wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/422

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Vad som sålunda upplysts bekräftar den bild dokumentationen ger,

dvs. att uppslaget inte varit prioriterat. I likhet med vad som gäller för

flera andra internationella uppslag saknas här en basanalys (jfr nedan)

av motivbilden och hur denna skulle kunna materialiseras i termer av

motiv, möjlighet och medel. Att döma av de uppgifter kommissionen

inhämtat, även från förundersökningsledning och spaningsledning,

tycks PU genom åren alltså ha varit ointresserad av denna motivbild

som sådan. Vi har dock svårt att förstå detta och ser det som en brist i

utredningen.

Därmed inte sagt att vi ser några konkreta tecken på att mordgåtans

lösning kan sökas i detta uppslag, men det innefattar förhållanden som

enligt vårt synsätt borde ha varit av intresse för mordutredningen. Det

var t.ex. känt att Bofors haubitsoffert till Indien inte låg bra till i slutet

av 1985, men att detta plötsligt ändrades i början av 1986 sedan Olof

Palme varit aktiv i ärendet och bl.a. överlagt med Indiens premiär-

minister Rajiv Gandhi i saken, liksom att hela affären berörde för den

internationella vapenhandeln känsliga frågor om bl.a. agentprovisioner

med mycket stora ekonomiska insatser, som eventuellt äventyrades

genom det sätt affären kom att genomföras på. Mordet begicks under

denna affärs intensiva slutskede. Den motivbild som utgår från ”Indien-

affären” är på ett allmänt plan av samma intresse som PKK,

”Sydafrika-spåret”, och vissa förhållanden kring Olof Palmes medlar-

uppdrag i kriget mellan Iran och Irak. Det gäller även andra aspekter av

Bofors vapenhandel från denna tid. I stor utsträckning fanns berörda

personer och aktuell information tillgänglig i Sverige. Det borde alltså

ha varit möjligt att komma en bra bit med utredningen i detta uppslag,

utan att stöta på det slag av praktiska svårigheter som förelegat be-

träffande en del andra internationella uppslag. Att PU likväl aldrig gjort

något samlat försök att angripa denna motivbild finner vi mot den

bakgrunden särskilt anmärkningsvärt.

”Kartläggning av offrets personliga förhållanden” har diskuterats i

kapitel 3. Det finns inget där förekommande enskilt uppslag som vi

bedömt vara i behov av ytterligare bearbetning. Uppslaget beträffande

den man som beskrevs som fixerad vid Olof Palme (”M”) är, med

tanke på de från utredningssynpunkt intressanta omständigheter som

framkom, utrett med en påfallande senfärdighet. De personer med hjälp

av vilka ett alibi för ”M” kunde fastställas, fanns tillgängliga hela tiden

och det hade såvitt framgår varit fullt möjligt att spåra upp dem direkt.

Utredningen av uppslaget hade då sannolikt kunnat läggas till hand-

lingarna redan 1986, vilket hade gagnat alla inblandade. Nu dröjde det

ända till 1991.