sett ser vi det inte som vår uppgift att kritisera berörda myndigheter för
att de eventuellt gjort för mycket i sin strävan att nå ett utrednings-
resultat. Däremot kan det i vissa sammanhang finnas skäl att fråga sig
om utredningsåtgärderna gått för långt, i den betydelsen att något
skyddsvärt intresse äventyrats av vidtagna åtgärder. Utredningen avse-
ende Viktor G är ett av de uppslag som reser frågor av det slaget.
Den första delen av utredningen – dvs. utredningen fram till den 16
maj 1986 – har tidigare varit föremål för viss granskning av JK och den
har behandlats av tidigare kommissioner (se kapitel 1). Den första
delen av utredningen och de kontroverser den orsakade har emellertid
betydelse för hur den andra delen av utredningen skall bedömas. Det
finns dessutom omständigheter från denna tid som vid en granskning i
dag framstår i tydligare dager. Det finns därför skäl för oss att anlägga
vissa synpunkter även på den delen av utredningen, trots att den alltså
redan varit föremål för viss granskning.
En av de saker som uppmärksammades vid den tidigare gransk-
ningen är hur den inledande utredningen angående Viktor G hante-
rades. Den person som fungerade som förhörsledare vid de omfattande
och viktiga förhören med Viktor G utsattes sedermera för allvarlig
kritik av såväl åklagarna (K.G. Svensson och Claes Zeime) som JK. I
en utfrågning inför Juristkommissionen den 10 november 1986 yttrade
den dåvarande förundersökningsledaren Claes Zeime enligt Juristkom-
missionens referat följande (utredningsmannen benämns i citaten
utredningsman V):
Till förhörsledare hade utsetts en utredningsman V. Detta ansåg Zeime vara
mycket anmärkningsvärt, eftersom utredningsman V har ett välkänt dåligt
renommé som förhörsledare. Han är dessutom föremål för en undersökning
för att ha fört in osanna uppgifter i ett förundersökningsprotokoll rörande
ett annat mord. (---) Utredningsman V är numera avkopplad från utred-
ningen rörande mordet på Olof Palme, men kallar trots detta personer till
förhör angående 33-åringen (Viktor G, vår anm.). ”Ingen kan få stopp på
honom”.
Förhören med 33-åringen ”gick snett”. En viktig orsak härtill var den
dåliga förhörsledaren. 33-åringen fick aldrig lämna några riktiga uppgifter.
Enligt Zeime borde ett riktigt slutförhör ha kommit till stånd.
I vårt arbete har en del ytterligare framkommit. I en promemoria från
1995 av internutredningsgruppen vid polismyndigheten i det distrikt
där utredningsman V tidigare arbetade beskrivs dennes tjänstgöring.44
44 Promemorian har upprättats efter förfrågningar från den tidigare Palme-
kommissionen.