den man hon sett på restaurang Vera snett

18 SOU 1987:72, s. 59 ff.

19 JK-beslut 1986 s. 144 ff.