sluten som gärningsman. Vid ett sammanträffande med Hasan G i
Tyskland kunde personal från rikskriminalen konstatera att han var
liten och späd och inte gav intryck av att vara längre än sin faktiska
längd. I sammanhanget kan noteras att turkiska myndigheter redan så
tidigt som den 11 mars 1986 hade informerat svenska myndigheter om
att några fångar i Elazigfängelset känt igen Hasan G då den första s.k.
fantombilden publicerades. De turkiska myndigheterna bifogade också
ett troligen retuscherat fotografi av Hasan G, som var påtagligt likt
fantombilden.
Vid ett besök som svenska utredningsmän gjorde på Bundes-
kriminalamt (BKA) i Meckenheim i juli 1990 framkom att en av utred-
ningsmännen där förhört Peter och lyckats visa att samtliga uppgifter
som Peter lämnat tidigare hade varit införda i turkisk press. Hasan G
var dessutom enligt BKA medlem i PKK:s centralkommitté och en
sådan utför aldrig några mord själv. Ismet D och Numan U, som enligt
Peter skulle ha delgivits ordern om att Olof Palme skulle mördas,
vistades enligt BKA inte i Europa vid denna tid. BKA, som väl kände
PKK och dess organisation, ansåg inte att källa Peter var trovärdig.
Peter har själv vidgått att han inte levererat de uppgifter som han
utlovat. Han har också sagt att han skulle försöka ordna med åter-
betalning, vilket han dock inte gjort. Några ansträngningar från svensk
sida att få tillbaka pengarna har, enligt vad som uppgivits från PU inte
gjorts.
Den s.k. analysgruppens arbete
Efter operation Alfa fortsatte säkerhetspolisen att arbeta med PKK-av-
snittet.
I mitten av februari 1987 påbörjade den s.k. analysgruppen vid
säkerhetspolisen sitt arbete. Gruppens uppgift var att undersöka om det
i materialet fanns personer, organisationer eller företeelser som kunde
påvisa att mordet på Olof Palme hade anknytning till PKK. Gruppen
bestod av fyra personer, som samtliga på ett eller annat sätt sedan
tidigare deltagit i mordutredningen.
Analysgruppen redovisade sina slutsatser i en 24-sidig promemoria i
juni 1987. Av denna framgår att gruppen redan från början hade
inställningen att det mest intressanta materialet i utredningen var det
som härrörde från telefonkontrollerna. Som nämnts ovan var nio
personer/linjer föremål för telefonkontroll under delar av tiden den 1
januari 1985 – 1 juni 1986, dvs. under tid som skulle kunna vara
intressant utifrån mordet på Olof Palme. Ganska snart under analys-
gruppens bearbetning av materialet stod det klart att de personer som