wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/412

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


PKK

Det råder ingen tvekan om att misstanken att PKK skulle kunna ha haft

med mordet att göra är grundligt utredd och att det nu inte är aktuellt

med några ytterligare utredningsåtärder.

Som framgått av redogörelsen för PKK-avsnittet aktualiserades

tanken på att PKK kunde ha med mordet att göra omgående i utred-

ningen. Redan de första veckorna hölls mot den bakgrunden ett stort

antal förhör och det gjordes även en husrannsakan i en PKK-lokal, var-

vid personer medtogs till förhör. ”PKK-spåret” fanns alltså med i

utredningen från första början och det växte sedermera till att bli det

s.k. huvudspåret.

Liksom beträffande andra ”spår” med internationell anknytning

måste utredningen mot PKK betraktas från såväl abstrakt motivsyn-

punkt som konkret gärningssynpunkt. I det första hänseendet riktas

intresset mot motiv, möjlighet och medel medan det i det andra

hänseendet riktas mot konkreta tecken i tid och rum på att i detta fall

organisationen PKK kan ha haft med gärningen att skaffa.

Den mot PKK inriktade utredningen har utgått från att organisa-

tionen kan ha haft ett motiv att angripa den svenske statsministern. Det

grundläggande ställningstagandet, som torde ha föranlett redan de

inledande åtgärderna, är att PKK i Sverige hade varit utsatt för rättsliga

åtgärder som av organisationen måste ha uppfattats som negativa och

mycket besvärande, nämligen det faktum att organisationen ”terrorist-

stämplats” och att ett antal av dess företrädare i landet hade belagts

med s.k. kommunarrest. PKK hade även kommit att betraktas som an-

svarigt för två i Sverige begångna mord på avhoppade PKK-med-

lemmar. Vidare hade PKK:s ledare Öcalan sökt visum till Sverige men

förvägrats detta. Dessa senare förhållanden följde dock normala rätts-

liga rutiner, medan terroriststämpeln och kommunarresten, som var av

en mer extraordinär karaktär, av PKK kunde uppfattas som riktade mot

just den organisationen. Utredningen kring dessa förhållanden, hur

PKK agerat tidigare och i andra sammanhang, vilka möjligheter man

haft att utföra ett attentat av detta slag etc. fördjupades successivt. Det

finns skäl att anta att en betydande kunskap byggdes upp. Mot detta

finns inget att invända; uppslaget som sådant förtjänade en utredning

med denna inriktning. Därmed inte sagt att resursanvändningen så som

den utvecklades var rimlig – det var den uppenbarligen inte – men

ansatsen var riktig.

Resultatet av den motivrelaterade delen av utredningen tycks ha

varit att misstankarna mot PKK successivt stärktes. Det kan ifrågasättas

om de verkligen gjorde det. Det ter sig för oss som att PKK:s motiv för

att begå ett attentat mot Olof Palme står att finna i de omständigheter