wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/409

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


fick utredningsuppgifter i ärendet, ter det sig än märkligare att han fick

vara kvar efter det att han i ärendet dokumenterat sin olämplighet.

Den enda förklaring vi kan se till att utredningsmannen anlitades i

ärendet är att de allmänna krav som ställdes på professionalism inom

kriminalpolisen inte var högre än att han, trots sina brister, kunde

anlitas lika väl som någon annan utredare, dvs. att de kompetenskrav

som ställdes på en utredningsman inom Stockholmspolisen inte var

högre än så och att de fel han tidigare i sin karriär begått mer sågs som

utslag av ”överambition” än som oförenligt med den polisiära upp-

giften. Det kan naturligtvis finnas andra förklaringar, men det bör

påpekas att vi inte sett några tecken på att man från polisens sida sär-

skilt valde ut denne utredningsman för att nå ett visst utrednings-

resultat.

Förklaringen till att utredningsmannen inte skildes från ärendet

sedan han visat vad han gick för kan mycket väl vara att kravet härpå

från polisens sida kom från fel håll, dvs. från förundersöknings-

ledningen/åklagaren. Det finns som framgått av de tidigare kommis-

sionernas granskning och vår redogörelse i kapitel 1 många exempel på

att polisledningen demonstrativt ignorerade önskemål från åklagarhåll.

I detta fall gjorde polisledningen alltså detta trots att man själv måste ha

gjort samma bedömning som åklagaren avseende utredningsmannens

insatser, som ju var uppenbart oförenliga med professionellt polis-

arbete.

Som vi tolkar skeendet bidrog denne utredningsmans bristande

professionalism till att, som det skulle visa sig, ogrundade misstankar

kom att riktas mot Viktor G. Det fanns visserligen skäl att noga utreda

uppgifterna angående Viktor G, men det var de tvivelaktiga åtgärderna

från utredningsmannens sida som låg till grund för anhållandet av

Viktor G och den häktningsframställning som ingavs. Styrkan i de

misstankar detta föranledde var något som Viktor G sedan kom att få

lida av och leva med. Enligt det pressmeddelande K.G. Svensson lät

publicera när han lade ned förundersökningen mot Viktor G ansåg han

således att denne hade utsatts för ”en rättskränkning av allvarlig be-

skaffenhet”. Vi delar den bedömningen. Vi anser det därvid anmärk-

ningsvärt att det aldrig skett någon utvärdering inom polisen av vad det

var som gick fel i denna hantering.

Den andra delen av utredningen mot Viktor G – efter den 16 maj 1986

– är inte lika väl känd. Uppgifterna kring Viktor G och vad denne

gjorde mordkvällen etc. var inför denna andra utredningsomgång redan

utredda. Förundersökningen mot honom hade lagts ned; åklagarens be-

dömning innebar i praktiken att Viktor G hade alibi, om än icke ett

vattentätt sådant. Mot den bakgrunden finns det anledning till eftertänk-