Uppgiftslämnaren kom att kallas ”källa Peter”. Källa Peter be-
rättade att han fått indikationer på att PKK låg bakom mordet på Olof
Palme redan första månaden efter mordet. Denna information hade han
rapporterat till den danska polisen för vidarebefordran via den danska
säkerhetstjänsten till den svenska säkerhetspolisen. Eftersom Peter var
kurd kunde han röra sig fritt bland PKK-are. Vid ett tillfälle hade Peter
genom sina kontakter inom MIT kunnat hjälpa en släkting från ett 30-
årigt fängelsestraff för narkotikabrott. Släktingen, som var funktionär
inom PKK, hade tidigare sålt uppgifter om PKK till MIT. Peter
tillfrågades om det genom släktingen var möjligt att få fram uppgifter
om PKK:s eventuella inblandning i mordet på Olof Palme. Eftersom
släktingen stod i tacksamhetsskuld till honom trodde Peter att detta var
möjligt och han lovade därför att återkomma med besked.
I slutet av november 1986 meddelade den danska polisen att Peter
lyckats övertala släktingen att sälja uppgifter. För 100 000 tyska mark,
som skulle överlämnas till släktingens föräldrar i Turkiet, erbjöds
följande information:
− Ordern från PKK:s centralkommitté om mordet, i kodad form med
biläggande av kodnyckel.
− Uppgift om var vapnet var köpt och var det kunde återfinnas.
− Vem i Sverige som var med och planlade mordet.
− Vem i Sverige som hjälpte till med gärningen.
− Var gärningsmannen gömde sig före och efter mordet.
− Gärningsmannens identitet och foto.
Hans Holmér och Tommy Lindström underrättades samma dag. Det
beslöts att polisen skulle begära ett prov på det som skulle köpas. Detta
var dock, enligt Peter, inte möjligt. Han ombads då i stället att under-
söka om PKK för närvarande hade någon aktion på gång i Sverige.
Dagen därpå meddelade den danska polisen att Peter på nytt varit i
kontakt med släktingen, som omtalat att PKK planlade en aktion mot
en svensk minister. Den som utförde planläggningen var Hayri D, som
skulle befinna sig i Sverige, och den tänkte gärningsmannen var Hasan
G med kodnamnet Oktay.
Hans Holmér önskade göra en del kontroller av Peters person innan
han bestämde om affären skulle genomföras eller ej. Utrednings-
männen från rikskriminalen fick därför åka till Fredrikshamn och där, i
uppehållande syfte, fortsätta att förhandla med Peter.
I början av december 1986 gav Holmér klartecken till att affären
skulle genomföras. Genom en bankkontakt vid den danska polisen
ordnades 100 000 tyska mark fram samt, för att täcka Peters resekost-
nader, ytterligare 7000 tyska mark och 1000 danska kronor.