Vad som sålunda upplysts bekräftar den bild dokumentationen ger,
dvs. att uppslaget inte varit prioriterat. I likhet med vad som gäller för
flera andra internationella uppslag saknas här en basanalys (jfr nedan)
av motivbilden och hur denna skulle kunna materialiseras i termer av
motiv, möjlighet och medel. Att döma av de uppgifter kommissionen
inhämtat, även från förundersökningsledning och spaningsledning,
tycks PU genom åren alltså ha varit ointresserad av denna motivbild
som sådan. Vi har dock svårt att förstå detta och ser det som en brist i
utredningen.
Därmed inte sagt att vi ser några konkreta tecken på att mordgåtans
lösning kan sökas i detta uppslag, men det innefattar förhållanden som
enligt vårt synsätt borde ha varit av intresse för mordutredningen. Det
var t.ex. känt att Bofors haubitsoffert till Indien inte låg bra till i slutet
av 1985, men att detta plötsligt ändrades i början av 1986 sedan Olof
Palme varit aktiv i ärendet och bl.a. överlagt med Indiens premiär-
minister Rajiv Gandhi i saken, liksom att hela affären berörde för den
internationella vapenhandeln känsliga frågor om bl.a. agentprovisioner
med mycket stora ekonomiska insatser, som eventuellt äventyrades
genom det sätt affären kom att genomföras på. Mordet begicks under
denna affärs intensiva slutskede. Den motivbild som utgår från ”Indien-
affären” är på ett allmänt plan av samma intresse som PKK,
”Sydafrika-spåret”, och vissa förhållanden kring Olof Palmes medlar-
uppdrag i kriget mellan Iran och Irak. Det gäller även andra aspekter av
Bofors vapenhandel från denna tid. I stor utsträckning fanns berörda
personer och aktuell information tillgänglig i Sverige. Det borde alltså
ha varit möjligt att komma en bra bit med utredningen i detta uppslag,
utan att stöta på det slag av praktiska svårigheter som förelegat be-
träffande en del andra internationella uppslag. Att PU likväl aldrig gjort
något samlat försök att angripa denna motivbild finner vi mot den
bakgrunden särskilt anmärkningsvärt.
”Kartläggning av offrets personliga förhållanden” har diskuterats i
kapitel 3. Det finns inget där förekommande enskilt uppslag som vi
bedömt vara i behov av ytterligare bearbetning. Uppslaget beträffande
den man som beskrevs som fixerad vid Olof Palme (”M”) är, med
tanke på de från utredningssynpunkt intressanta omständigheter som
framkom, utrett med en påfallande senfärdighet. De personer med hjälp
av vilka ett alibi för ”M” kunde fastställas, fanns tillgängliga hela tiden
och det hade såvitt framgår varit fullt möjligt att spåra upp dem direkt.
Utredningen av uppslaget hade då sannolikt kunnat läggas till hand-
lingarna redan 1986, vilket hade gagnat alla inblandade. Nu dröjde det
ända till 1991.