Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/386

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU1999:88 s. 686 Enskilda uppslag

I frågan om Justitieministern lagt sig i spaningsledningens arbete skrev konstitutionsutskottet i utkastet från sommaren 1988 följande, vilketutskottet sedan vidhöll året därefter. (36)

Av utredningen framgår att justitieministern bedömt Ebbe Carlssons uppgifter och teorier om mordet vara av sådan karaktär att hon dagen efter sitt cirka nio timmar långa sammanträffande den 27 mars med Ebbe Carlsson och säpomännen Walter Kegö och Jan Barrling ansett sig böra informera statsministern och därefter ta kontakt med rikspolischefen.
Enligt utskottet förelåg det inget hinder från konstitutionella utgångspunkter mot att Anna-Greta Leijon genom hänvändelserna till spaningsledningen – rikspolischefen – ville förvissa sig om att de uppgifter hon erhållit från Ebbe Carlsson redan var eller blev kända för de myndigheter som har ansvaret för mordutredningen.
Däremot var hon mot bakgrund av såväl det konstitutionella regelsystemet som den ordning för bedrivande av förundersökning i brottmål som gäller enligt rättegångsbalken förhindrad att påverka mordutredningens inriktning och bedrivande i övrigt.
Det ankommer på förundersökningsledningen att helt självständigt bedöma sådana frågor.
Granskningen har emellertid visat att justitieministern på olika sätt inför rikspolischefen gett uttryck för att Ebbe Carlssons uppgifter kunde ha betydelse för mordutredningen.
Sålunda har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen uttalat att uppgifterna i fråga måste kontrolleras.
I vilken utsträckning Anna-Greta Leijons handlande påverkat spaningsledningen är svårt att bedöma.
Utskottet är emellertid av den uppfattningen att Anna-Greta enLeijons uttalanden knappast kan ses som någon obehörig påverkan.
Vid denna bedömning fäster utskottet särskilt avseende vid att det redan innan Anna-Greta Leijon fick kännedom om uppgifterna var Nils Erik Åhmanssons (dåvarande rikspolischefens, vår anm.) bestämda uppfattning att en kontroll borde ske och att denne inför utskottet inte påstått att någon obehörig påverkan förekommit.
Utskottet vill också peka på att Anna-Greta Leijon vid upprepade tillfällen strukit under att det var spaningsledningen som skulle ansvara för Ebbe Carlssons verksamhet.(37)


vis: ”Anna-Greta Leijon har genom att underteckna ett sådant brev brustit i den omsorg och noggrannhet som ålegat henne som statsråd. För detta kan hon inte undgå kritik.” (1988/89:KU 30 s. 103)

(36) 1988/89:KU 30 s. 56.

(37) I en reservation (m, fp, c och vpk) formulerades bedömningen på annat sätt.

Bl.a. uttalade reservanterna att Anna-Greta Leijon fick anses aktivt ha stött

Ebbe Carlssons reseverksamhet och att hennes förhållningssätt för rikspolis-

chefen måste ha framstått som ett stöd för Ebbe Carlssons teorier. ”Samman-

fattningvis” ansåg reservanterna ”att Anna-Greta Leijon inte kan undgå kritik i

nu berörda avseenden”. (1988/98:KU 30 s. 103)