wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/396

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Sven-Åke Hjälmroth och Holger Romander åtalades båda för olov-

lig avlyssning och myndighetsmissbruk i ett fall, p. 6, under påstående

att de ”sedan de senast någon dag i oktober eller november 1986 fått

kännedom om avlyssningen och att den utfördes av dem underställd

personal underlåtit att sätta stopp för den. Härigenom har de bägge

också åsidosatt vad som författningsenligt gällt för myndighetsut-

övningen. Underlåtenheten att inskrida har för de avlyssnade personer-

na medfört förfång som ej är ringa”.

Samtliga målsägande utom Halis I biträdde åtalet i de delar som var

och en berördes av, Remazan Y och Mehmet Y dock med den

inskränkningen att deras talan inte omfattade åtalet mot Romander.

Remazan Y, Mehmet Y och Mustafa Y yrkade att Per-Göran Näss och

Christer Ekberg i anslutning till p. 3 ovan skulle fällas till ansvar för

hemfridsbrott. Vidare yrkade Saliba och Salwa T, vilka gemensamt

ägde affären i p. 8, att Per-Göran Näss under denna punkt också skulle

dömas för olaga intrång i affären.

Tingsrätten höll huvudförhandling i målet under tiden den 3

september – 29 november 1990. Ansvarig åklagare i målet var den

nuvarande förundersökningsledaren, chefsåklagaren Jan Danielsson.

Under huvudförhandlingen hördes ca 60 vittnen.

Under handläggningen i tingsrätten uppstod särskilda problem

eftersom en stor del av materialet i målet omfattades av kvalificerad

sekretess. Normalt sett skall parterna i ett mål alltid ha rätt att ta del av

allt material, men i detta fall beslöt tingsrätten och senare också

hovrätten att målsägandena endast fick ta del av materialet i begränsad

omfattning. Dessa beslut kom sedermera att kritiseras av JO.42 De

uppgifter som sekretessbelades rörde organisation och arbetsmetoder

inom säkerhetspolisen och dennas internationella samarbete. Vidare

sekretesskyddades namnen på en stor del av vittnena i målet – detta

gällde olika befattningshavare inom säkerhetspolisen . Dessa personer

erhöll i stället en kodbeteckning. Kodnyckeln sekretessbelades.

Såväl Per-Göran Näss som Hans Holmér vägrade under huvud-

förhandlingen att medverka vid förhör. Deras inställningar motiverades

med att de, när målsägandena var närvarande i salen, inte ville lämna

uppgifter i saken som kunde skada rikets säkerhet och – för Hans

Holmérs del – även den fortsatta utredningen om mordet på Olof

Palme. Åklagaren föredrog därför i stället vad Per-Göran Näss och

Hans Holmér sagt i förhör under förundersökningen. Därvid framkom

att Per-Göran Näss berättat bl.a. att han efter mordet på Olof Palme

deltog i spaningsledningen och då var underställd Hans Holmér, att

diskussioner förekommit om att använda sig av buggning i spanings-

42 JO:s ämbetsberättelse 1995/96 s. 29 ff.