wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/419

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


parallellt med att den sydafrikanska staten via den s.k. Sanningskom-

missionens verksamhet kunde påbörja sin egen uppgörelse med det

förflutna, vilket ter sig som en naturlig och även lämplig tidpunkt i

sammanhanget, bl.a. fanns som framgått svensk polis representerad i

Sanningskommissionens utredningsorganisation. Samtidigt måste det

påpekas att förloppet är en tydlig illustration till PU:s reaktiva

arbetssätt. Det som utlöste insatsen var ju inte att tiderna hade för-

ändrats och därmed förutsättningarna för utredningsinsatser, utan det

förhållandet att Eugene de Kock lämnade uppgifter av intresse, upp-

gifter vars mediala genomslag var sådant att PU vare sig man ville det

eller inte tvingades agera. (Det fanns i och för sig ett visst pågående

arbete angående Boris E:s uppgifter, men intensiteten i detta kan inte

jämföras med det pådrag de Kocks uppgifter föranledde.)

Inledningsvis, de första åren, har de enskilda uppslagen i Sydafrika-

avsnittet just inte utretts alls, medan de som inkommit under senare år

hanterats normalt. – Trots flera konkreta uppslag angående ”W” redan

månaderna efter mordet och trots att tipsläsaren antecknat högsta

prioritet (”Pri: 3”) på ett av tipsen synes inga åtgärder ha vidtagits. ”W”

är exempel på ett uppslag som utretts alldeles för sent och som helt

enkelt tycks ha slarvats bort de första åren. Först från 1988 finns spår

av en aktiv utredningsinsats i form av den promemoria som redovisats

ovan. 1990-1991 synes uppslaget ha diskuterats, dock utan att någon

ytterligare åtgärd vidtogs. Förutom att säkerhetspolisen upprättat en

handling rörande ”W” 1993 var det inte förrän efter det att ”Syd-

afrikaspåret” blivit aktuellt hösten 1996 som PU försökte ta tag i

uppslaget igen. Utredningen ledde på sitt sätt inte någon vart, eftersom

”W” inte ville låta sig höras. De uppgifter som framkom i förening med

det som tidigare var känt synes dock räcka för slutsatsen att inga

ytterligare åtgärder är påkallade i dagsläget. – Det detaljerade tips som

lämnades av Svenska Dagbladets journalister inför tidningens publice-

ring den 27 maj 1987 – ”Svenska Dagbladets scenario” – har av

dokumentationen att döma endast föranlett sporadiska åtgärder innan

”Sydafrikaspåret” blev aktuellt hösten 1996. – Hanteringen av upp-

gifterna från Boris E föranleder inga synpunkter från vår sida; de

aktualiserades ju först 1994 och följdes därefter upp så gott det gick,

med tanke på att källan fram till september 1996 var helt anonym för

PU. Såväl Hans Ölvebro som Jan Danielsson har med emfas uppgivit

att de kommit att betrakta uppgiftslämnaren Riian S som en s.k. infor-

mationssvindlare. Vi ser ingen anledning att ifrågasätta den bedöm-

ningen. – Uppslaget angående ”N” innehåller intressanta uppgifter. De

inkom emellertid mycket sent, 1997, och utreddes sedan. Även om det

finns obesvarade frågor som hänger kvar är det svårt att se hur

utredningsarbetet skulle kunna föras vidare.