slutsats av den genomgång vi gjort är att det krävs förändringar vad
gäller de rättsliga möjligheterna att granska polismäns vandel och att
göra sig av med dem som visat sig uppenbart olämpliga.
4.2 Polisspårets hantering inom PU
4.2.1 Översikt
Redan de första dagarna efter mordet inflöt tips och aktualiserades
uppslag angående personer inom polisen som eventuellt kunde ha med
brottet att göra. Hans Holmér beslöt i ett tidigt skede – den 6 mars
1986, enligt vad Juristkommissionen fann utrett – att dessa polis-
ärenden skulle hanteras i särskild ordning, mer härom strax.
Vid sidan av polisärendena utreddes tips angående polisbilar som
rört sig i området kring mordplatsen och iakttagelser av walkie-talkies.
Dessa uppslag utreddes av våldsroteln vid Stockholmspolisen (se
Parlamentariska kommissionens skrivelse till regeringen den 21
december 1987, fogad som bilaga till dess betänkande, SOU 1988:18).
Någon särskild förundersökningsledning förekom inte för
polisärendenas del, utan de hörde i det hänseendet samman med den
övriga utredningen och förundersökningsledare var därmed Hans
Holmér. K.G. Svensson beslutade om tvångsmedel i ett polisärende
(polisman L) i mars. När Claes Zeime övertog förundersökningsled-
ningen vidtogs inga särskilda åtgärder i denna del av utredningen. I
september 1986 fick han en föredragning rörande samtliga polis-
ärenden. Per-Göran Näss har uppgivit att han uppfattade det så att
Claes Zeime tog över ledningen av förundersökningen successivt och
att ansvaret för polisärendena övergick till denne i augusti 1986.19
Själva ärendena synes ha legat kvar hos säkerhetspolisen fram till
april 1988, då kriminalinspektören Jan S överlämnade dem till PU. Det
rörde sig då enligt Jan S om uppskattningsvis 40-60 ärenden. Enligt
Hans Ölvebro var det fråga om 48 ärenden. De handlades fortsätt-
ningsvis på enheten för inre spaning. Den 1 juli 1990 bildades en
specialenhet. Där handlades polisärendena under fem år. Efter den 1
juli 1995 har de hanterats på samma sätt som övriga uppslag.
Sammanfattningsvis utreddes polisärendena alltså i särskild ordning
med biträde av säkerhetspolisen fram till strax efter det att Hans
Ölvebro tillträdde som spaningsledare. Därefter har de hanterats i själva
19 Samma uppgift lämnad av Hans Holmér enligt PK-minnesanteckningar nr
41.