wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/348

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


och han ansåg att Sverige och den svenska regeringen kunde likställas

med ”den sjunde jugoslaviska republiken”. Han hade emellertid rent

samvete då han varken ordnat, uppmanat till eller på annat sätt legat

bakom mordet på Olof Palme. Baresic medgav att han till Naif D säkert

sagt att Olof Palme kunde ”dra åt helvete”. Enligt Baresic skulle

kroaterna inte ha någonting att vinna på att utföra ett attentat mot Olof

Palme. Baresic berättade också att han via en TV-sändning strax efter

mordet fick kännedom om att två jugoslaver gripits på färjan mellan

Helsingborg och Helsingör. Han hade då blivit mycket rädd, eftersom

han insett att om männen var kroater och visade sig vara inblandade i

mordet, skulle han aldrig komma att släppas fri. För att försöka ta reda

på om männen verkligen var kroater hade han ringt en massa personer

runt om i världen.

Under 1988 fortsatte utredningen rörande Baresic. I november 1988

företog Bengt Ö och Gunnar J en tjänsteresa till dåvarande Väst-

tyskland för att närvara vid förhör med personer som kunde vara av

intresse för utredningen i denna del. I Västtyskland hölls ett knappt

tiotal förhör.

I mars 1990 upprättade Bengt Ö och Gunnar J en kort promemoria

benämnd ”Baresichypotesen-Kroatavsnittet”. I denna anges att Baresic

och/eller kroaterna hade mycket starka skäl till att vilja se Olof Palme

undanröjd och att denna motivbild var en av de mest bärkraftiga i hela

utredningen. Den slutsats som utredningsmännen drog av utrednings-

resultaten, främst det stora antalet hörda personer inom HDP och med

tanke på den utfästa belöningens storlek, var emellertid att det var

osannolikt att mordet på Olof Palme skulle ha regisserats av ledningen

inom HDP. Möjligen skulle någon eller några av Baresics trogna

anhängare självpåtaget ha kunnat utföra mordet i tron att Baresic då

inte skulle bli utlämnad till Jugoslavien. För det senare talade att

tidigare kroataktioner i Sverige visat sig inte vara frukten av någon

styrd planering utan snarare planerats och genomförts av ”vildhjärnor”.

Bengt Ö och Gunnar J föreslog därför att de fortsatta utredningsåt-

gärderna i ärendet skulle inrikta sig mer på enskilda individer.

Härefter har vissa kompletterande utredningsåtgärder vidtagits och

uppföljningar gjorts. Utredningen har emellertid inte lett till något mer

konkret resultat.

Särskilt om telefonavlyssningen av Miro Baresic och Täby-

anstalten

I februari 1989 publicerades en tidningsartikel, där det uppgavs att

regeringen tidigt efter mordet fattat beslut om telefonavlyssning av