Dessa uppgifter bekräftar att de omständigheter som gjorde den
aktuelle utredningsmannen olämplig var kända inom utrednings-
organisationen. Hur det kommer sig att han likväl anförtroddes upp-
giften att hålla förhör i Viktor G-delen har vi inte kunnat utröna.
Utredningen utsatte sig i alla händelser härmed för risken att dess
arbete skulle kunna misstänkliggöras. Den öppnade sig i praktiken för
beskyllningar om att utredningen ”riggades”, eftersom det var hand-
lingar av sådant slag som den aktuelle utredningsmannen sedan tidigare
gjort sig omtalad för. Utvecklingen kom sedan att visa att hans
agerande som förhörsledare för Viktor G allvarligt kunde ifrågasättas.
De utredningsåtgärder han ansvarade för kritiserades sedermera av för-
undersökningsledaren K.G. Svensson, som inför Juristkommissionen
förklarade att han försökte få vederbörande utbytt, eftersom han inte
”för det minsta” kunde lita på dennes objektivitet.45 Av vad K.G.
Svensson sammantaget anfört i denna sak framgår att han ansåg sig ha
blivit vilseledd av polisen beträffande misstankarna mot Viktor G.
I Juristkommissionens betänkande beskrivs att K.G. Svensson vid
ett sammanträffande med Hans Holmér och Hans Wranghult utanför
polishuset den 1 april 1986 försökte förmå polisledningen att skilja
utredningsmannen från ärendet. Detta vann dock inte gehör, utan denne
fick fortsätta att arbeta med utredningen avseende Viktor G.46
I den mån polisledningen inte redan tidigare övervägt utrednings-
mannens lämplighet, hade det funnits anledning att göra det efter det
som utspann sig i anslutning till dennes insatser i utredningen och i
synnerhet sedan saken påpekats av förundersökningsledaren. Medan
det framstår som anmärkningsvärt att utredningsman V överhuvudtaget
45 Juristkommissionens utfrågning med K.G. Svensson den 7 januari 1987.
46 SOU 1987:72 s. 57
Han hade under sin tid som chef för narkotikaroteln ett mycket gott sam-
arbete med polisen i Helsingborgs pd. Genom de kontakter som han då
knöt fick han vissa upplysningar rörande utredningsman V dvs man
varnade helt enkelt för den mannen. Detta skedde i anslutning till att
utredningsman V sökte anställning vid polisen i Stockholm. E (Eriksson,
vår anm.) tog därvid kontakt med Wranghult och polisintendenten Torsten
Jönsson och informerade dessa om vad som upplysts beträffande utred-
ningsman V. I och med att utredningsman V senare fick anställning i
Stockholm var det tal om att placera honom på narkotikaroteln. E vägrade
emellertid att ta emot honom. Utredningsman V placerades då på vålds-
roteln. E informerade därvid Linder om vad som hade upplysts om utred-
ningsman V. Denna information från E:s sida lämnades således lång tid
innan mordet på Olof Palme.