wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/379

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


samma år presenterade han PKK som huvudspåret.

1987-02-15 (måste avse 1987-02-05 ,vår anm.) beslutade regeringen att ledningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren.

I samband med att Holmér avgick i mars det året friställdes Per Jörlin och Per K som dennes livvakter.

Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod.

Buggningarna utfördes av FSG inom SÄK.

Jan Barrling hade i mars 1986 varit med vid diskussioner om vilka personer som skulle buggas.

Buggningarna upphörde i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare.

1987-02-05 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret.

I gruppen ingick Walter Kegö och Jan Barrling, vilka båda fortsatte att hålla en kontinuerlig kontakt med Holmér.

P. G. Näss tyckte att arbetet gick trögt i gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper, varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme.

Walter Kegö och Jan Barrling bad P. G. Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig negativ till åtgärden.

I slutet av november 1987 nämnde Jan Barrling för P. G. Näss att det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet - men P. G. Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt sidan.

I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades.

Ebbe Carlsson träffade Carl Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier.

Hans Holmér kontaktade Carl Lidbom och sade att Walter Kegö och Jan Barrling inte fick tillräckliga resurser för att utreda PKK-spåret.

Han redogjorde också för sin uppfattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till PKK.

Ebbe Carlsson bad Carl Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.

Carl Lidbom underrättade i december 1987 Nils Erik Åhmansson om motsättningarna inom SÄK.

1988-01-11 förklarade Walter Kegö och Jan Barrling för P. G. Näss att de ville ta in källa A till Sverige.

P. G. Näss blev upprörd och sade att om källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.

I syfte att sammanföra Nils Erik Åhmansson och Sune Sandström med Carl Lidbom inbjöd Ebbe Carlsson dem till middag 1988-01-13 .


Under middagen anmodades Nils Erik Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret.

Kort därpå träffades Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling, varvid de diskuterade PKK-spåret och P. G. Näss avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse.

1988-02-08 inledde P. G. Näss en föredragning om PKK för Nils Erik Åhmansson och Sune Sandström.

Walter Kegö och Jan Barrling var också närvarande.

Sedan P. G. Näss avlägsnat sig för andra ärenden fortsatte föredragningen av Jan Barrling.

Därvid klargjordes enligt Jan Barrling att information om källa A inhämtats genom buggning.

Som ett resultat av föredragningen sade Nils Erik Åhmansson till Sune Sandström att förstärka resurserna till utredningen om PKK.

Omkring 1988-02-10 anlände källa A till Sverige och förhördes av Walter Kegö och Jan Barrling.

Några dagar senare sade Nils Erik Åhmansson till Walter Kegö att