och han ansåg att Sverige och den svenska regeringen kunde likställas
med ”den sjunde jugoslaviska republiken”. Han hade emellertid rent
samvete då han varken ordnat, uppmanat till eller på annat sätt legat
bakom mordet på Olof Palme. Baresic medgav att han till Naif D säkert
sagt att Olof Palme kunde ”dra åt helvete”. Enligt Baresic skulle
kroaterna inte ha någonting att vinna på att utföra ett attentat mot Olof
Palme. Baresic berättade också att han via en TV-sändning strax efter
mordet fick kännedom om att två jugoslaver gripits på färjan mellan
Helsingborg och Helsingör. Han hade då blivit mycket rädd, eftersom
han insett att om männen var kroater och visade sig vara inblandade i
mordet, skulle han aldrig komma att släppas fri. För att försöka ta reda
på om männen verkligen var kroater hade han ringt en massa personer
runt om i världen.
Under 1988 fortsatte utredningen rörande Baresic. I november 1988
företog Bengt Ö och Gunnar J en tjänsteresa till dåvarande Väst-
tyskland för att närvara vid förhör med personer som kunde vara av
intresse för utredningen i denna del. I Västtyskland hölls ett knappt
tiotal förhör.
I mars 1990 upprättade Bengt Ö och Gunnar J en kort promemoria
benämnd ”Baresichypotesen-Kroatavsnittet”. I denna anges att Baresic
och/eller kroaterna hade mycket starka skäl till att vilja se Olof Palme
undanröjd och att denna motivbild var en av de mest bärkraftiga i hela
utredningen. Den slutsats som utredningsmännen drog av utrednings-
resultaten, främst det stora antalet hörda personer inom HDP och med
tanke på den utfästa belöningens storlek, var emellertid att det var
osannolikt att mordet på Olof Palme skulle ha regisserats av ledningen
inom HDP. Möjligen skulle någon eller några av Baresics trogna
anhängare självpåtaget ha kunnat utföra mordet i tron att Baresic då
inte skulle bli utlämnad till Jugoslavien. För det senare talade att
tidigare kroataktioner i Sverige visat sig inte vara frukten av någon
styrd planering utan snarare planerats och genomförts av ”vildhjärnor”.
Bengt Ö och Gunnar J föreslog därför att de fortsatta utredningsåt-
gärderna i ärendet skulle inrikta sig mer på enskilda individer.
Härefter har vissa kompletterande utredningsåtgärder vidtagits och
uppföljningar gjorts. Utredningen har emellertid inte lett till något mer
konkret resultat.
Särskilt om telefonavlyssningen av Miro Baresic och Täby-
anstalten
I februari 1989 publicerades en tidningsartikel, där det uppgavs att
regeringen tidigt efter mordet fattat beslut om telefonavlyssning av