wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/42

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Kort efter mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 utsågs

undertecknad av Säpos dåvarande ledning till den ansvarige för utred-

ningarna omkring spaningstips gällande polismän och detta med hjälp av

ett antal utredningsmän. Chef och ytterst ansvarig för utredningarna vid

Säpos ledning, var dåvarande byråchefen P-G Näss, som i sin tur fick ären-

den för utredningen direkt, eller indirekt, från chefen för mordutredningen,

dvs. länspolismästaren Hans Holmér. Även om förundersökningsledar-

skapet växlade mellan olika personer, var dessa:

1. Länspolismästare Hans Holmér

2. Chefsåklagare K-G Svensson

3. Överåklagare Claes Zeime eller

4. Riksåklagarens särskilda åklagare i form av Axel Morath och Jörgen

Almblad

Under min utredningsverksamhet hade jag direktkontakt endast med

Zeime, Morath och Almblad i deras egenskap av förundersökningsledare.

All övrig kontakt med förundersökningsledare gick via byråchefen P-G

Näss. I sammanhanget kan det dock nämnas, att det från tid till annan var

mycket svårt att få ett konkret svar på frågan vem som faktiskt var för-

undersökningsledare och ansvarig för förundersökningen omkring mordet!

I takt med att undertecknad och medarbetarna utredde de inkomna

spaningstipsen fram till en punkt då ärendet enligt min och byråchefen P-G

Näss’ bedömning för ögonblicket var färdigutrett, påtecknade Näss ett

sådant beslut varefter det enskilda ärendet via undertecknad vidaresändes

till ”Palmegruppen” (PaUL Johansson m.fl.) för arkivering och eventuell

ytterligare registrering. Det innebar alltså i klartext att jag aldrig ”låg på”

färdigutredda ärenden inom Säpo. På så sätt minskade kontinuerligt antalet

ärenden som skulle utredas, även om givetvis nya ärenden hela tiden

tillkom i form av Spaningsuppslag.

På grund av att det tämligen snart framstod som uppenbart, att antalet

Spaningsuppslag för utredning skulle bli rätt stort och inte ens till antalet

kunde överblickas för framtiden, ifrågasatte undertecknad visavi byråchef

P-G Näss om det inte var lämpligt med någon form av diarieföring vid

Säpo av de ärenden som utreddes vid avdelningen omkring mordet. På

grund av att ärendena redan diarieförts som spaningstips i förundersök-

ningen och endast överlämnats till Säpo för vissa utredningsåtgärder utan

arkivering, ansågs någon ytterligare diarieföring inte nödvändig. Av rent

praktiska skäl, dvs. med tanke på omständigheten att undertecknad

personligen till och från fick förfrågningar omkring de enskilda ärendena,

lät jag upprätta ett slags kombinerat diarium och minnesanteckningar

genom anteckningar på registerkort av varje inkommande/utgående ärende.

På så sätt kunde de uppgifter lämnas omkring bland annat ärendets

ankomstdag, diarienummer, anmälare, vem det avsåg och vad det gällde,

tillika med givetvis när ärendet redovisades, etc. Inalles kom inte mindre