wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/413

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


som redan från början var kända och föranledde de inledande

åtgärderna. Det kan också ifrågasättas om PU i tillräcklig grad beaktade

de motindikationer som finns. Även om det är lätt att se att organisa-

tionen PKK skulle kunna uppfatta sig som illa behandlad av den

svenska staten, framstår ett attentat mot en respekterad ledare i en

demokratisk och till den kurdiska saken jämförelsevis vänligt sinnad

stat inte som logiskt. Det skulle, om dess bakgrund blivit känd, inte

gynna PKK:s sak, såvitt framgått. Om avsikten varit att hemlighålla

PKK:s roll i ett sådant attentat är det lika svårt att se logiken; behand-

lingen av PKK i Sverige var inte ett verk av Olof Palme personligen

och det kan inte ha funnits något skäl för organisationens företrädare att

tro att ett byte av statsminister skulle innebära att den svenska staten

ändrade inställning till PKK. Dessutom finns den tidigt resta invänd-

ningen att PKK visserligen legat bakom flera mord, men dessa hade i

huvudsak ägt rum inom den egna kretsen; attentat av det här slaget

skulle ha inneburit något nytt för PKK. Överväganden av detta slag

ändrar inte det förhållandet att PKK var intressant för mordutredningen,

men de borde varit ägnade att ge misstankarna mot PKK andra

proportioner än de kom att få. Det är också anmärkningsvärt att den

misstänkta desinformation som förekom inte mottogs mer kritiskt (jfr

avsnittet om ”källa Peter”).

Motivsidan är i alla händelser väl utredd i detta uppslag. En vanlig

invändning från PU:s sida när tänkbara motiv för mordet på Olof Palme

diskuteras – t.ex. i anslutning till uppslag som Sydafrika eller Bofors –

är att det förvisso finns intressanta motiv att begrunda och analysera,

men att detta inte tjänar så mycket till ”så länge man inte kan koppla

det till händelserna på Sveavägen”. I många uppslag har PU uppen-

barligen följt den tågordningen att ett uppslag inte är värt att ta i tu med

på allvar förrän det kan kopplas till mordet i tid och rum. Beträffande

PKK finns i det hänseendet följande att anteckna.

För det första finns informationen från telefonavlyssningen av PKK-

medlemmar m.fl. där de s.k. bröllopssamtalen ingår, liksom de s.k.

aggressionssamtalen. Dessa samtal utgör ett tecken i tiden på att PKK

kan ha haft med mordet att göra. Bröllopssamtalen är som framgått

svårtolkade och bl.a. det faktum att de förekommit även efter mordet

talar för att de kan ha syftat på andra ting än statsministermordet.

Aggressionssamtalen har inte bedömts komma från personer kapabla

att genomföra ett statsministermord. I bägge hänseendena synes det

dock ha funnits god anledning att ta informationen på allvar och beakta

den inom mordutredningen. För det andra finns uppgifterna från tipsa-

ren Seppo A. De gällde huvudsakligen vapen. De togs med rätta på

allvar och utreddes, men kan numera betraktas som ointressanta för

utredningen. Härutöver finns en hel del spekulationer som framförts i