telefonbok innehöll namn på ca 250 personer. Av protokollen från
telefonkontrollen framgick att Baresic haft dagliga telefonkontakter
med sina kroatvänner inom landet. Påfallande många samtal av politisk
karaktär hade också förts med personer utomlands. Bengt Ö och
Gunnar J drog slutsatsen att Baresic för många exilkroater spelade en
viktig roll. Vid förhör hade det framkommit att det fanns personer,
framför allt utomlands, som var villiga att offra sitt liv och sin familj
för Baresics skull. Vid förhör med personalen vid Täbyanstalten upp-
gav flera att de hade lärt känna Baresic som en extremist och fascist. I
förhör med icke HDP-anslutna svenska kroater hade framkommit att
Baresic var ansedd som en ”vildhjärna”, vars uttalanden och aktioner
mot den svenska regeringen och Olof Palme inneburit stor skada för
kroaterna i Sverige.
I den andra delen av promemorian presenteras relativt utförligt vad
Bengt Ö och Gunnar J kallat Baresic-hypotesen. I denna del utvecklas
det tänkbara motivet att Baresic känt sig orättvist behandlad av den
svenska regeringen, bl.a. eftersom han inte fått sitt straff tidsomvandlat
förrän efter flera försök och när han väl fick det utmynnade det i ett
ovanligt strängt straff, utvisningshot etc. Vidare redogörs för vissa hot
mot Olof Palme, t.ex. hade flera medinterner på Kalmaranstalten vittnat
om att Baresic, när han var placerad där, uttalat att han skulle se till att
man ”knackade in skallen på Olof Palme”. I denna del av promemorian
redogörs också för vad som framkommit beträffande två möten i
Göteborg i november 1985 respektive i januari 1986, då Baresic haft
veckoslutspermissioner. De hörda hade varit ytterst ovilliga att berätta
vad man talat om på mötena, men det hade framkommit att Baresics
frigivning och utvisningshotet mot honom diskuterats. Beträffande
Baresics uppträdande veckan före mordet hade personal på Täby-
anstalten berättat att Baresics hat mot Olof Palme växt dag för dag, att
han stundom varit i extas och excellerat i kraftfulla hotelser mot Olof
Palme och att han efter mordet verkat närmast uppspelt. Beträffande
resursfrågan bedömde Bengt Ö och Gunnar J att det inom Baresic-
organisationen eller i vänkretsen fanns såväl vilja som kraft att utföra
ett attentat av den kaliber som mordet på Olof Palme utgjorde. Denna
del av promemorian avslutas med följande bedömning:
Vår uppfattning är att Baresichypotesen vuxit i styrka och vi menar att
vidare åtgärder är ofrånkomliga. Vi har i denna skrift som dock får anses
tämligen översiktlig visat hållbart motiv och att resurser finns inom
Baresickretsen till ett dåd av detta slag. ---
I den tredje delen av promemorian redogörs närmare för vissa förhör
och andra utredningsåtgärder som företagits. Det sägs vidare: