Tips som utretts eller följts upp efter lång tid
Bergsgatan 24. Den 4 mars 1986 hörde en kvinna, som ville vara
anonym, av sig till polisen och meddelade att hon kommit hem till sin
lägenhet på Bergsgatan 24 sent under mordnatten. Mellan kl. 01.00 och
02.00 hade hon hört någon granne under sig högt och upprört prata i
telefon vid två tillfällen. Grannen som pratat tyska hade nämnt ”Palme”
och ”Holger”. Dagen därpå hördes kvinnan. I samband med förhöret
konstaterades att hon hade tre grannar på våningsplanet under. Vid en
undersökning av grannarnas personnummer visade det sig att samtliga
var födda i Sverige. I augusti 1990 gjordes registerslagningar på
grannarna och fotografier av dem skaffades in. I februari 1995, dvs. nio
år efter det att kvinnan hört av sig, höll PU ett nytt förhör med henne.
Det klarlades att hon bara hade varit på tillfälligt besök i Stockholm,
tillsammans med maken, svågern och svågerns hustru. De hade därvid
fått låna ifrågavarande lägenhet. Även svågern hade hört telefonsam-
talen.
Samtal avsett för Bo Toresson. Den 5 mars 1986 kontaktade Öster-
sundspolisen PU och meddelade att en person, Lars S, hört av sig till
polisen. Lars S hade berättat att han fått det telefonnummer som
tidigare innehafts av det socialdemokratiska partiets partisekreterare Bo
Toresson. Lars S hade nu fått ett telefonsamtal från en person som,
enligt PU:s dokumentation, sagt ”Dass ist Kommando Krister Klarr,
wir wollen auch ihren nechsten mann mürden”. När Lars S på tyska
frågat vad saken gällde, frågade personen om det var Toresson han
talade med, därefter upprepades hotet varpå luren lades på. Den 23
mars 1986 kontaktade PU Lars S, som bekräftade de lämnade upp-
gifterna. I mars 1993, dvs. sju år senare, ställde en utredningsman vid
PU en förfrågan till Televerkets kundtjänst på det av Lars S uppgivna
telefonnumret. Det bekräftades därvid att numret, som numera
innehades av Lars S, tidigare stått på Vivian Toresson.
Tips till kurator. Den 6 mars 1986 kontaktade en jourhavande kurator
PU och berättade att hon fått ett telefonsamtal från en anonym kvinna
som befunnit sig i utkanten av extrema vänstergrupper. 1975 hade
kvinnan träffat en man, Bosse H från Lidingö, alias Chicago. Enligt
kvinnan stämde Bosse H:s utseende fullständigt överens med den i
tidningen publicerade bilden av mördaren (fantombilden, som
publicerades samma dag). Bosse H hade varit en politisk vettvilling
som sympatiserade med Baader-Meinhof-ligan och han hade haft ett
vapen som liknade mordvapnet. Hon lämnade vissa uppgifter om i
vilket område han bodde, bl.a. hade bostaden sjöutsikt. Kvinnan hade
lovat kuratorn att hon skulle skriva till polisen om sina uppgifter. I