wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/366

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ställning av 127 män. Bland dessa fanns många av de kurder med

PKK-anknytning som tilldragit sig utredningens intresse. En del, täm-

ligen vaga, igenkännanden som pekade mot kurder gjordes av fem vitt-

nen. Ingen av de i fotosammanställningen upptagna personerna med

PKK-bakgrund kunde dock bindas till biografen Grand under mord-

kvällen.

Inför det planerade tillslaget gjordes också under hösten 1986 en

relativt omfattande alibikontroll. Med stöd främst av de förhör som

hållits av rikskriminalen redan första månaden efter mordet upprättades

en sammanställning över tio personer som spaningsledningen bedömde

som intressanta. Dessa personer hade åberopat ca 65 personer som stöd

för sina uppgifter om var de befunnit sig vid tidpunkten för mordet på

Olof Palme. Av dessa var ett trettiotal inte förhörda när alibikontrollen

genomfördes.

Sammanställningen som gjordes innehåller uppspaltade vittnesupp-

gifter avseende tidpunkter, platser och annat av vikt för alibikontrollen,

sociogram m.m.

De uppgifter som lämnades gick isär något vad gällde platser och

tidpunkter, men inte mer än vad som kunde anses normalt vid uppgifts-

insamling av denna typ. Inga framsteg gjordes med att ”spräcka” något

föregivet alibi.

Operation Alfa

Sedan hösten 1986 hade en polisintendent som knutits till spanings-

ledningen haft i uppdrag att planera organisationen för den kommande

operationen. I början av september hade organisationen börjat ta form

och ca 240 poliser hade indelats i förhörs-, tillslags-, tekniker- och

specialstyrkor.

Under hela förberedelsefasen hade tillslaget fortlöpande diskuterats

av polisledningen och åklagarna. Polisens ursprungliga förteckning

över objekt som måste höras, borde höras och kunde höras upptog 138

personer. I början av oktober 1986 omfattade listan 98 namn.

Förundersökningsledningen förhöll sig kallsinnig till omfattningen

av tillslaget. Den ansåg att det inte fanns några mer konkreta bevis mot

PKK eller PKK-anhängare. Åklagarnas ståndpunkt var att det

visserligen fanns en ”bra” hotbild mot Olof Palme men att denna hot-

bild inte kunde länkas samman med den plats där mordet ägt rum. Man

”fick inte ned någon på Sveavägen”.

Hans Holmér å sin sida menade att man måste vara fantasifull. Han

ansåg sig känna igen mycket av PKK:s sätt att agera i mordet på Olof