ställning av 127 män. Bland dessa fanns många av de kurder med
PKK-anknytning som tilldragit sig utredningens intresse. En del, täm-
ligen vaga, igenkännanden som pekade mot kurder gjordes av fem vitt-
nen. Ingen av de i fotosammanställningen upptagna personerna med
PKK-bakgrund kunde dock bindas till biografen Grand under mord-
kvällen.
Inför det planerade tillslaget gjordes också under hösten 1986 en
relativt omfattande alibikontroll. Med stöd främst av de förhör som
hållits av rikskriminalen redan första månaden efter mordet upprättades
en sammanställning över tio personer som spaningsledningen bedömde
som intressanta. Dessa personer hade åberopat ca 65 personer som stöd
för sina uppgifter om var de befunnit sig vid tidpunkten för mordet på
Olof Palme. Av dessa var ett trettiotal inte förhörda när alibikontrollen
genomfördes.
Sammanställningen som gjordes innehåller uppspaltade vittnesupp-
gifter avseende tidpunkter, platser och annat av vikt för alibikontrollen,
sociogram m.m.
De uppgifter som lämnades gick isär något vad gällde platser och
tidpunkter, men inte mer än vad som kunde anses normalt vid uppgifts-
insamling av denna typ. Inga framsteg gjordes med att ”spräcka” något
föregivet alibi.
Operation Alfa
Sedan hösten 1986 hade en polisintendent som knutits till spanings-
ledningen haft i uppdrag att planera organisationen för den kommande
operationen. I början av september hade organisationen börjat ta form
och ca 240 poliser hade indelats i förhörs-, tillslags-, tekniker- och
specialstyrkor.
Under hela förberedelsefasen hade tillslaget fortlöpande diskuterats
av polisledningen och åklagarna. Polisens ursprungliga förteckning
över objekt som måste höras, borde höras och kunde höras upptog 138
personer. I början av oktober 1986 omfattade listan 98 namn.
Förundersökningsledningen förhöll sig kallsinnig till omfattningen
av tillslaget. Den ansåg att det inte fanns några mer konkreta bevis mot
PKK eller PKK-anhängare. Åklagarnas ståndpunkt var att det
visserligen fanns en ”bra” hotbild mot Olof Palme men att denna hot-
bild inte kunde länkas samman med den plats där mordet ägt rum. Man
”fick inte ned någon på Sveavägen”.
Hans Holmér å sin sida menade att man måste vara fantasifull. Han
ansåg sig känna igen mycket av PKK:s sätt att agera i mordet på Olof