wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/349

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Baresic med motiveringen dels att en person i Baresics bekantskaps-

krets eventuellt befunnit sig i närheten av mordplatsen under kvällen då

mordet inträffade, dels att Baresic efter mordet ringt ovanligt många

telefonsamtal. Artikeln byggde på uppgifter som K.G. Svensson hade

lämnat inför riksdagens konstitutionsutskott (KU). K.G. Svensson hade

där berättat att han under söndagen efter mordet, den 2 mars 1986, hade

kontaktats av en polis vid säkerhetsavdelningen som begärt att Baresic

skulle telefonavlyssnas på Täbyanstalten. Ett sådant beslut kräver till-

stånd av domstol. Då K.G. Svensson emellertid inte funnit till-

stymmelse till misstanke mot Baresic som skulle kunna ligga till grund

för sådan framställan avslog han begäran. K.G. Svensson hade därefter

ringt upp säkerhetsavdelningens operative chef Per-Göran Näss och

meddelat denne sitt beslut. Per-Göran Näss hade accepterat detta och

berättat att initiativet kommit från Hans Holmérs spaningsledning.

Samma kväll hade någon i justitieministerns omgivning kontaktat K.G.

Svensson och meddelat att regeringen själv fattat beslut om telefon-

avlyssning av Baresic med stöd av en bestämmelse i lagen om krimi-

nalvård i anstalt. K.G. Svensson hade blivit mycket överraskad av

beslutet. Han hade aldrig hört att bestämmelsen skulle kunna användas

i det sammanhanget och han hade själv fått slå upp den för kontroll.

I anledning av dessa tidningsuppgifter tog utredningsmännen i

Baresic-ärendet kontakt med Hans Wranghult i början av mars 1989.

Hans Wranghult berättade följande. Han hade under eftermiddagen den

2 mars 1986 genom departementsrådet och observatören i spanings-

ledningen Klas Bergenstrand fått veta att ett möte satts ut hemma hos

justitieministern Sten Wickbom sent samma kväll. Syftet med mötet

var att försöka ta reda på om man kunde telefonavlyssna Baresic. Hans

Wranghult fick i uppgift av Hans Holmér att företräda polisledningen

vid mötet. Inför mötet kontaktade Hans Wranghult Christer Ekberg vid

säkerhetsavdelningen. Denne berättade att Baresic varit aktiv och ringt

många samtal efter mordet samt att man fått uppgift om att en person

med anknytning till Baresic setts på Sveavägen under mordkvällen.

Någon identitet på personen hade Christer Ekberg inte angett. Sent

under natten hade chefen för säkerhetspolisen Sven-Åke Hjälmroth

kontaktats. Denne hade bekräftat uppgifterna om personen på Svea-

vägen. Sten Wickbom hade därefter ringt upp fem-sex andra statsråd

och beslut hade på det sättet fattats om att Baresic skulle telefon-

avlyssnas.26

Utredningsmännen tog vid samma tid, dvs. i mars 1989, kontakt

med Christer Ekberg. Denne överlät åt kriminalkommissarien Arnfors

26 Formerna för detta beslut blev föremål för behandling i riksdagens konstitu-

tionsutskott, se 1988/89:KU.