polisärendena, eftersom de utreddes en bit bort. Från effektivitets-
synpunkt var den valda modellen alltså inte optimal.
Hur Per-Göran Näss såg på uppgiften framgår av följande passus ur
utfrågningen:24
Hans Holmér har i kontakter med den tidigare Palmekommissionens
ordförande och sekretariat bekräftat Per-Göran Näss’ uppgift att det var
han själv som fattade beslut även i polisärendena.25 Per-Göran Näss
fick ärendena den reguljära vägen, utredde dem med hjälp av sina
tjänstemän vid säkerhetspolisen och föredrog dem sedan för Hans
Holmér, som tog ställning till den fortsatta handläggningen. Föredrag-
ningarna ägde rum ungefär en gång i veckan. Hans Holmér uppgav
vidare att utredningen av polisärendena alltid och oavsett ingångs-
tipsets innehåll tog sikte på alibikontroll. Ledningsgruppen diskuterade
under Hans Holmérs tid inte möjligheten av en konspiration inom
polisen.
I säkerhetspolisens material finns en redogörelse för polisärendenas
hantering. Den har upprättats av Jan S. Den bekräftar i huvudsak det
som framkommit enligt ovan, dock med den nyansen, att säkerhets-
polisens roll enligt denna redogörelse framstår som mer självständig, än
vad den gjort i den tidigare Palmekommissionens utfrågning med Per-
Göran Näss och Jan S. Redogörelsen är daterad i juni 1994 och har
följande lydelse:
Promemoria avseende Rikspolisstyrelsens Säkerhetsavdelning (RPS/SÄK),
dvs. nuvarande Säpo, utredning av inkomna Spaningsuppslag omkring
polismän i mordutredningen gällande dåvarande statsministern Olof Palme.
24 Den tidigare Palmekommissionens utfrågning med Per-Göran Näss den 26
mars 1996.
25 PK-minnesanteckningar nr 41.
Fråga: Kan man säga att den lilla gruppen inom Säpo arbetade som en
parallell mordutredning?
Svar: Nej, långt därifrån. Vi sysslade med att handlägga dom tips vi fick in,
göra dom utredningsåtgärder vi bedömde vara möjliga och nödvändiga för
att se om det fanns någon möjlighet att komma vidare med tipset eller ej.
När vi kom fram till den nivån, då måste det tillbaks till huvudpotten så att
säga, för att syresättas, för att vi kom inte längre. – Om vi hade fått ett kon-
kret uppdrag, exempelvis nu ska ni som säkerhetsavdelning utreda möjlig-
heten av att det inom svensk polis finns en organisation eller en samman-
slutning som kan ha konspirerat för att exempelvis rikta sig mot landets
statsminister, då hade det varit ett uppdrag. Då hade vi bedrivit en parallell
utredning, så att säga.