parallellt med att den sydafrikanska staten via den s.k. Sanningskom-
missionens verksamhet kunde påbörja sin egen uppgörelse med det
förflutna, vilket ter sig som en naturlig och även lämplig tidpunkt i
sammanhanget, bl.a. fanns som framgått svensk polis representerad i
Sanningskommissionens utredningsorganisation. Samtidigt måste det
påpekas att förloppet är en tydlig illustration till PU:s reaktiva
arbetssätt. Det som utlöste insatsen var ju inte att tiderna hade för-
ändrats och därmed förutsättningarna för utredningsinsatser, utan det
förhållandet att Eugene de Kock lämnade uppgifter av intresse, upp-
gifter vars mediala genomslag var sådant att PU vare sig man ville det
eller inte tvingades agera. (Det fanns i och för sig ett visst pågående
arbete angående Boris E:s uppgifter, men intensiteten i detta kan inte
jämföras med det pådrag de Kocks uppgifter föranledde.)
Inledningsvis, de första åren, har de enskilda uppslagen i Sydafrika-
avsnittet just inte utretts alls, medan de som inkommit under senare år
hanterats normalt. – Trots flera konkreta uppslag angående ”W” redan
månaderna efter mordet och trots att tipsläsaren antecknat högsta
prioritet (”Pri: 3”) på ett av tipsen synes inga åtgärder ha vidtagits. ”W”
är exempel på ett uppslag som utretts alldeles för sent och som helt
enkelt tycks ha slarvats bort de första åren. Först från 1988 finns spår
av en aktiv utredningsinsats i form av den promemoria som redovisats
ovan. 1990-1991 synes uppslaget ha diskuterats, dock utan att någon
ytterligare åtgärd vidtogs. Förutom att säkerhetspolisen upprättat en
handling rörande ”W” 1993 var det inte förrän efter det att ”Syd-
afrikaspåret” blivit aktuellt hösten 1996 som PU försökte ta tag i
uppslaget igen. Utredningen ledde på sitt sätt inte någon vart, eftersom
”W” inte ville låta sig höras. De uppgifter som framkom i förening med
det som tidigare var känt synes dock räcka för slutsatsen att inga
ytterligare åtgärder är påkallade i dagsläget. – Det detaljerade tips som
lämnades av Svenska Dagbladets journalister inför tidningens publice-
ring den 27 maj 1987 – ”Svenska Dagbladets scenario” – har av
dokumentationen att döma endast föranlett sporadiska åtgärder innan
”Sydafrikaspåret” blev aktuellt hösten 1996. – Hanteringen av upp-
gifterna från Boris E föranleder inga synpunkter från vår sida; de
aktualiserades ju först 1994 och följdes därefter upp så gott det gick,
med tanke på att källan fram till september 1996 var helt anonym för
PU. Såväl Hans Ölvebro som Jan Danielsson har med emfas uppgivit
att de kommit att betrakta uppgiftslämnaren Riian S som en s.k. infor-
mationssvindlare. Vi ser ingen anledning att ifrågasätta den bedöm-
ningen. – Uppslaget angående ”N” innehåller intressanta uppgifter. De
inkom emellertid mycket sent, 1997, och utreddes sedan. Även om det
finns obesvarade frågor som hänger kvar är det svårt att se hur
utredningsarbetet skulle kunna föras vidare.