wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/39

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


utredningen, varvid särskilda överväganden i någon mån styrt hante-

ringen.

Närmare om hanteringen under den första tiden

Vid Juristkommissionens avrapportering av brottsutredningen fram till

den 4 februari 1987 fanns ett trettiotal polisärenden i vilka den

utpekade polismannen hade kunnat identifieras. Samtliga dessa uppslag

synes då ha bedömts vara utredda.

Att polisärendena utreddes i särskild ordning innebar enligt

Juristkommissionen och Parlamentariska kommissionen att de

handlades vid säkerhetspolisen, där byråchefen Per-Göran Näss, som

också ingick i spaningsledningen, ansvarade för utredningen.20 Detta

torde allmänt ha uppfattas så att ärendena utreddes och bedömdes

självständigt av en instans som var avskild från utredningen i övrigt. Så

var det inte. Dessa ärenden låg under samma ledningsgrupps- och för-

undersökningsledningsansvar som alla andra utredningsuppslag. An-

svaret för hur polisärendena skulle hanteras låg ytterst hos Hans

Holmér; det var t.ex. denne som ytterst beslutade när ett uppslag var

färdigutrett.

Av det sagda framgår att hanteringen av polisärenden inte låter sig

beskrivas fullt så enkelt som att den sköttes av säkerhetspolisen. Det

första årets utredningsorganisation innebar i stället följande. Förunder-

sökningsledaren överlämnade polisärendena till byråchefen vid

säkerhetspolisen Per-Göran Näss. (Det bör påpekas att säkerhetspolisen

vid denna tid ålagts att bistå spaningsledningen och i så måtto var

underställd denna.) Per-Göran Näss tog ställning till behovet av

utredningsåtgärder. Eventuell utredning ombesörjdes av en kriminal-

inspektör vid säkerhetspolisen, Jan S, som hade avdelats för ändamålet.

Han anlitade i sin tur vid behov annan personal från säkerhetspolisen.

När utredningsåtgärderna var utförda bedömdes ärendet av Per-Göran

Näss, som slutbedömde det för säkerhetspolisens räkning. Därefter

föredrog han det för Hans Holmér.

Per-Göran Näss uppfattade gången så, att han hade att för

spaningsledningens räkning utreda förekommande polisärenden och

återrapportera dem dit21. Det var sedan spaningsledningen, där den

övergripande bilden av utredningsläget fanns, som hade att bedöma

20 SOU 1987:72 s. 73; Parlamentariska kommissionen skrivelse 87-12-21, åter-

given i SOU 1988:18 s. 216 ff.

21 Den tidigare Palmekommissionens utfrågning av Per-Göran Näss och Jan S

den 26 mars 1996.