wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/37

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


teelsen gällde fler poliser och hade en allvarligare karaktär än vad som

blev känt för eller redovisades av polisstyrelsen.

Övriga delar av polisstyrelsens granskning

Det kan konstateras att en del av det som utreddes av polisstyrelsen och

som redovisats översiktligt ovan visade sig sakna substans. En del

annat utgör som enskildheter inte mycket att dra några växlar på.

Frågan är emellertid om man inte också måste lägga samman sjuttio-

talets företeelser – det i och för sig privata lyssnandet på nazistisk

marschmusik och tal av Hitler m.fl. – med klisterbilderna på EAP och

nidbilderna på Olof Palme, Lars Werners iakttagelse av svenska flaggor

på polisuniformer vid demonstrationsbevakning, fyndet av SS-hjälmen

samt det förhållandet att polisstyrelsen inte syntes kunna utesluta att

nazisthälsningar (”enskilda överdrifter”) fortfarande förekom. Något

klart belägg för högerextremism ger detta inte, men flera företeelser

som var för sig inte är så mycket att gå på, kan sammantagna

naturligtvis ge en tydligare bild.

Sammanfattning

Säkerhetspolisen hade vid tidpunkten för mordet information som

pekade mot ansatser till högerextremistisk opinionsbildning i

Stockholms poliskretsar. Vi utgår från att säkerhetspolisen hade och har

en relativt hög tröskel att passera innan information av detta slag

dokumenteras; informationen i sig ger ett vederhäftigt intryck, även om

den i alla enskildheter naturligtvis inte kan betraktas som belagd. De

uppgifter som fanns kan knappast avfärdas som bagatellartade; det har

ju uppenbarligen inte heller säkerhetspolisen gjort, med tanke på

vidtagna åtgärder, inklusive avrapporteringen till statsministern och två

justitieministrar.

I ärendena från åttiotalet – Norrmalmsutredningen, fallet Machnow

och Skeppsholmen-målet – framväxte ett mönster. Rötägg, tendenser

till övervåld och tvivelaktig människosyn förekom inom Stockholms-

polisen, men ledningen förmådde inte komma tillrätta med företeel-

serna. Detta mönster är tydligt också i utredningen om högerextremism

m m. Svårigheterna att med hjälp av granskning och rättsliga instanser

åstadkomma en förändring illustreras samtidigt tydligt. Det rättsliga

slutet på polisstyrelsens försök att göra sig av med polisman B torde ha

haft en kraftigt avkylande verkan på andra initiativ i liknande riktning.

Situationen synes samtidigt ohållbar. Vi frågar oss om rätt slutsatser

dragits av det ärendet och de granskningsåtgärder som företagits. Vår