wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/408

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Dessa uppgifter bekräftar att de omständigheter som gjorde den

aktuelle utredningsmannen olämplig var kända inom utrednings-

organisationen. Hur det kommer sig att han likväl anförtroddes upp-

giften att hålla förhör i Viktor G-delen har vi inte kunnat utröna.

Utredningen utsatte sig i alla händelser härmed för risken att dess

arbete skulle kunna misstänkliggöras. Den öppnade sig i praktiken för

beskyllningar om att utredningen ”riggades”, eftersom det var hand-

lingar av sådant slag som den aktuelle utredningsmannen sedan tidigare

gjort sig omtalad för. Utvecklingen kom sedan att visa att hans

agerande som förhörsledare för Viktor G allvarligt kunde ifrågasättas.

De utredningsåtgärder han ansvarade för kritiserades sedermera av för-

undersökningsledaren K.G. Svensson, som inför Juristkommissionen

förklarade att han försökte få vederbörande utbytt, eftersom han inte

”för det minsta” kunde lita på dennes objektivitet.45 Av vad K.G.

Svensson sammantaget anfört i denna sak framgår att han ansåg sig ha

blivit vilseledd av polisen beträffande misstankarna mot Viktor G.

I Juristkommissionens betänkande beskrivs att K.G. Svensson vid

ett sammanträffande med Hans Holmér och Hans Wranghult utanför

polishuset den 1 april 1986 försökte förmå polisledningen att skilja

utredningsmannen från ärendet. Detta vann dock inte gehör, utan denne

fick fortsätta att arbeta med utredningen avseende Viktor G.46

I den mån polisledningen inte redan tidigare övervägt utrednings-

mannens lämplighet, hade det funnits anledning att göra det efter det

som utspann sig i anslutning till dennes insatser i utredningen och i

synnerhet sedan saken påpekats av förundersökningsledaren. Medan

det framstår som anmärkningsvärt att utredningsman V överhuvudtaget

45 Juristkommissionens utfrågning med K.G. Svensson den 7 januari 1987.

46 SOU 1987:72 s. 57

Han hade under sin tid som chef för narkotikaroteln ett mycket gott sam-

arbete med polisen i Helsingborgs pd. Genom de kontakter som han då

knöt fick han vissa upplysningar rörande utredningsman V dvs man

varnade helt enkelt för den mannen. Detta skedde i anslutning till att

utredningsman V sökte anställning vid polisen i Stockholm. E (Eriksson,

vår anm.) tog därvid kontakt med Wranghult och polisintendenten Torsten

Jönsson och informerade dessa om vad som upplysts beträffande utred-

ningsman V. I och med att utredningsman V senare fick anställning i

Stockholm var det tal om att placera honom på narkotikaroteln. E vägrade

emellertid att ta emot honom. Utredningsman V placerades då på vålds-

roteln. E informerade därvid Linder om vad som hade upplysts om utred-

ningsman V. Denna information från E:s sida lämnades således lång tid

innan mordet på Olof Palme.